Pokémon Diamond/Pearl
"Go, Cog!" Min av mig älskade, och av alla andra hatade Starmie, kommer ut på slagfältet. Han attackerar först, och efter en välriktad Ice Beam hälsar kusinens Aerodaktyl hem. Bara att skicka ut nästa tänker han och Cog skiner i strålkastarljuset.
Den som ens tvivlade på att Game Freak skulle göra ett nytt Pokémon till Nintendo DS kan inte ha läst sin spelläxa väl. För med tanke på tidigare delars försäljning så är det väl inget konstigt att man gör ett nytt. Frågan är bara om det är bra.
Nu vill jag inte ens nämna storyn, det är inget att ha, det hela nöjet ligger i att samla alla pokémon man kan få tag på och göra sitt ett lag som man senare ska kunna spöa lillbrorsan eller kusinen med. Så är det väl i alla fall för mig.
Och eftersom hela spelet går ut på att träna och fånga pokémon så kan man ju hoppas på att det finns några alls att få tag på. Jo men det finns det ju. Närmare bestämt 493 stycken. Alla med sina egna attacker och stats. Sen får man väl tacka någon högre makt att dom låter likadant nu som förra generationen och inte som dom gör på den där serien. Ni vet den som ungefär är lika bra som majonnäs är på leverpastej.
Världen man springer runt och fångar i är rätt så fin, även om den ibland är en aning enformig. Grafiken är stilren och utan krusiduller, och pokémon:a är bra designade även om en del nya, liksom gamla, är otroligt fula. Men det beror ju förstås på vad man tycker, och det finns helt klart något för alla smaker.
En ny grej dom lagt in är ju pokétch, en sorts mojäng karaktären har på armen som visar allt möjligt. Frän vilka pokémon man har till hur mycket klockar är. Jag tycker att det är en fruktansvärt bra grej den där pokétch:en, den är otroligt nödvändig och inte bara något dåligt tillägg som dom lade in bara för att ha något nytt att komma med.
Att man nu också kan träffas i något som kallas underground, som, japp ni gissade rätt, ligger i underjorden är också en relativt bra ny funktion. Upp till 8 spelare kan träffas och samla fossiler stenar m.m. trådlöst, och man kan där nere också bygga sin egen bas, vilket är rätt kul. En till nyhet är ju möjligheten att byta pokémons över Internet via Nintendo Wi-Fi Connection. Det går inte smärtfritt men är en bra och kul idé. Nu kan jag ju byta med alla er här på GR vilket är häftigt.
Nu har jag inte ens kommit in på ljudet, men det funkar rätt bra, tråkigt bara att dom inte kunde använd virtuellt suroundljud, det låter ganska tråkigt när det "bara" är stereo. Sen har ju alla låtar inte samma höga kvalitet som mycket annat i spelet heller, det finns dock en del riktigt bra låtar som jag fortfarande emellanåt sitter och nynnar på.
I Sinnoh, platsen där spelet utspelar sig, finns det som sagt en del att göra. Det är en stor värld, där det kryllar av utmaningar. Synd bara att spelet tillslut blir en aning enformigt, jakten på det perfekta laget är inte jätte kul när man klarat spelet och det bara är breeding och träning som återstår. Men vill man vara fin får man lida pin, säger dom ju, och med tanke på att jag jämt spöar både brorsan och kusinen så kanske dom där tråkiga minuterna var värt det. För när brorsans sista pokémon hälsar hem och Cog snurrar som bara den i strålkastarljuset, ja då är spelet som bäst.