Svenska
MEDLEMSRECENSION

Super Mario Galaxy

Skrivet av: ses   2007-12-14

Jag sitter hemma krasslig, blöt och arg. På grund av stängda banker var jag tvungen att låta bli att köpa Super mario Galaxy på realesedagen. Men senare när jag satt där två dagar efter releasen kom jag på att min morsa kunde dra ur pengar från mitt konto och sedan köpa det. Så någon timme senare kommer det.

Jag ser spelomslaget. Jag sätter i det i min Wii med förväntningar så höga att skalan inte når ett slut. En italiensk röst ropar Super Mario Galaxy med ett glädjeskrik och spelet kan börja. Bara detta är magi. Ren skär lycka som sprättar upp rakt framför mig. Och själva spelet är inte sämre direkt.

Mario springer glatt mot en port. Han har blivit inbjuden till en festival. Toads skuttar runt. Alla verkar vara glada. Stjärnbitar dunsar ner på marken, glädjemusik sprids i mitt inre och långt där borta väntar Peach på mig. Då kommer stormen.

Bläcksvarta kanoner dyker upp och skjuter ner mot marken. Toads blir frusna medans explosioner landra överallt och sprider kaos överallt. Vem kan ha mage nog att göra någonting som detta?

Jag springer mot Peach. Skrik från alla håll omgiver mig när jag för full fart rör mig mot slottet. Men när jag nästan nått målet kommer han. Bowser. Och han är arg. Han flyger fram till Peach och talar med henne. "This festival is over" skriker han med ett elakt skratt och ett U.F.O dyker upp.

Jag springer på gården. Jag tänker just hoppa över till bron när någonting händer. U.F.O:t skjuter ner tre laserstrålar i marken och plockar upp själva slottet och för ut det i universum. Jag lyckades trots allt ta mig upp på bron men det fanns andra planer. En MagiKoppa kommer fram och skjuter ut mig i rymden.

Jag vaknar upp på en liten planet med en liten stjärna som tittar på mig. Den förvandlar sig till en kanin och vill leka kurragöma. Spelet kan börja.

Kontrollen i spelet är fantastisk. Du hoppar på A, springer med spaken, skjuter stjärnbitar med B, centrerar kameran med C och duckar med Z. Det plus att du gör ett snurrslag om du viftar till med Wiikontrollen lite. Svårare än så blir det inte. Kombinatiornerna mellan knapparna är så perfekt att man undrar vilket spel som har världens bästa kontroll. Rörelsecensorn används visserligen inte så mycket men det känns iallafall bra. När det handlar om milimeterprecision så gör kontrollen ett perfekt jobb. För det mesta tack vare det perfekta snurrslaget som kan stanna ett hopp. Hur bra det faktiskt fungerar visas först och främst på banan Sweet Sweet Galaxy där en enda miss resulterar till ett skrik och en svart skärm. Perfekt.

Storyn är i klassisk Mariostil och jag kan konstigt nog inte tycka annat än att den är underbar. Så misssuppfatta inte att jag ger 10 i story. Det jag menar är att det lilla som berättas är mästerligt. Mästerligt för dess enkelhet.

Grafiken är till skillnad från många andra Wiispel riktigt snyggt. När solen glimtar i ens ögon kan man tillexempel tro att man drömmer. För grafiken är verkligen i toppklass. snyggaste Wiispelet klart! Och det är bara ännu en perfekt grej med Super Mario Galaxy.

Svårighetsgraden är balanserad och även om man ibland kan få det lite för lätt för sig är det ändå stabilt. För även dom som är riktigt bra kan få sig en och annan utmaning. För att hoppa på snurrande lavaplattformar samtidigt som 7 bulletbills spårar dig och 4 lavakulor spottas upp ur den eldiga sjön är inte någonting man klarar av utan full koncentration.

Designen är nog ett av dem bästa sakerna med spelet. Vackert detaljerade världar svämmar över dig. Ingen galax bjuder på tråkig design. Ingen! Och när jag kommer till banor som Bi, Leksaks och Iseldsgalaxen skriker jag så frenetiskt av glädje att skärmen spricker. Så vackert konstuerat. Detta är utan tvekan världens vackrast designade spel efter Okami. Det bästa med designen är hur färgsprakande den är. Jag ler genom varenda liten bana jag kör och hoppas, hoppas att Nintendo någon gång kan överträffa det här. Fast det går i princip inte. Gröna ängar med blommor och vindar som sprider lycka omkring sig plus 199 galaxer med säregna designval brukar vara för trevligt för att överträffa om jag får säga det själv iallafall.

