Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
MEDLEMSRECENSION

Resident Evil 2

Facebook
TwitterReddit

Jag är färdig med Leons scenario och är i slutändan nog ändå ganska nöjd med remaken, även om det inte är lika bra som gamecubeklassikerna Resident Evil Remake eller Resident Evil 4, så är det ändå det bästa Resident Evil-spelet sedan de klassiska dagarna.

Skjutandet fungerar bra och det är underhållande på hardcoresvårighetsgraden, där minsta misstag ofta slutar i döden och innebär 15-40 minuters omspelning. Det är i elakaste laget, men på svårighetsgraden standard är spelet för lätt och man kan springa igenom allt utan någon eftertanke. Det blir heller inte för mycket action, balansen med utforskande och pussel är utmärkt, vilket får det att kännas som ett klassiskt Resident Evil, precis som vi fans ville ha det. Gamla favoriten Mr. X (Tyrant) är också en briljant fiende. Lika stor, uttryckslös och överraskande skrämmande som i originalet, men nu ständigt existerande väsen som konstant närvarar och söker efter spelaren. Det har dock slarvats en del med AIn; man är alltid säker i sparrummen, och jag fann mig själv stå still i ett sådant i tio+ minuter, med Tyrant klampandes runt utanför. Han försvann _aldrig_. Jag fick springa ut till honom, och ha han följande med mig ända fram till sparrummets dörr. Då plötsligt fungerade AI:n igen och han trampade iväg efter en liten stund. Onödig bugg som förtar lite av stämningen.
De andra bossarna är de flesta bättra än i originalet, varav åtminstone ett par slås ut genom småsmarta pussel. De är snyggt designade och uppfyller sina respektive roller utmärkt. Förutom gamla reptilen, där Capcom gjort det på räls, ett tämligen idiotiskt beslut...

Vistelsen i gamla fina RPD headquarters är en fantastisk nostalgisk upplevelse.
Stationshuset är större än tidigare och vistelsen är också längre, därav det faktiskt känns betydelsefullt att omsorgsfullt fundera på vilka fönster som är värda att barrikera. Flera av rummen känns igen sedan gammalt, men har samtliga fått sig en twist. Som tidigare nämnts så är pusslen utmärkta och det är en fröjd att åter uppleva klassisk survival horror. Spelets övriga områden är dock inte lika välgjorda och detsamma måste tyvärr sägas om karaktärerna i spelet, som mest känns som skuggor av sina forna personligheter. Jag gillade samtliga karaktärer från originalet; tjatiga men mogna Leon, obehagliga chief Irons, mystiska Ada Wong. Alla hade röster och personligheter värda att minnas så här 20+ år senare. Nu i remaken har samtliga klassiska personligheter bytts ut till generiska sådana. Leon och Claire ger intrycket av att vara 13-åriga tonåringar, Ben's karaktär är nästan utraderad och Ada är nån sorts fånig parodi på originalfiguren. Jag håller originalspelet väldigt kärt, och det är därför närmast upprörande hur Capcom skändar och parodiserar de klassiska karaktärerna, och det blir utan tvekan remakens största sänke.

Spellängden är i alla fall utmärkt, milt uttryckt. Speciellt om man spelar på svåraste så kommer man känna si helt nöjd och ganska färdig med spelet efter bara ett scenario, och då finns ju ett kvar med andra karaktären, och alternativa scenarion mm. Så där finns inga klagomål, det är massor med innehåll.

Grafik och ljud är också lite sådär.
Spelet kan i vissa aspekter vara rätt snyggt, men karaktärsmodellerna ser föråldrade ut och ljuseffekterna är platta jämfört med många andra av de snyggare spelen till PS4. Det förekommer också en märkligt bugg genom stora delar av spelet, som innebär att mörka partier där karaktären automatiskt tänder ficklampan, aktiverar nått sorts märkligt brightnessfilter och gör hela bilden grådassig. Det förtar tyvärr stämningen i dessa områden som egentligen ska vara i det närmaste becksvarta. Det verkar dock inte vara Capcoms tanke, för senare i spelet fungerar mörkret som det ska och ficklampan lyser bara upp vad den pekar på. Om du likt jag gjort, betalat extra för att få det klassiska soundtracket så är du i alla fall in for a treat. De klassiska musikslingorna är precis så bra som jag minns dem och upphöjer stämningen i spelet rejält. Satt mot moderna konkurrenter så levererar det verkligen tack vare den klassiska musiken. Men här måste jag höja varningens finger; försök _absolut_ inte spela med remake soundtracket. Ofta är spelet helt tyst där stämningen kräver musik, och när det väl är musik så blir det endast generiska slingor.

Ett annat område som är lite si sådär är valmöjligheterna i inställningsmenyn.
Att Capcom nu helt slopat Resident Evil 4-kontrollen för gångstil är verkligen rakt igenom idiotiskt. Jag ser verkligen inte hur det är logiskt eller bra med tredjepersonsspel som styrs som förstapersonsskjutare. Det gör bara att det blir onödigt klumpigt att navigera i trånga utrymmen och att se sig om samtidigt som man använder springfunktionen. Folk som kanske bara spelar Call of Duty och andra FPS kanske gillar denna kontrollstil, men för oss andra hade det verkligen behövts ett Resident Evil 4-alternativ.

Totalt ett bra skräckspel och äkta survival horror.
Pga. brist på personlighet och generiska inslag så lever det tyvärr inte upp till originalspelets storhet. Men på egna ben så är det ett bra spel som lider av vissa funktionsbrister och buggar, helt enkelt för lite finputs och eftertanke, samt trista karaktärer.

Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy