Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
MEDLEMSRECENSION

Unravel

Facebook
TwitterReddit

Bli ett garnnystan i världens charmigaste indiespel!

Unravel kom för ett par år sedan men jag hade missat denna norrländska pärla ända tills man praktiskt taget skänkte bort spelet gratis på Xbox Live strax före jul. Det har kommit en uppsjö av pusselplattformare på senare tid, många av dem indiespel med varierande klass. Unravel är ett av de mest charmerande och innovativa, med en grafisk design som uppnår fulländning.

I spelets intro sitter en äldre kvinna i kjol och kofta på en kurbitsmålad träsoffa, i ett kök med runda bakformar av koppar på väggarna, och tittar på ett inramat fotografi. I hennes blick syns först varm nostalgi, men kvinnans ansikte blir snart tankfullt och vemodigt. Hon reser sig från soffan och går ut i hallen, plockar upp en flätad korg som nästan svämmar över av olikfärgade garnystan. Två virknålar sticker upp likt spetsiga öron. När kvinnan går upp för trappan till övervåningen trillar att rött nystan ur korgen utan att hon märker det. Nystanet rullar ner för trappstegen och in i köket, till soffan där kvinnan nyss satt.

Ett par ögon plirar upp från soffgaveln.

Den antromorfiska, kattliknande lilla varelsen Yarny, ett animerat garnnystan, har vaknat till liv...

Unravel är engelska för reda ut, eller "nysta upp". Detta är också vad spelaren får göra i ett tiotal linjära, tvådimensionella banor bestående av pussel integrerade i den naturliga omgivningen. Yarny får tillträde till dessa banor via inramade fotografier runtom i den gamla
kvinnans hus. Vart och ett av fotografierna representerar en händelse eller ett skeende i livet hos de människor som bott i huset. Till en början är minnena trevliga... Äppelskörd, drakflygning, krabbfiske på västkusten, en haik i bergen... Men allteftersom Yarny avancerar genom banorna och upptäcker nya fotografier på hyllplan och spiselmantlar, uppdagas också mer mörka och sorgliga hågkomster...

Unravel har en väldigt "helyllesvensk" känsla över sig. Här finns bitsocker, piassavakvastar, hjortron, slogbodar och Kånken-ryggsäckar. Här finns ordspråksbroderier på kuddfodral, grankottar, kubbspel och ett piano av fabrikatet Nilsson & Söner. Pusslen och utmaningarna består av att ta sig fram med hjälp av Yarnys eget garn. Man svingar sig, bildar broar och trampoliner, man drar i föremål och man halar sig upp och ner för trädgrenar och bergsraviner och industriella maskiner. På ett fantastiskt underfundigt och nyskapande sätt utgör de klart sagt annorlunda banmiljöerna en del av pusslen. En gammal Volkswagen står för lagning
i ett garage och med jättemagneten i taket kan Yarny lufta ur motorn och släppa ner den ett stycke bort så att den går att klättra upp på och komma vidare. En rostig hink upphissad från en brunn tjänar som skydd mot anfallande kråkor på en frostig åker. Isblock uppsågade under pimpelfiske tjänar som plattformar över hålen med vatten...

Jag älskade verkligen varje minut av detta charmfulla spel, med en finstämd och lite vemodig story som skrapas fram lager för lager och berättar något om livet. Det jag kanske uppskattar allra mest är nytänkandet i vad såväl design och miljö som gameplay i ett tevepsel kan vara. Det är spel som svenska Unravel, från Umeå-baserade Coldwood Interactive, som får mig att vilja gynna indiespelindustrin.

Inte minst vackert och tänkvärt är det här citatet, en devis från den gamla kvinnans fotoalbum: "Kärlek formar band, som trådar av garn. Liksom garn kan dessa trådar vara sköra, eller trassla ihop sig. Men om man bryr sig om dem och tar hand om dem kan de överbrygga vilket avstånd som helst."

Samlat betyg: 10/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10