Crackdown

Bilen kör på en ramp och flyger kanske hundra meter för att sedan göra en helsnurr i luften och kraschlanda ganska precis efter det, inget av detta spelar någon roll för jag har redan hoppat ur bilen och är i full fart med att pumpa bly i några gängmedlemmar som är dumma nog att stå i min väg. Genom att ta ett gigantiskt skutt upp på ett närliggande tak får jag bättre sikt över stridsfältet och kan därmed skicka ner en välriktad granat som tar död på de flesta, för att senare hoppa hela vägen ner till marken samtidigt som gängmedlemmarna faller som furor för min skotteld. När det hela är slut har jag knappt fått en skråma och det bär iväg upp på nya hustak för att utforska staden mer och visa samtliga gängmedlemmar jag stöter på vem som verkligen bestämmer. Detta är vardagsmat i Pacific City som får agera lekstuga i Real Time Worlds Crackdown.

Pacific City har blivit överrumplad av gängaktivitet och staden översköljs i en våg av kriminalitet och våld. Drastiska åtgärder tas av rättsväsendet och klonsoldater framställs som är genmanipulerade så till den yttersta grad att man nästan blir generad. Dessa supersoldater är nämligen inte vilka scouter som helst utan är såklart byggda att kunna möta denna nya fiende på gatorna och förhoppningsvis ta tillbaka staden ur gängens järngrepp. Till sitt förfogande har de egenskaper som möjliggör att de lätt kan skutta hela vägen upp och mellan hustak på ett sätt som skulle få vilka parcourutövare som helst att bli gröna i ansiktet. Att lyfta upp en bil för att sedan kasta den på sina motståndare blir senare i spelet inte heller något problem. Springa ilsnabbt och slå hårt som Stålmannen är lika naturligt som att andas. Med hjälp av dessa egenskaper ska man alltså smiska gangsterstjärt tills samtliga slängt in handduken och staden är tillbaka till det normala. Lättare sagt än gjort när gatorna praktiskt taget myllrar av kriminella med granatkastare som inget hellre vill än att pensionera dig i förtid och begrava dig fem meter ner i marken. Det är då din uppgift som spelare att dela ut rättvisa, och inget skriker rättvisa mer än en välriktad raket i nyllet, hårt mot hårt.

När du väl iklätt dig rollen som superagent bär det av på uppdrag i Pacific Citys samtliga tre öar som bebos av tre olika gäng som består av Los Muertos, de hetlevrade lation snubbarna, Vox, de superarga ryssarna och sist men inte minst Shai-Gen, den kinesiska maffian med en ledare som påminner läskigt mycket om Mr wax on wax off, herr Myagi (Karate Kid ni vet).
Varje gäng har respektive ledare som är svårare än de sedvanliga fienderna i spelet, men kruxet är att försvaga varje gängs ledare genom att spöa på dennes underhuggare en efter en. När alla mellanhänder väl är proppade fulla med bly kan man ge sig på ledaren för att sedan störta gänget och fortsätta till nästa ö. Att göra huvuduppdragen är tyvärr spelets svaghet då alla uppdrag bara går ut på samma sak, ta sig in på ett bevakat ställe, smiska allt som rör sig och döda en ledare som har några livmätare mer än de vanliga fienderna och sen göra om allt igen tills man klarat spelet. Nej spelets behållning ligger någon annanstans eftersom de vanliga uppdragen kan bli aningen repetitiva efter ett tag.

Det roliga i spelet är att samla så kallade skillbollar, små gröna eller blåa bollar som gömmer sig på hustak, under broar och i gränder lite varstans i staden. Genom att samla dessa blir din agent bättre och kan exempelvis springa snabbare, hoppa högre eller lyfta tyngre saker. Man kan såklart uppgradera sin agent på fler sätt, exempelvis genom att köra ett löprace genom staden, steetrace med bil för att öka köregenskaperna eller skjuta gangsters för att bli bättre med vapen. Detta levlande kan man hålla på och pyssla med en längre stund och letandet efter dessa skillbollar blir nästan som ett holy quest då man inte ger sig förrän man har alla. Spelets behållning ligger alltså i alla sidogrejer man gör bredvid huvuduppdraget. För nog finns det mycket att upptäcka och göra alltid.

Grafiken kan på bild se lite väl avskalad och grovhuggen ut men bilder gör knappast spelet rättvisa då det måste ses i rörelse. Stilren cell shading för hela slanten är vad som gäller, och trots att karaktärerna är lite väl osmakligt designade så vänjer man sig efter ett tag. Något jag stör mig på dock är att man inte kan välja en kvinnlig agent, kan inte tjejer också vara poliser Real Time Worlds?
Musiken vart jag förvånad när jag satt mig ner och funderade på, för den satte inte sina spår alls, intetsägande och ointressant. Nej tråkigt var ordet, när man i GTA mer än gärna sätter på radion bara för att höra allt sjukt som sägs, inget sådant här alltså, tyvärr.

Kontrollen i spelet är riktigt följsam och skön men kan stundtals kännas lite oprecis när man är högt uppgraderad då det då kan vara lätt att hoppa förbi en avsatts när man ska skutta eftersom man hoppar så jäkla långt och högt. Bilarna kan också kännas lite svåra att styra till en början men när man väl blir bättre är de mer medgörliga, är en vy från förarsidan för mycket begärt? Men jag måste säga att jag blir imponerad av det enkla i spelet, jag blir kungligt underhållen av att bara leka Stålmannen med k-pist på gatorna genom att slunga bilar på lagbrytare och hoppa mellan hus som om det vore det lättaste i världen, det är verkligen skitkul att vara superagent. Det hela blir inte sämre av att man kan spela i co-op läge med en kompis, något som tyvärr får minus är att detta enbart är möjligt över Xbox Live. Vad hände med delad skärm?

Så även fast spelet inte håller speciellt länge om man bara riktar sig in på huvuduppdragen kan man ha sjukt roligt väldigt länge om man är lekfullt lagd och på den fronten klår spelet till och med GTA, gällande roligt gameplay och hur mycket man kan lattja omkring utan att få tråkigt alltså. Något jag tyvärr är orolig över är att på tok för många nog bara köper spelet för Halo 3-betan, något som vi sett tidigare med exempelvis Zone of the Enders till PS2 som lockade med en förtitt på MGS 2. Men nu känns det som jag klagade mer än det från början var tänkt, för jag gillar Crackdown, jag gillar det skarpt. Hur tråkigt huvuduppdragen än må vara kan jag inte sluta lattja runt i min nya sandlåda som en tokig Stålmannen med k-pist.