Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure

Vad har Jack Sparrow, Guybrush Threepwood och Sjörövar-fabbe gemensamt? Jo, de är alla internationellt erkända pirater och nu får de sällskap av den chokladfrossande Zack i Capcoms senaste pusselspel Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure.

Go och gla, kexchoklad. En sjörövarkapten som älskar sötsaker är ingen salt typ som plundrar och våldtar. Nej, en pirat som Zack är en hyvens kille som inledningsvis blir nedskjuten tillsammans med sin gyllene apa av rivalen kapten Rose. Strandsatt i djungeln hittar Zack och Wiki resterna av den legendariske sjörövaren Barbaros. Denne lovar att skänka sitt dyrbara skepp till de båda piratkumpanerna om dessa lyckas med att samla ihop Barbaros alla kroppsdelar som finns utspridda över kontinenten. Det är startskottet på ett flera timmars långt pusseläventyr.

Zack och Wiki tillhör point-n-click genren med fokus på problemlösning. Klurigheterna finns representerade i form av hinderbanor vilka ibland påminner mig om hemskheterna i den gamla rollspelsmodulen "Grymkäfts fällor" som kom till Drakar och Demoner någon gång på åttiotalet. När den chokladbitne kaptenen lyckats reda ut härvan av pussel och överlevt återvänder han till högkvarteret där hans gäng av sjö-kaniner håller till. Därifrån kan man bland annat kika på statistik, kolla in upplåsta föremål, köpa "tickets" som man kan använda för att få hjälp om man kör fast någonstans, och självklart fortsätta äventyrandet genom att välja några av de livsfarliga pussel som finns tillgängliga.

Pusslen är kluriga och dödliga. Dock upplever man aldrig att man kör fast, något som är ganska vanligt i genren, tack vare en funktion som gör att man kan få ledtrådar. Däremot händer det att Zack får bita i gräset både en och två gånger. Dödligheten är hög, men även här finns "tokens" att investera i som gör att man slipper spela om från början. Själv har jag medvetet utlöst en fälla för att få se Zack åka dit. Inte för att jag hatar killen, men för att det är så förbaskat roligt!

Wii-fjärren utgör en stor del av pussellösandet och som spelare får man veva, skruva, vrida, vifta och skaka för att använda alla föremål på rätt sätt. Zack & Wiki är det spel som förutom Wii-Sports verkligen sätter fingret på möjligheterna som Wii erbjuder och utnyttjar det faktum att det är en exklusiv titel till konsolen. Capcom har verkligen ansträngt sig till det yttersta för att ge spelaren en unik upplevelse.

Att följa med Zack och Wiki på deras äventyr är också en fröjd för ögat. Grafiken är inte bara något av den bästa till Wii, utan tar även Zelda Windwakers plats som den snyggaste cel-shading någonsin. Designen är klockren. Jag njuter varje gång jag gör en överblick och får se hela nivån i genomskärning bara för att upptäcka fossiler som ligger begravda under jord för utsmycknings skull.

Och inte ser bara spelet bra ut, det låter bra också. Musiken är precis som den ska vara, stämningsfull, men ändå i bakgrunden. Alla karaktärer talar en form av retarderad japanska med mycket stön och utrop som kan kännas märklig för den som är ovan vid japansk kultur.

Som alla pussel och point-n-click spel är den totala livslängden spelets största nackdel, men den som gärna klurar utan ledtrådar kommer snabbt märka att tiden springer iväg. Det finns tonvis av gömda prylar (över 500 föremål att samla på över 40 timmars speltid enligt baksidan av fodralet) och spelaren belönas vid varje nivå av ett poängsystem som garanterar återkommande besök för den som vill bevisa att han eller hon verkligen inte är en landkrabba.

Slutligen ska det tilläggas att Zack & Wiki: Quest for Barbaros' Treasure inte bara är ett av det bästa spelet vi kommer att få se till Wii i år. Det är garanterat ett av de bästa spelen som kommer komma till konsolen under hela dess livstid!

Tummen upp!