Svenska
MEDLEMSRECENSION

Resident Evil 7: Biohazard

Så har Capcom för...säg 7:e gången i ordningen, hävdat att det är dags för den klassiska skräckserien att gå tillbaka till rötterna. Mindre action, mer klassiskt survival horror. Tidigare har dock det närmast traditionsenliga löftet istället inneburit raka motsatsen; rena rama Call of Dutyfieringen av spelserien. För varje ny del som släppts har vi fått sicksacka över jordklotet alltmer, i korta mikrokampanjer, där vi fått varva mellan en rad generiska huvudpersoner, beväpnade med allt snabbare automatvapen. Dessutom placerade i diverse episkt dramatiska scener med kollapsande skyskrapor och kraschande helikoptrar.

Men nu har Capcom äntligen slutat blåljuga och har med del 7 i huvudserien faktiskt backat bandet till 90- och tidiga 2000-talets skräckupplevelser. Nu håller vi oss till en huvudkaraktär; en tämligen intetsägande karl från Texas, som aldrig tycks bli särskilt upprörd, trots rätt tragiska händelser med både sig själv och nära och kära. Vidare håller vi oss denna gång till en enda liten plats i den amerikanska södern, om vi nu bortser från själva resan dit, som utgörs av en fin liten mellansekvens. Så långt, så väl.

Ju längre in man kommer i spelet, som är lite så där lagom halvkort enligt den standardiserade skalan för actionäventyr, desto mer märker jag hur Capcom nästan tjuvaktigt hämtat och "kopierat" element från klassiska skräckspel och filmer, med bara lite egen tvist. Mängder med inspiration hämtas från klassiska Texas Chainsaw Massacre, vars plot nästan känns nästan direkt kopplad till detta Resident Evil-äventyr. Här hittar vi också fiendekoncept från tidigare delar av Resident Evil-serien, liksom karaktärsinspiration från Silent Hill 2. Att ta inspiration från dylika toppgrejer är förstås inte illa per se, om det inte vore för att spelet i sig självt känns ganska platt när det kommer till just egen originalitet. Karaktärerna är platta och verkar mest intresserade av att rapa one-liners. Jag kan inte låta bli att jämföra mitt ointresse för huvudkaraktären i detta spel jämfört min genuina nyfikenhet för James i Silent Hill 2. Likaså infinner sig heller inte den genuina obehagskänslan kopplad till den generella stämningen som jag hittade i min absoluta favorit i Resident Evil-serien; Remaken av första spelet till Gamecube.

Det är helt enkelt en generell frånvaro av fingertoppskänsla som gör att älskvärdheten för denna sjunde del av serien uteblir. Musiken är inte minnesvärd, karaktärerna platta babblare av one-liners, storyn en oinspirerad sammanslagning av standardiserade Resident Evil-incidenten och Texas Chainsaw-filmen. Tyvärr så får den röda Resident Evil-tråden på tok för stort utrymme de sista speltimmarna. Automatvapen kastas in, mängder med ammo och dessa tröttsamma antiterroristgrupper dyker upp. Förstör stämningen totalt.

På pluskontot har vi att Capcom äntligen fått till det rätta tempot, liksom många goda idéer med Mr X-inspiration (Resident Evil 2), galen "white trash"-familj samt att sexualitets/könsorgansinspirerad skräck nästan alltid är briljant, så även i detta spel. Tekniskt sett så funkar allt prima också. Kontrollen är uppbyggd precis som sig bör i en långsam förstapersonsskjutare och grafiken är fin-fin. Och det är rakt igenom slipat, ingen hafsproduktion.

Positivt
- Skönt långsamt tempo
- Kompetent rent tekniskt
- Stundtals läskig fiendedesign

Negativt
- Tonvis återvänt material. Många pussel direkt hämtade ur tidigare RE-spel.
- Platta karaktärer
- Förutsägbar, oinspirerad story

Totalt sett ett bra skräckäventyr, som dock inte räcker för att få mig att börja ropa om fornstora dagars återkomst.

Medlemsrecensioner7
Samlat betyg: 7.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy