Gamereactor Sverige. Kolla in stekheta speltrailers samt uttömmande intervjuer från spelvärldens största spelevenemang. Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

The Last Guardian

Ger ett superfort betyg just nu. Och skriver mer när jag får mera tid.

Det här spelet följde med i ett stort gamingpaket som de gav alla PS5 köpare i början.
Det är absolut inte ett spel som jag skulle lagt några pengar på själv. Och nog inte vara intresserad av heller nämnvärt om jag kollat på klipp.

MEN, trots sina brister så är spelet magiskt!
Det är helt fantastiskt hur de lyckats få med ett så avancerat och fint kroppsspråk på "hunden" (som jag kallar den). Man får verkligen kolla och läsa av vad han tänker hitta på och om han ger ledtrådar.
Det här gör verkligen allting!
Man känner med honom, man blir stressad när han blir ledsen och orolig när man är för långt bort, man surar lite när han vägrar gå, för tydligen måste han ha käk ibland också. (Vilket krävande djur va?!😅)

Där emot kan man ju säga både det ena och det andra om hur "bra" rörelserna man gör utförs i spelet. Hade jag druckit en liter Smirnoff så hade jag ändå tagit mig bättre fram än vad man gör med spakarna. Det är katastrof!
Man svor ganska många gånger om man säger så.

När jag spelat klart så var det många känslor. Skitnöjd att jag klarade det (förutom att ha tagit hjälp på nätet 3ggr. -shhhh). Det är både lätt och svårt på samma gång. Men man känner sig typ stolt att man lyckats tillslut.
Men sen blir man sorgsen. Den sista speltiden så värker det i hjärtat. Det här är ju nu din allra finaste livskamrat, och ni gör precis allt för varandra.
Mer tänker jag inte säga om det. Förutom att det kom en liten tår.

Men sitt kvar till eftertexterna är ett litet tips.

När jag letade runt efter hjälp på nätet, så såg jag att extremt många nog inte riktigt förstått spelet och hunden. De beskriver känslorna den visar helt åt helvete. Tex när man råkat komma ifrån varandra, och djuret är utom sig av förtvivlan, så tolkade tydligen många att den var arg på karaktären. Eller är den var sur. 🤦‍♀️ jag fattar inte hur man misslyckas att tolka djurets känslor. Men har man ett djur själv så är de totalt uppenbara. Men det borde det vara för andra också. Men tydligen inte. Och där med så försvinner den fantastiska samhörigheten man får i spelet. Så läs INTE andras tolkningar.

Efter många timmars spelande (15? Måste kolla upp det) så är man helt urlakad.
Men skulle man spela om det kom en uppföljare?
Troligtvis. Men man skulle nog dra sig lite för det. Spelet är sig är ganska långsamt och kräver tänkande. Men det är också det som är charmen.

Grafiken är bra. Man känner nästan vinden i i gräset och blir höjdrädd när man tittar ner. Naturen är fin och djuret har fina detaljer.
Sen är vissa grejer lite skruttiga. Men det är helt okej.

Sitt ner i lugn och ro och spela. Och njut, bli stolt, frustrerad, glad och rörd.....

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10