Call of Duty 2

"Davis! Grab that panzerfaust and blast the bloody hell outta that tank"

Det är vad kaptenen vrålar till mig medans jag återhämtar mig efter att ha mejat ner ännu ett team av tyska nassar. Jag gör som han säger, springer för livet till ett anti-tank gevär och skjuter på tiger-tanken medans jag ser mina te-drickande kamrater stupa, en efter en. En tysk granat landar precis brevid mig, så jag springer från mitt skydd dykande till bunkern, misslyckat. Tigertanken spränger mig och jag slår nära sönder mitt tangentbord efter det femte försöket att spränga den där jädra tanken. Det händer alltid något, helt enkelt.

Man kan spela som soldat i tre olika arméer, den Sovjetiska, Brittiska och US Rangers.
Varje armé har en hel arsenal av unika vapen (fast alla funkar likadant), som tex MP40 och Mousin Nagant. Striderna är intensiva med granater överallt, kulor vinande ovanför huvudet (det är väl meningen att kulorna ska träffa, eller hur?) och soldatena som kämpar för sitt liv. Nästan alltid.

Multiplayer är lika fantastiskt som enspelarläget med balanserade vapen, underhållande kartor, och maffiga spellägen.
Spellägerna är visserligen inga nyheter, men väldigt underhållande. Spelläget Search and Destroy är precis som det låter, Sök och Förstör. Och sedan har vi deathmatch i två olika varianter. Antingen nassar mot valfritt allierat lag, eller så är det bara att skjuta mot alla man ser för att få poäng.

Till Call of Duty 2 är det svårt att hitta något minus. Det enda som jag kan hitta, är att enspelarkampanjen är aningen kort, men när den är över så är det bara att kasta på sig multiplayer.
Helt enkel ett prisvärt spel som inte lär kosta mer än 200:- spänn i butikerna, förutom på ICA. Så köp inte skiten på ICA, för din plånboks bästa.