.Hack//Infection

.Hack-serien har ett väldigt enkelt spelupplägg, med en något mer komplicerad och stundvis kladdig handling. Yasuhiko, huvudkaraktärens vän, hamnade i koma när han spelade ett MMORPG vid namn "The World". Det råkar även vara världens absolut största och mest populära MMORPG. Det är alltså väldigt många som spelar, och denna händelse blir sopad under mattan. Huvudpersonen vars riktiga namn förblir osagt, som dessutom inte har någon vidare erfarenhet av spel i största allmänhet, måste därför bege sig in i The World för att där ta reda på vad som egentligen försiggår, och varför detta har hänt Yasuhiko. Spelkaraktären Kite skapas, och jakten på sanningen kan börja.

Man spelar alltså ett spel om en pojke som måste spela ett MMORPG för att finna sanningen. Man skulle med andra ord kunna säga att det finns tre olika medvetna plan. Det första är den verkliga världen, alltså våran. Jag spelar spelet, och försöker så gott jag kan att lura mig själv att det här... det är ett MMORPG! Jag känner mig måttligt uppkopplad, när jag kommer på mig själv. Den andra är spelets "verkliga" värld, där man läser och svarar på sina mail, kollar nyheter och byter bakgrundsbild på skrivbordet... precis som alla gör i våran värld också! Detta påminner mig om Front Mission 2 och 3, mycket kul. Jag känner mig mer uppkopplad, helt plötsligt. Den sista är förstås i The World, där den mesta av tiden fördrivs. När man väl kommer in i spelvärlden och pratar med första bästa person man stöter på så får man direkt en påminnelse om att det här faktiskt ÄR ett MMORPG. Personen kallar mig för n00b, avslutar meningen med ett stort LOL och en smiley. Det kan bli lite smålöjligt att se hur spelskaparna har tolkat internetspel, men också rätt charmigt på något vis. Jag blir givetvis provocerad av denna karaktär och bestämmer mig för att Lvla till maxgränsen och bli bäst i världen på The World. Jag känner mig extremt taggad och uppkopplad nu.

Jag hade gärna sett att tiden som man spenderar utanför The World hade kunnat utvecklats mer. Varför inte ta det hela vägen? Kite kan ju omöjligen leva på att tugga på sina innerkinder hela dagarna? Släng in ett balanssystem a la Persona. Jonglera skolan med ett MMORPG! Helt plötsligt så blir det hela väldigt mångfacetterat. Men ack!

Rent speltekniskt sett så funkar .Hack sådär. Stridsmekaniken flyter inte som en flod precis, och mycket på grund av att när man svingar sitt vapen så stannar karaktären upp och det känns som att man precis klivit i en stor superlimfläck som inte vill släppa taget. Känns fel, då Kite är den snabbaste klassen. Det finns dessutom bara en grundattack, inga kombinationer här inte. Det blir väldigt repetitivt i längden. Däremot så har man en uppsjö av specialattackar som är unika till de vapen som man använder, så det gäller att veta vilka attacker och vapen som är bra mot vilka monster. Bara för att du har hittat ett vapen som ser ut att ha mest i attack så kan det visa sig vara värdelöst mot en viss sorts fiendegrupp.

Man kan max ha två medspelare i sin grupp. Dessa kan man kan säga till vad de ska göra och när. Att ge order funkar som tur är väldigt bra och kompanjonerna lyder allt som oftast på en gång. Behöver man helas i en kritisk situation så blir man det.

Likt riktiga MMORPGs så höjs Lvl-taket i takt med expansionerna, i det här fallet fyra delar. I och med att det skall föreställa ett onlinespel så är det dessutom öppet att nöta upp till högsta Lvln om man så vill. För att gå ut och slåss och utforska måste man först skapa en zon genom att kombinera ett brett antal ord vilka bestämmer hur pass svåra fienderna ska vara, hur många samt sällsynta föremål som kan hittas, vilket väder det ska vara och en hel hoper andra aspekter. Man får alltid veta vilken kombination man behöver använda för att historien skall utvecklas. Ett intressant upplägg som man alltså kan utnyttja om man vill spela igenom historien och känna sig som ett oövervinnerligt geni i The World. För av någon konstig anledning så ser man upp till spelare som har uppnått högsta Lvl. Det vill säga jag. Tji fick hon som kallade mig n00b!

Grafiskt så finns det såklart många spel som är otroligt mycket snyggare, men grafiken gör att det blir en viss obekväm atmosfär över The World som jag tycker passar handlingen mycket väl.

På det stora hela så tycker jag om hela .Hack-serien, även om betyget sänks på grund av en del småmissar . Men så finns nu också .Hack//G.U. som har chansen att förbättra de ställen där .Hack misslyckades. Vi får se.