Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Alien: Isolation

Spelad version PS4/PAL

Hur ska du överleva?
Upptäck den sanna betydelsen av rädsla i Alien: Isolation, ett överlevnadsskräckspel som utspelar sig i en atmosfär av konstant fruktan och dödlig fara. Femton år efter händelserna i Alien, utkämpar Ellen Ripleys dotter Amanda, en desperat kamp för överlevnad, på uppdrag att avslöja sanningen bakom hennes mammas försvinnande. Bli konfronterad av ett hänsynslös monster. Teknologi kan hjälpa dig, men inte rädda dig.

Jag vill börja med att säga att jag älskar Alien-serien, anser att första filmen är ett mästerverk & aspirerar på titeln Världens Bästa Film, och de efterföljande delarna har sin tjusning, även om Ridley Scott verkar ha tappat fokus från Prometheus och framåt. Däremot får jag en tråkig start, när jag sätter i mitt exemplar av spelet, försöker ladda ner mina expansioner via kod, inser att det finns en datumbegränsning och att mina koder har nått "bäst-före"-datum med några månader. Vilken besvikelse och vem var det hos Creative Assembly/SEGA som kom med idén om datummärkning av nedladdningskoder?!

Historien är enkel men genial. Ellens dotter försöker ta reda på vad som hände hennes mamma, varför har ingen filmmanusförfattare följt en sådan rak linje tidigare, istället för att t ex försöka återuppliva Ellen genom konstiga DNA-kloner (jag tittar på dig, Alien återuppstår)? I sitt sökande efter rymdskeppet Nostromos loggbok, hamnar Amanda Ripley på en öde & sönderslagen rymdstation vid namn Sevastopol, där något hemskt verkar ha hänt besättningen. Jag gillar att man sparar på krutet och inte slänger in Alien-monstret i handlingen direkt, utan först efter en handfull uppdrag där man får utforska rymdstationen Sevastopol i lugn & ro. På stationen finns dessutom android-robotar samt några enstaka människor som försöker göra livet surt för stackars Amanda.

Grafiken i Alien Isolation är krispig & fin och jag älskar den retrodoftande designen, där sjuttiotalets framtidsvision ekar från 1979 års Alien-film. Personalutrymmena, de trånga korridorerna, ventilationstrummor och dataterminalerna, allt känns igen från Ridley Scotts mästerliga designteam och gör spelet än mer förankrat i dess universum.
Alien-monstret måste naturligtvis nämnas, H. R. Gigers ikoniska skapelse är mycket skrämmande och snyggt återskapad, även om rörelsemönstret påminner mer om Alien 3:s ilsnabba, smidiga rovdjur än ettans obehagligt smygande monster. Ett par grafikbuggar råkade jag också ut för.

Ljudet är också det väldigt bra & stämningsfullt. Pipet från din spårningsenhet, pysandet från dörröppningar eller det isande skriet från Alien-monstret när den får syn på dig, allt är perfekt fångat och jag är förflyttad till en rymd där ingen kan höra mig skrika. Om jag jämför med ett annat känt rymdskräckspel, Dead Space, så är ljudet i Alien Isolation nära på i samma klass, det är en ytterst kort våglängd ifrån.
Musiken är fantastisk, Jerry Goldsmiths långsamma teman blandas upp med brus, muller, studsande staccaton & skrapningar, och man påminns om hur passande musiken är i filmen. Ett klassiskt soundtrack, i paritet med Psycho- & Hajen-musiken.
Röstskådespeleriet är sparsmakat men lyckat. Det är inte alltför mycket dialog totalt sett i spelet men Andrea Deck gör ett fint jobb som Amanda Ripley. Det jag tyckte var roligast var att de samlat så många av originalskådespelarna i de ljudloggar som finns utspridda runt rymdstationen, t o m Sigourney Weavers röst finns med!

Spelkontrollen är det verkliga lyftet i genren och där slår man faktiskt Dead Space på fingrarna. För att genom att välja 1:a personsvy istället för 3:e, så får man en snabbhet i rörelser som man saknar i de "gamla" skräckspelen. Nu kan man springa, ducka, smyga och titta sig nervöst omkring utan att behöva bråka med konstiga kameravinklar. Ett lyft och en frihet enligt mig.

Hållbarheten är mycket god, faktiskt hade man kunnat skära ner på några uppdrag för att korta speltiden. Jag höll på i minst 18 timmar, men det var vissa passager som saknade bra sparpunkter, så man fick spela om stora stycken innan man kom tillbaka till samma ställe där man tidigare mött sitt öde. På vissa ställen dog jag säkert 7-8 gånger, innan jag lyckades klura ut en framkomlig väg.
Sedan har vi dörrbuggen på uppdrag 16! Den har jag skrivit ett eget inlägg om, men låt oss säga så här: jag slösade nog bort minst tre timmar på att försöka komma igenom dörrf-n! Sedan tog omspelningen av uppdraget innan bara dryga 20 minuter, varefter jag hamnade på rätt sida dörren i starten på uppdrag 16. Men den buggen & några andra smärre grafikfel, sänker mitt betyg och det är tråkigt att Creative Assembly inte patchat felet under de tre-fyra år spelet funnits ute.
Sedan har vi ju missräkningen över nedladdningsbart innehåll med datumstämpel...

Sammanfattningsvis: Alien Isolation är ett godkänt spel med höga produktionsvärden i grafik & ljud. Är du dessutom ett fan av Alien, så är spelet ett av de bättre inslagen i franchisen på många år. Tyvärr sjunker betyget p g a buggar, grafikfel & besvikelse över innehållsbegränsning. Nu blir jag istället sugen på att uppleva ett nytt Dead Space-spel, med denna generations grafik- & ljudmöjligheter. Det skulle kunna bli en rysligt trevlig rymdskräckis!

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10