Fiendedesignen är så enormt grym att man måste krama något. jag gjorde det med min syster vilket resulterade till ett hårt slag i ansiktet men jag brydde mig inte. Jag hade ju så kul med spelet. Små Goombas med hjälmar ränner omkring och sprider stämning och som om inte det vore nog kommer det bara mer och mer fiender som är så vackra att man endast dödar dem för att se hur vackert det är när dom dör. Så charmiga fiender.

Variationen är hög. Ingen utmaning är den andra lik och varenda litet uppdrag verkar vara unikt. Så du som brukar sitta där och klaga på nutidens spel och deras enformighet kan köpa dig en Wii inklusive Galaxy och farcineras. Det verkar som om vartenda uppdrag har en så unik formgivning eller utmaning. och det är nog så också. Du kan inte klaga på enformighet i Super Mario galaxy punkt slut.

Ljuden är så fantastiska att jag skriker här med. Fast det brukar ju bli mycket skrikande när man spelar superba spel. Små knasljud, pang och glädjeskutt rusar igenom spelet och bjuder på tillräcklig hög kvalitet för att konstatera att Super Mario Galaxy kan döda en för dess underbara små ljud. Rymdljud kommer såklart också in i bilden och med Nintendos främste män i framfarten kan man inget annat än vara nöjd.

Musiken spöar dock allt. Kompositörerna av spelet förtjänar världens största musikpris utan tvekan. Varenda liten ton som tränger fram genom TV:n verkar ha blivit fylld av perfektion, lycka och omsorg. Varenda låt är mästerlig och fötjänar ensam en hyllning som varar i tre år. Och äntligen är musiken orkestrerad! Någonting som gjorde mig väldigt glad eftersom att Zelda svikte vid den punkten. Vackert har just blivit vackrare. Framförallt nytolkningarna av låtar som huvudlåten, Bowsers banor i 64 eller varför inte en pampigare och mer perfekt verision av airship theme från Super Mario bros 3. Jag sitter nu och gråtet över den underbara musiken. Lyssna själv och du förstår.

Men det var ju en speciell sak med spelet. Det som skulle förvandla det från något mästerligt till en legend. Rymdtemat såklart. Och jag kan glatt konstatera att Nintendo lyckades. Skruvade banor med småplaneter överallt är vad som bjuds i det här spelet. Och så fantastiskt det blev! Gravitationen är ett perfekt inlägg i spelet och fullföljer dess mål. Att slå Super Mario 64. När du kommer till en raketformad miniplanet och märker att man kan hoppa tre varv runt den finns det ingenting annat att säga än att det här är intergalaktiskt. Så bandesignen är alltså så perfekt som det bara kan bli. Det figertoppat med några moment i 2-D och underbara rymddrömmar och du kan springa till affärn så djävulskt fort det bara går.

Bosstriderna är lätta, korta men ack så underhållande. Den första bossen till exempel. Så otroligt simpel att man vill skratta. Men jag kan inte skratta. För bossen framför mig är så majstätisk att jag bara vill se på den. Och när den jagar mig runt en liten klotformad planet med sin svans dunsande mot marken kan man bara konstatera vilket spel som har årets bästa bossfighter.

Super Mario galaxy är ett genomfantastiskt spel utan en enda brist. Det ger dig allt du kan kräva av ett spel. Och att spelet räcker länge skadar inte spelet heller. Folk pratar om hur bra Super Mario 64 är. Att det inte går att överträffa. Men Nintendo har just gjort det. Världens bästa spel är kontruerat och ett hjärta är vunnet. Super Mario Galaxy är efter människor det bästa som har hänt mig.

Grafik:10
Design:10
Spelbarhet:10
Hållbarhet:10
Variation:10
Story:8
Ljud:10
Musik:10
Kontroll:10
Utmaning:10

+Kortfattat det bästa spelet någonsin

-Ingenting

Medlemsrecensioner56
Samlat betyg: 9.6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10