TMNT

Ett väldigt roligt spel i alla fall i början. Det är ca 3 banor som är väldigt roliga att spela sig igenom. De banorna är 1:a med Leonardo, 4:e banan med Michelangelo och Demobanan tills man kommer fram till ett ställe där man ska hoppa upp mellan pelare en bra bit upp, något i stil med Batman spelet till gamla hederliga Nintendo 8-bit. Där tar det roliga slut, tyvärr Ubisoft. Efter man har spelat sig igenom de 2 första banorna så börjar man inse att det inte blev så lyckat ändå, snarare en enorm utdragning till sista banan fyllt med sådant som upprepas gång på gång. Kontrollerna är realtivt enkla men bryter sig ändå ifrån normen med felplacerade knappar. Visst det går säkert att ändra det själv, men ändock. Antal slagkombinationer finns det ju slag, spark, hoppa-och-slå-i-backen, uppladdnings- och broderattack, men de stal det som kännetecknar vad en muterad sköldpadda kan göra i sparkväg, nämligen ett ben snett ut och det andra böjd åt nåt håll och sned flyga emot sin motståndare och på så sätt ge honom en redig spark. Hur man än gör så visar det sig snart att det tar alldeles för lång tid att byta från en form av attack till att ens FÖRSÖKA kedja ihop den med en annan. Det är då tur att strid sällan uppstår, det var 1 av anledningarna till att jag köpte spelet på rea överhuvudtaget. För när man inte slåss så slåss man emot allt annat. För det första; man dör ofta hur fasen man än gör, även när det inte ens beror på en själv, mycket irriterande. För det andra; Kameran är ens största fiende alla kategorier, oavsett om man möter en boss eller inte. Vet inte hur de tänkte men det är tyvärr ofta som den visar sådant som man inte bryr sig ett dugg om, samt att den är ofta orsaken till att man dör smått stup i kvarten pga att man luras att tro man har ställt sig i rätt position. Hoppelihopp och så dunkar man in huvudet i väggen. TACK ska du ha!!! Det tredje problemet är att banorna kan inte ha varit anpassade för varje konsol. En del ställen bränner din dyrbara tid som ger dig pengar att låsa upp nya specialgrejor, som tex att klä fienden i ballerina dräkter och gaskastaren i bagardräkt, (väldigt lustigt vid låg ålder, inte nu längre). För hur jag än agerar och trycker hejvilt så har jag bara haft tur att ta mig förbi de höga hindren. För en sak måste dock påminnas om: Det är faktiskt ett spel främst riktat till de yngre spelarna och en viss del till gamla fans som vill prova på nya turtles. Så då förstår jag inte, barn fattar snabbt om det upprepas samt har taskigt med tålamod, varför då lägga in saker som gör en otroligt sur med sådant som när de gröna odågorna slutar att klättra uppför efter ca 4 sekunder?? Nåja, vidare. Grafiken håller hög klass ändå så man behöver inte gissa sig fram till vad det är, fast ibland blir man lurad av den och hoppar ner för husets 30 våningar av ren misstag. Tur att man inte har begränsat med liv. Ljudet är ifrån början rätt så behaglig men efter 2 banor så inser man att det väsnas för ingenting