Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Hitman 2

Vad är Hitman II
Hitman II är ungefär vad som sker när man gör en gourmé sallad. När man tvättar grönsakerna är det en renhet och stilistisk klarhet som infinner sig och man undviker att bli sjuk eller få grus i maten. Hitman erbjuder en i vissa avseenden minimalistisk introduktion som är stilren och berättar precis vad du får utan obehagliga överraskningar när du startar spelet. På samma sätt som en välgjord sallad har för avsikt att tillfredsställa alla våra smaksinnen erbjuder Hitman en power fantasy avsedd att låta dig besvara alla problem på vilket sätt du vill i rollen som en lönnmördare.

Vill du inte ha en klassisk vintage olivolja ala 1865 från Italien kasta ut den och ersätt den med lök istället. Vill du stå iklädd en gul fågelskrud på ett ben medans du skär gurka så kan du det. Vem vet kanske behöver du en gul kycklingdräkt för att komma nära ditt kylskåp. Det är detta som Hitman också erbjuder du får utföra de olika uppgifterna på ditt sätt hur du vill. De kan se tokigt, professionellt eller bara lekfullt ut. Låt mig dock förtydliga att Hitman handlar inte om att skära gurka. Istället utspelar sig händelserna efter de första spelet och du får följa Agent 47 på en rad uppdrag för sin organisation där syftet är att "få folk att försvinna för gott" och lösa ett mysterium samtidigt som påbörjas i Hitman 2016.

Innehåll och narrativ
Precis som att de är svårt att skrikskära tomater med en hes hals och gaffel fungerar Hitman på samma sätt. Du behöver tillämpa verktyg på ett sätt som är genomtänkt och lite sunt förnuft skadar aldrig, vad tror du själv resultatet blir om du försöker skära tomater med en gaffel? Det blir sås och det är ungefär resultatet i Hitman om du gör bort dig, då både vakter och andra inte tvekar att använda sina vapen mot dig. Istället har du stora öppna spelvärldar och allt som finns i dessa för att klara av målet med varje nivå.

Tillbaka för serien är ett rankingsystem för varje nivå som försöker locka dig att spela om nivån flera gånger för att låsa upp föremål du kan föra med dig på varje uppdrag. Lite som att man fortsätter äta de där hemska körsbärstomaterna om och om igen trots att det är överskattade. En annan välkommen åter gratulation går till Contractsmode som är lite som ett semi-online spelläge där du kan designa mål på varje nivå och hur de ska slås ut och dela dessa med andra som får prova på. Tänk Mario Maker fast istället för nivån så designar du uppdragen på dessa.

Spelets berättelse sker i bakgrunden med mellansekvenser mellan uppdragen och ett berättande som sker i spelvärlden oavsett om du är där eller ej. Framförallt sker berättandet genom de mer skriptade alternativen att närma sig ett mål vilket innebär att en del spelare som väljer bort dessa får mindre berättande. Det sker också en del löst och vagt när du vandrar runt i spelvärlden men detta är inget som kommer att fånga spelaren och verka gripande utan snarare skapar en illusion av mer verkliga spelvärldar med människor som interagerar på olika sätt. Det är inte en styrka hos spelserien men det görs tillräckligt väl i Hitman II för att ändå smälta in i nivåerna på ett bra sätt. Även om spelet drar i trådar om hemliga organisationer som styr världen så blir det aldrig gripande, eller upplevs som relevant för mig som spelare.

Spelmekanik
Men en kock behöver knivar och det behöver förvisso du också i Hitman men det finns många olika verktyg att använda sig av. Vapen eller föremål finns strösslade i spelvärlden och ibland kan jag uppleva att spelet är lite för enkelt om du använde rent våld och ångvältar dig genom nivåerna, däremot bestraffas du hårt poängmässigt i slutet av nivåerna. Det är lite som att du skulle högvärme steka lök ända tills att det blir bränt. Visst det kanske är kul när det fräser och luktar gott ett tag men sen slår insikten om att stekpannan brinner. Lite den effekten är slutresultatet om du använder dödligt våld i överdoser, det blir inget bra slutresultat.

Spelmekaniskt är Hitman II inte en stor förbättring i något avseende, har du spelat Hitman 2016 så har du spelat detta. Däremot tvärtemot sin föregångare erbjuds hela upplevelsen från start istället för ett episodformat. Hitman II görs sig däremot bäst när du kombinerar båda paketen i ett och kan spela dels den vaga bakgrundsberättelsen som är lite som radiomusik i bakgrunden när du lagar mat, det kan få dig att bli lite glad ibland eller bara vilja byta kanal och ibland kanske du gör en liten piruett men rent allmänt är den inte en huvudrätt här.

Precis som matlagning är Hitman lite av ett kemi pass och ibland lite av ett recept du kan följa eller ignorera. Du kan blanda och göra som du vill och resultatet kommer därefter. Det är lika mycket ett spel om att klura ut nivån som att uppleva hur dina handlingar omsätts i reaktioner från spelets sida. Det görs väldigt väl, som en person som inte spelat serien tidigare kanske det låter konstigt men när du är i varje nivå så erbjuds du en frihet som är oslagbar och spelet uppmuntrar dig verkligen att prova alla möjligheter och spela om nivåerna. Som följd av detta ges ett återspelningsvärde som är svårslaget i genren.

