Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
MEDLEMSRECENSION

Vampyr

Skrivet av: AG Jati   2018-09-02
Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Är jag ett odjur eller en barmhärtig samarit?

London, tidigt 1900-tal. Depressionen klingar sig fast och påverkar en del man ser runt omkring. Ledsna och allvarliga ansikten som utstrålar noll själ. Från min rock ser jag en alldeles näpen prostituerad kvinna. Hennes hals är så lockande. När ingen ser så slår jag till. Med en förförisk visa är hon nu i mitt våld. Sakta och oskyldigt drar jag henne till ett hörn. Nu du lilla nymf ska livslusten sugas ur dig! Utan empati så suger jag ut all röd vätska och ner faller nymfen. Snabbt kommer krafterna tillbaka och jag går tillbaka och med mer kraft att göra medicin.

För min medicin är det mesta...nej det betyder allt! För med mina plågsamt starka händer kan jag göra så många stordåd. Alla olika trolldrycker för att inte tala om de vapen och material min djävulsgestalt kan trolla fram. Jag ligger i centrum. Allt i staden är mitt. Men vad nu? Plötsligt rapporteras det att min närmsta kollega är spårlöst försvunnen. Mitt hjärta bultar hårt och med en enkel teleportering lyckas jag komma till mitt mål...för att få reda på att kollegan min blivit sliten till stycken och blivit sugen på sista droppen.

Misstaget mitt har resulterat kring fler dödliga sjukdomar. Under min optimism så slösade jag bort varenda krona på medicin mot trötthet. Nu dyker plötsligt upp en mycket värre symptom, febern. Materialen mot denna best är i okänt territorium. När jag träder in på okänd mark än blir jag överraskad av en alldeles ny varelse som hoppar på mig och suger ur det sista av blodsdroppen. Efteråt har nästan allt mitt blod försvunnit och medans tiden går kommer allt flera dödligare sjukdomar. Jag har fördömt hela mitt område och inser att det är lika bra att lämna det för gott.

Förkrossad återvänder jag till sjukhuset, där fler fall väntar och en blodtörst som gör en vansinnig. Utan blod är jag inte komplett och kan enbart förlita mig på min arsenal. Råttor får bli min kost för jag kan inte riskera flera människoliv. Efter flera dagar av sidouppdrag så finns det inga allvarliga symtomer. Så jag passar på att dra ut på en promenix för att rensa tankarna från det förlorade distriktet. Då möter jag något oväntat. En vampyr precis som mig. Nu börjar mitt odödliga äventyr på riktigt.

Fanart: ZowieFrye

ALO...
ALON...
ALONE...

https://www.youtube.com/watch?v=WQIQ_muEKHk

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10