Svenska
MEDLEMSRECENSION

Viva Piñata

Skrivet av: nap_exe   2007-11-28

När man sätter sig ner med Rares Viva Piñata är det näst intill omöjligt att värja sig för allt gulligull som spelet genomsyras av och det hela slutar allt som oftast med att man snällt kapitulerar och älskar den smällkaramell spelet faktiskt är. Inga undantag för hårdkokta spelskribenter (precis som undertecknad) heller, tydligen.

Jag måste säga att redan innan jag spelade detta fenomen till spel var ganska förtjust i själva iden med att sköta om djur i en trädgård, med piñator till råga på allt. Alla skärmdumpar jag tittade på såg urgulliga ut och det visade sig omöjligt att värja sig för spelets värme. Men det var bilderna det, och i regel kan spel som ser roliga ut på förhand i trailers eller på bilder visa sig vara rena rama katastrofer när man väl sitter med kontroll i hand. Hur många har inte varit med om en sån sak? Det var alltså med skräckblandad förtjusning jag satte mig för att besöka Rares trädgård. Dels för att jag inte riktigt visste vad jag kunde förvänta mig och dels för att mitt rykte som hårdkokt gamer skulle slås i spillror, ty nu trängdes Gears of War breve Viva Piñata i min beryktade spelhylla. Skulle min heder vara i behåll efter detta? Jag som egentligen inte ens gillade gulliga spel som går ut på att bygga i stället för att förstöra eller skapa liv i stället för att döda ändlösa horder av fiender. Ta bara The Sims som exempel som jag skytt som pesten men som tydligen har vissa likheter med just Viva Piñata, det är då själva byggandet och pysslandet med ens egna lilla värld jag pratar om. Det verkade som det skulle till något alldeles extra för att få mig fast.

Sagt och gjort så sitter spelet och snurrar på högvarv i 360:n, ett new game är snabbt igång och jag märker att man kan ställa in spelet på svenska, smidigt och bra vilket gör att Viva Piñata blir tillgängligt för spelare i nästan alla åldrar. Då kan tänkas att de svenska rösterna bidrar till en nästan barnslig och dålig touch till spelet, men det är fel fel fel. Rösterna är inget jag kan klaga på och hjälper till att bibehålla den där lite mysiga och härliga känslan som spelet har hela vägen igenom. Visst kan det se töntigt ut på ytan med massa gulligull och svensk text och tal, men när man väl sitter med kontroll i hand förvandlas alla till mjukisar som inget hellre vill än att pyssla om sina älskade piñator. Ett bevis på det är att samtliga av de jag tvingat testa Viva Piñata protesterat med kommentarer om hur barnsligt och töntigt det verkar, men som efter att ha satt sig med det måste bändas loss från konsolen med kofot.

Efter en kort introduktion av Piñataön sätter man igång med sitt pysslande. Till en början har du en pytteliten plätt jord att sköta och ta hand om men allt eftersom du avancerar i spelet växer din trädgård tillsammans med valmöjligheterna. Du är inte heller ensam och får till en början tips av Leafos, en tjej som hela tiden kommer med råd om vad du borde göra och hur det ska gå till. Allt eftersom du kommer längre i spelet får du fler sådana medhjälpare som kan bota dina sjuka piñator, bygga hus åt dig, eller ge dig roliga frön att plantera och så håller det på. Dina redskap uppgraderas de med ju längre du avancerar och din spade som du börjar med får flera egenskaper på högre nivåer, flera redskap medföljer senare också såsom en vattenkanna att vattna blommor med och en påse som du kan så i jorden med.

Du börjar alltså med en liten plätt jord och för att uppgradera den måste du fylla en cirkel med kronblad som syns på bild, när den är full får du en uppgradering av redskap och senare en större jordplätt. Att fylla på kronbladen gör man genom att få piñator att flytta in i din trädgård, de strosar nämligen runt i landskapet utanför din lilla jordplätt och tittar nyfiket på vad du håller på med. Om du som trädgårdsmästare lyckas fylla ett krav för att en piñata ska flytta in, som exempelvis att din jordplätt har 5% gräs, ja då flyttar en mask in. Men enbart det räcker inte. För att få den att svärma måste du fylla ytterligare krav som man lätt kan se i menyn, och så håller det på. Man pysslar och donar med sin trädgård, ser till att uppfylla krav för att fler piñator ska flytta in och sedan para sig så att man sedan får en större plätt som man kan sköta om. Och det är knappast så lätt som det låter, man måste också se till att hålla isär de piñator som inte kommer överens för att undvika oönskade dödsfall. För att inte tala om alla elaka piñator som kommer och besöker din trädgård enbart för att förstöra, då är det upp till dig att snabbt vara framme med spaden i högsta hugg för att göra dig av med pesten.

Grafiken är hur mysig som helst och alla piñator ser lite frasiga och urgulliga ut och jag kommer på mig själv massa gånger med att le stort så fort en ny piñata kommer in i min trädgård. Grafiken visar knappast hur hårt en 360 kan pressas men det var knappast Rares tanke med spelet heller, utan grafiken har här utformats för att bibehålla den mysiga känslan som spelet präglas av. Att flytta runt sin pekare som man styr för att ge kommandon går hur lätt som helst, men visst vore det smidigare med mus och tangentbord till såna här typer av spel. Rare tycks dock ha fixat detta på ett briljant sätt och spelet går hur lätt som helst att spela och styra. Ännu ett bevis på att folk i alla åldrar kan spela det.

Musiken är inget jag skulle köpa spelet för, men den ligger där i bakgrunden och gör det den ska, alltså att bygga på stämningen och få en att mysa sådär lite extra. Mysa gör man också en hel del när man spelar Viva Piñata, det är inget spel med en storslagen story, det går egentligen inte ens ut på något speciellt. Men själva tanken på att ha ett litet ekosystem i min 360 där jag är trädgårdsmästare och tar hand om mina egna djur inger en sådan frid att man kan sitta i timtal och bara pyssla, utan någon som helst anledning. Det måste vara spelets charm och lugnet det inger när man spelar det som fängslat mig för någonting annat kan jag inte komma på. Det är svårt att sätta fingret på vad exakt som gör Viva Piñata så bra, man sätter sig bara med det, tar spaden i handen och så är man fast i timtal. Och det tycker jag är ett bra betyg i sig.

Medlemsrecensioner13
Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10