Om man bortser från att Hitman är nästintill det enda alternativet i sin subgenre idag värdig att spelas även om smygspel görs så är blandningen Hitman kommer med ovanlig och spännande ur ett designperspektiv. Dess historia liknar lite den som spelserien Worms genomgått också där konkurrensen är få och de som försöker möter en långlivad superstark spelserie. Tänk dig att du ska göra mat i en tävling sen ställer sig Jamie Oliver eller Gordon Ramsey bredvid som din mottävlande. Det är svårt att utmana de bästa i en ganska öde genre och så är fallet här. Hitman II visar att serien kan stanna relevant och utvecklas i positiv riktning.

Nivådesign och design för multiplayer
En faktor som bidrar till att serien är så pass välgjord är nivådesignen det är inte ovanligt att inte skjuta ett skott även om du alltid bär på en ljuddämpad pistol. Därför att för varje situation har du minst 5 alternativ till att prova på. Själva skjutandet är däremot seriens lågpunkt då animationerna för detta och hur karaktären håller vapnen inte är jättebra. Därefter är skademodellerna inte så realistiska och vapnen saknar en del rekyl. Jag hade kanske önskat lite mer av krypskytte möjligheterna med mer påverkan på kulorna och tillfällen att använda dessa på ett bra sätt. I många av nivåerna finns ofta en bra plats väl synlig, det hade varit önskvärt med någon till på ett par av nivåerna. Spelets styrka finns i att hitta nya vägar och alternativ något spelet hela tiden uppmuntrar dig till. Även om de också hjälper nya spelare med välgjorda narrativ drivna möjligheter som leder dig nära uppdragen på en mer förutbestämd väg något du också kan skippa helt.

Multiplayer
Uppföljaren har också förutom sitt stickspår utanför spelet som låter dig sitta och agera krypskytt i en låst position i poängtävlan och contracts mode. Så finns ett mer renodlat multiplayer läge där du tävlar med en motspelare som intar samma karaktär fast i ett parallelt universum samtidigt som dig. Det finns några enstaka möjligheter att påverka varandras världar kommer du ihåg liknelsen med en mästerkock bredvid dig tänk dig att Ramsey kastar en tjock hård apelsin i din köttgryta. Du blir chockad och tappar fokus eller får din rätt förstörd. På samma sätt finns det begränsade möjligheter att göra ljud eller liknande och locka vakter till en position i den andras värld. Det här skapar ett otroligt tävlingsinriktat spelläge som också kan vara väldigt underhållande för nya spelare. Mitt råd är dock att spela detta med vänner då det är lite svårt att hitta jämnbra spelare.

Grafik och ljud
Visuellt är spelet lite avskalat med mycket rena ytor och liknande, det är ett snyggt spel däremot även om de inte tävlar med giganterna som Battlefield eller God of War 4. Spelet spelar också betydligt bättre än sin föregångare gjorde vid släpp och samma tekniska problem finns inte här. Musiken och ljudet är även det minimalistiskt och håller sig alltid i bakgrunden, det är ett spel om att smyga, däremot är ljudbilden för vapen bra, när eller om man använder vapen. Musiken speciellt temat för den nya spelserien är riktigt bra men resten av soundtracket kommer man inte ihåg en enda låt från. Det är det som kan summera bild och ljud, det ser riktigt bra ut men inte bäst och ljuden samt musiken gör sitt jobb. Det flyter ihop och lyckas ändå sälja en levande spelvärld där människor är aktiva och du är aktör som kan påverka de här miljöerna på olika sätt.

Åsikter i punktform
Några positiva punkter:
-Väldesignade nivåer
-Otrolig frihet
-Stort omspelningsvärde
-Ett spel som uppmuntrar dig att tänka igenom dina handlingar
-Visuellt snyggt
-Bra röstskådespel hos viktiga karaktärer
-Många verktyg i spelvärldarna att hantera situationer med

Några negativa punkter:
-Skjutandet med vapen är lite undermålig
-Ljudet och musiken kunde varit mer och bättre
-Röstskådespelet är inte bra hos sidokaraktärer eller fotgängare i spelvärlden
-Få vapenalternativ, startpositioner och utrustning innan du låst upp detta genom omspelningar av nivåerna
-Få nyheter från Hitman 2016
-Ett mp läge som inte är nybörjarvänligt
-Svag berättelse

Summering
Hitman II är en påbyggnad av det första spelet och står sig väl spelmekaniskt och nivåmässigt. En rädsla var att nivåerna inte skulle vara like genomarbetade som i första spelet av den här mjuka rebooten från 2016. Spelserien har varken sett bättre ut eller spelat bättre sedan dess allra första spel år 2000. De är svårt att återvända till de äldre delarna i serien från innan 2016 även till klassiker som Blood Money från 2006. Hitman II visar att det finns en framtid för spelserien och dess användande av smygande och pusselliknande nivådesign där du behöver klura ut hur du ska ta dig genom nivåerna för att få bästa resultat är en utmaning som är gediget uppfriskande och rolig i dagens spelvärld.

Det är strategi, taktik, pussel och smygande i ett paket och även om jag inte är såld på ranking systemet då jag vill ha fler alternativ från start och hade önskat att handlingar på en nivå påverkar aspekter på nästa anser jag ändå att det erbjuder ett stort omspelningsvärde. Detta innebär att man kan utan tvekan få ut ungefär 25h-100 timmar med basspelet, har man både Hitman (2016) och Hitman II så slås det ihop i huvudmenyn i del två och som ett paket är det något jag kan rekommendera till både nya som äldre spelare av serien. Många av konkurrenterna är i 2d se exempelvis Commandos, Shadow Tactics, handlar sällan om lönnmord och kommer från indiescenen vilket gör jämförelser svåra. Om du letar efter ett spel där fokus är på smygande, pussellösning, klä ut dig och manipulera AI med stor frihet och ett fokus på att du kan lösa problem så är detta värt att kika på.

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10