Svenska
MEDLEMSRECENSION

Xenoblade Chronicles 3D

Skrivet av: Rai Oh   2019-05-07

Det var minst sagt ett tag sedan jag skrev något på gamereactor men efter att ha spelat igenom detta spel så blev jag sugen att skriva en recension :).

Xenoblade Chronicles är ett spel som jag hört ska vara riktigt bra men som alltid varit svåråtkomligt och dyrt till Nintendo Wii. När jag sedan hörde att det skulle släppas en remake till New 3DS så blev jag riktigt sugen på att skaffa det. Det enda problemet var att jag inte hade ett New 3DS vilket ju krävs för att spela Xenoblade Chronicles 3D. Sagt och gjort så skaffade jag ett New 3DS XL SNES Edition och debutspelet blev alltså Xenoblade Chronicles 3D!

Sättet spelet inleds på är ett beprövat koncept. Man får lära känna huvudkaraktärerna som lever ett relativt lugnt och fridfullt liv. Men så plötsligt så startar spelets huvudkonflikt när Mechon, maskinvarelser från Mechonis, anfaller de biologiska livsformerna på Bionis. Bionis är platsen som spelet utspelar sig på och är i själva verket en titans kropp. Titanen Bionis stred mot titanen Mechonis i en hård strid som gjorde att båda dessa varelser nu är till synes döda, men de har alltså andra varelser som lever på deras kroppar.

Det är ett riktigt häftigt koncept att man under spelets gång får utforska en värld som alltså består av en titans kropp. Man får hela tiden veta var på kroppen man befinner sig vilket gör hela grejen realistisk. Miljöerna i spelet är också riktigt välgjorda, man får besöka en rad olika slags miljöer som ofta innehåller fina detaljer och i allmänhet är välgjorda. Vissa av platserna i spelet som grottor och stenmiljöer är dock mer gråa och mer tråkiga. Även om de är bra konstruerade utifrån vad de faktiskt är så borde dessa i mitt tycke fått mindre plats i spelet. Det är mycket trevligare att utforska mer färgrika miljöer. Spelet använder sig också av fast travel och man får XP när man upptäcker nya platser vilket gör att man uppmuntras att utforska så mycket som möjligt av den stora spelvärlden. En annan styrka med spelet är dess soundtrack som innehåller flera trevliga låtar som är värda att lyssna på även när man inte spelar spelet, men som också i allmänhet lyckas bra med att komponera musik som passar för platsen och situationen där man för tillfället befinner sig i spelet.

Själva stridssystemet är utformat så att du väljer tre av dina karaktärer som kommer att gå in i striden för dig och sedan är det i stor grad upp till dig om striden ens ska börja. Det fungerar inte som i de flesta Pokémonspel, där om man går på vissa terränger så finns det en viss chans/risk att en strid ska börja. Istället ser man tydligt alla fiender på kartan och kan välja att närma sig dessa och själv initiera strid. Detta är ett smart system, man uppmuntras att söka strider för att levla upp sina karaktärer men samtidigt kan man gå fritt i alla miljöer utan att tvingas att bli avbruten av en strid. Stridssystemet består av att flytta runt sin karaktär som automatiskt attackerar fienden, samtidigt som man själv väljer mellan att använda olika specialattacker som alla har en timer och inte kan användas hur ofta som helst. Det finns även ett antal andra interaktiva moment under striderna som att uppmuntra sina allierade när de tappar moral och liknande. Personligen upplever jag dock många strider som ganska tråkiga och framför allt ganska repetitiva. De svårare striderna är bara svåra eftersom du måste göra samma sak femton gånger istället för två gånger. Istället för att alla specialattacker ska ha en egen timer så hade det varit roligare ifall det fanns en övergripande energimätare eller något liknande som gjorde att man fick prioritera sina specialattacker och inte hela tiden enbart vänta på att aktivera dem direkt när det går, vilket nästan alltid är det objektivt bästa sättet att strida på.

Det som i alla fall är positivt är att man innan striden kan välja vilka karaktärer som ska delta i striden och anpassa deras egenskaper och specialattacker till striden. Detta är ett roligt koncept och ger i alla fall ett visst strategiskt djup till stridssystemet. Vissa karaktärer passar bättre till vissa strider och vilka specialattacker du väljer att utrusta dessa med har också en betydelse. Det är också trevligt att ha friheten att välja de karaktärer som man tycker är roligast att spela med i de enklare delarna av spelet.

Själva berättelsen och karaktärerna i spelet är också dess styrka. Spelet innehåller ett stort antal mellansekvenser och karaktärerna i spelet får ett djup med hjälp av dessa. Karaktärernas inbördes relationer inte är statiska utan förändras i takt med att de upplever saker med varandra och i takt med att berättelsen i spelet fortskrider. Berättelsen har en del olika vändpunkter och framför allt slutet är riktigt välskrivet. Personligen måste jag verkligen poängtera att jag gillar det frekventa användandet av mellansekvenser eftersom det verkligen hjälper berättelsen mycket. Att dessa mellansekvenser är riktigt välgjorda skadar såklart inte heller. Det man kan klaga på är att sidouppdragen och NPC-karaktärerna inte är särskilt inspirerande att förkovra sig i. Ofta handlar det om att göra en enkel sak till en karaktär som säger tack och så får man en liten belöning. Här lyckas exempelvis Skyrim bättre där sidouppdragen ofta innehåller flera alternativ till hur du vill utföra uppdraget. Detta är ett mindre problem såklart men det hade varit trevligt om man tillämpade mellansekvenser även med dessa karaktärer och inte enbart använde sig av textrutor.


Allt som allt tycker jag alltså att detta är ett riktigt trevligt spel :).

Ifall man letar efter ett bärbart rollspel med en stor öppen spelvärld, eller om man försöker rationalisera ett köp av ett New 3DS, så är det på detta spelet man ska kolla!

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10