Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mario + Rabbids Kingdom Battle

Skrivet av: Leorio   2020-09-11

Jag har aldrig spelat något av Xcom-spelen, men jag tänker recensera det här spelet i alla fall. Här är Mario + Rabbids: Kingdom Battle!

Vi har vant oss nu, men först kändes tanken på ett möte mellan Xcom-aktig turordninsbaserad strategi och Mario hans vänner väldigt främmande. Eller tanken på att Mario kämpar mot horder av Rabbids. För att inte tala om turordningsbaserad strategi möter komedi, vilket visar sig vara det märkligaste mötet av dem alla när jag började spela. Snart faller dock bitarna - Mario möter Rabbids möter turordningsbaserad strategi möter komedi - på plats och resultatet blir ett rikt och färggrant pussel.

Ett problem med många strategispel är att de kan vara otacksamma för en nybörjare att komma in i. Du har för många val att välja mellan och för många aspekter att hålla reda på, så du har ingen aning om vad du ska göra och inte göra, tills du till sist inte gör någonting alls för att inte riskera att förstöra allt som du har byggt upp. Mario + Rabbids: Kingdom Battle är inget sådant spel. Med tanke på att det är ett Mario-spel är det förstås enkelt att förstå sig på och enkelt att komma in i, men det är inte utan strategiskt djup.

Trots att spelet är spelspelat och lätt att förstå sig på så bjuder spelet på en hyfsad utmaning. Långt innan du har vant dig med en speciell fiende eller ett speciellt typ av uppdrag så introduceras något helt annorlunda. Glöm Rabbids; det är den sanslösa variationen som är det verkligt galna med det här spelet. Du kommer att möta massor av olika fiender, med olika stilar och olika specialförmågor, och nya utmaningar i banorna introduceras i en imponerande takt. Lägg till några underhållande och utmanande bosstrider och du kommer inte att tröttna på spelet i först taget. Spelet handlar inte bara om strider, det finns många pussel också. Dessa är väldigt enkla, och de flesta går att lösa på ett par minuter med simpel trial and error. Det är tv-spels-pussel enligt standardformulär 1A, men de gör vad de kan för att bidra till den fantastiska variationen i spelet.

Med tanke på en hord av Rabbids löper amok i Svampriket så förväntar du dig humor, och spelet är roligt på ett avslappnat sätt. Det finns en hel del variation här också, från ett par intelligenta skämt till väldigt många korkade skämt. Den främsta källan till humorn är hur flocken av Rabbids lever rövare i Svampriket, med Mario och vänner och resten av Svampriket som straight man och horden av Rabbids som funny man.

En cross-over av det här slaget hade knappast kunna produceras på åttiotalet eller nittiotalet, när Marios värld fortfarande ansågs som märklig och annorlunda. Det är ett fantastiskt bevis på Marios popularitet att det fullständigt förryckta Svampriket på något sätt kan anses som så sansat och vettigt att någon utifrån kan komma och skaka om det och göra det ännu mer brokigt och bisarrt. Men våra vänner Rabbids är redo att göra just det! Till och med Game Over-skärmen är kul, vilket gör det lättare för hjärtat att förlora en strid och tvingas att ta den om från början.

Ditt lag består alltid av tre karaktärer, förutom de uppdrag när du eskorterar en fjärde karaktär, men denne är inte involverad i själva striderna. Du börjar spelet med tre karaktärer att välja mellan (så inte mycket till val där) och du slutar spelet med åtta. Och ja, det innebär ännu mer variation, för de åtta karaktärerna har vitt skilda förmågor och vapen som lägger grunden för helt annorlunda taktiker och tänkande i striderna. Du kan alltid byta ut kämparna innan en strid, så att experimentera med olika strategier rekommenderas. Några har klagat på att Mario alltid måste vara med i ditt lag, och du kan bara ändra de andra två, men det hade jag aldrig något problem med. Mario är Mario. Det är klart att det är han som är kaptenen i laget.

En stor del att det som driver dig framåt är längtan efter att samla blå kulor, så du kan låsa upp nya och bättre egenskaper på färdighetsträden. Färdighetsträd är en av dessa aspekter som brukar vara besvikelser i moderna spel. Alldeles för ofta är de bara där för sakens skull, med egenskaper att låsa upp som du inte behöver eller så små förbättringar av dina egenskaper att det inte gör någon märkbar skillnad. Så är det inte alls i Mario + Rabbids. Här får dina val på färdighetsträden ett direkt avtryck i spelets strider.

Att kunna gå en ruta längre varje omgång kan göra all skillnad i världen, och att göra lite mer skada när man dashar genom en fiende kanske inte tycks vara mycket att prata om, men kan vara skillnaden mellan liv och död på slagfältet. Om du inser att du tagit fel väg på färdighetsträdet kan nu nollställda det när som helst mellan striderna utan någon kostnad, och testa något annat. Vapnen som du köper gör också en stor skillnad. Hundrafemtio poängs skada istället för hundrafyrtio poängs skada kanske inte låter som mycket, men det kan vara den hårfina skillnaden mellan totalt fiasko och storslagen seger. Det känns så skönt att spela ett spel där uppgraderingen av dina egenskaper och vapnen verkligen betyder något.

Berättelsen i spelet är ojämn på det sätt som tv-spelsberättelser brukar vara när det är det spelmässiga som dikterar villkoren för storyn. Berättelsen har sina höjdpunkter och sina lågvattenmärken, men det är vad man kan förvänta sig av en cross-over i Svampriket, och de flesta mellansekvenserna bidrar med en skön och avslappnad känsla. Toadette är märkligt nog rätt virrig i huvudet i det här spelet, men det är härligt att se henne dyka upp i ännu ett riktigt bra spel. Rabbid Peach är den stora stjärnan bland Rabbids-gänget i ditt lag, och Peach är den stora stjärnan från Mario-gänget. Hon har några helt sanslösa vapen som förintar fienderna, skydden på banorna, sitt eget lag och allt annat i ett enda slag.

Som seden lyder nu för tiden så innehåller spelet också en hel del metroidvania "låt oss gå tillbaka och göra det här senare" inslag, trots att det är ett linjärt spel. Jag har sett "Du kan inte göra det här ännu" skylten fler gånger i det här spelet, än vad jag gjort i samtliga spel jag spelat de senaste åren tillsammans. Efter ett tag så stod hela "Du kan inte göra det här ännu. Du kan inte göra det här ännu. Du kan inte göra det här ännu" tjatet mig upp i halsen. Om jag inte kan göra det jag vill göra, så varför spelar jag överhuvudtaget det här spelet? I ett metroidvania så innebär oftast de låsta passagerna att man får en glimt av framtiden, men i det här spelet så verkar vissa delar av banorna vara spärrade enbart för att ge spelet en forcerad och grund känsla av återspelningsvärde. Och för att göra saken ännu sämre så hittar man mest ointressanta saker på de hemliga vägarna. Du vill egentligen bara ha de blå kulorna till färdighetsträden, eller åtminstone ett nytt vapen, men istället får du en värdelös 3D-model eller en sång som du inte är intresserad av att lyssna på utanför spelet.

Men så länge du är djupt inne i striderna eller skakar på huvudet åt nästa Rabbid som gör något ännu mer korkat i en mellansekvens så är Mario + Rabbids: Kingdom Battle ett spel som kokar av underhållning. Visst finns det några saker som kan förbättras till en uppföljare, speciellt utanför striderna, men än så länge är det här det bästa Mario möter Rabbids möter turordningsbaserad strategi möter komedi-spelet som finns till Nintendo Switch. Nu ska jag ta och spela några Xcom-spel också!

Fördelar: smart och korkad humor, enkelt att förstå och komma in i, fantastisk variation i striderna, färdighetsträd som verkligen betyder något, härliga bosstrider, Rabbid Peach är cool och Peach är en mördare, du får eskortera Toadette till säkerhet

Nackdelar: "Du kan inte göra det här ännu", ojämn story, bleka pussel

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy