Oj, oj, oj. Vad jag verkligen inte hade tänkt att köpa det här när jag fick höra om det. Aldrig i livet. Men titta på mig nu; nu sitter jag och knappar på mina tangenter för att försöka skapa just denna recension. Så det kan gå.
På just det sättet som Army of Two är uppbyggt på har väl inte så många använt tidigare. Ett spel som är uppbyggt på att samarbeta två och två. Men de har lyckats väldigt bra.
Måste säga någon om samarbetet i spelet. Detta kretsar hela spelet runt. Du får hjälpa din kompis Att klättra upp på en sak, och han drar sedan upp dig, ett så kallat step jump. Väldigt roligt att det är såhär. Eller back to back. Det är som det låter, man står med ryggen mot sin polares rygg och skjuter ner allt och alla omkring en. Jag gillar detta i AoT.
Du måste ibland gå runt fienderna, då tar du hjälp av Aggro. När du har aggro riktas fiendernas uppmärksamhet mot dig. Och din kompis kan ta sig runt fienderna.
Singelplayer har tilldelats tre svårighetsgrader; Recruit, Contractor och professional. Jag har spelat igenom det först på Contractor med en mänsklig spelare och sedan på Recruit med en AI. Och jag kan dela med mig av att Recruit känns helt onödig om du spelar med en mänsklig spelare. Nästan vem som helst kan börja på Contractor. Men om du däremot ska spela med vår kära AI, kanske du ska överväga att spela på Recruit ändå. (Jag syftar självklart på första gången du spelar spelet).
Sedan kan man ju välja svårare grader ju bättre man blir.
Jag föredrar att spela med en mänsklig spelare, eftersom AI'n är alldeles för korkad och ostrategisk för att få vistas på slagfältet. AI'n är så oerhört korkad. Exempel? Visst.
När jag hade dött på ett ställe, och samtidigt eliminerat allt hot, drog han mig uppför backen vi kom ifrån, och fortsatte sedan ännu längre bak ner för backen igen på andra sidan. Han släpade mig säkert i 30-40 sekunder. Sedan började han hela mig.
Eller när jag låg ner framför en turret. Då skulle han hela mig framför den. Självklart misslyckades han eftersom han blev träffad konstant och fick börja om hela tiden. När det stod ett skydd en meter ifrån honom gjorde han detta. Det hade ju bara vart att släpa mig en jätteliten bit så hade vi klarat oss. Men icke.
Nog om AI'n kanske. Låt oss i stället prata om spelets utseende.
I Army of Two finns oerhört vackra miljöer. Dessa miljöer varierar mycket och det är svårt att hitta något fel någonstans.
Det är svårt att klaga på människorna, vilket brukar vara vanligt. I Army of Two ser människorna i alla fall ut som människor. Och de ska ha full cred för sitt arbete, som de har utfört väl när de gäller utseendet.
Dags att gå in på ljudet? Ja, det är det. Ljudet är viktigt i spelande, enligt min åsikt. Ljudeffekterna ska vara bra och de ska passa in. Man ska ha musik i bakrunden som absolut aldrig ska störa en. Men den ska finnas där så att känslan att spela spelet blir bättre. För när du spelar spelet lyssnar du på musiken ganska noga, även om du inte alltid är medveten om det.
Jag tycker att man har lyckats med ljudet i Army of Two. Men det borde kanske vara mer varierande musik ibland.
Själva Campaign delen ska jag väl säga något om. Jag tycker att man har lyckats få ihop en historia som passar in bra. Du lämnas inte kvar med några obesvarade frågor eller andra oklarheter efter att du har klarat det. Dock tycker jag att det är lite för kort. Men det är ju de flesta spelen dessa dagar. Så man ska verkligen inte peka ut spelet för att vara kort.
Multiplayer kan bli rörigt. Eftersom det existerar andra fiender än de mänskliga får du snabbt svårt att hålla reda på vad du egentligen skjuter på. I alla fall om du spelar på natten. Men jag gillade ändå multiplayer, vilket jag inte trodde att jag skulle göra när jag precis klarat spelet för första gången. Man såg inte Army of Two som ett multiplayer spel.
Nu ska jag tala om det största felet med AoT. Detta är också ett stort problem. Timingen är fel. Ena stunden säger den ena gubben att man ska göra Step jump. Och efter en sekund (man har inte hunnist göra ett dyft), står de båda i Back to back. Aj, aj, aj. Uj, uj, uj. Sådant vill jag inte veta av. Det är otroligt irriterande.
Ett annat minus är Hovercraften. Jag hatar den. Den är svårstyrd och absolut inte rolig att vara i. Han som skjuter får ju inte mycket gjort heller. Eftersom det guppar som aldrig förr. Nej, ner med Hovercraften.
Men jag har ju glömt att snacka vapen! Det måste jag ju göra. I Army of Two tillåts du ha; ett primary, ett secondary och ett special vapen. Det finns många vapen att välja mellan i varje flik. Du kan kombinera ihop hur du vill och däför bestämma mer hur du vill spela spelet. Efter en checkpoint i Campaign är du tillåten att göra Mid-mission shopping. Då kan du byta vapen, uppgradera eller ändra ett vapen du redan har. Mid-mission shopping brukar komma upp när du tjänat mer pengar.
Pengar tjänar du allt eftersom du spelar.
En viktig del av spel har jag kvar. Jag talar om achievements. För mig är det viktigt att achievementsen i spelen är roliga och varierar lätta som svåra. Det ska inte vara tråkigt att skaffa achievements, vilket det inte är i Army of Two. I AoT finns både lätta och lite svårare. Det kanske går aningen för fort att skaffa dem, eftersom att du redan har ca 500 efter att ha spelat Campaign två gånger. Det största frågetecknet bland Aot's achievements var helt klart Secret achievementsen. Det finns en Secret för varje uppdrag. Detta förstår man efter högst två uppdrag avklarade. Vad är det då för mening att ha de som Secret? På toppen av det kalaset placerar jag att efter första och andra uppdraget får man 30 G, och efter resten bara 15 G. Brukar det inte vara så att man får mer ju längre man klarar? Jo.
Plus bland achievementsen finns också. Jag vart glad att slippa en Complete Training achievement. Särskilt när träningen är obligatorisk.
Achievemetsen för att döda så och så många med det och det vapnet är positiva. Det får spelaren att testa nya vapen hela tiden.
Sitter här och tänker på att jag kanske har missat något. Må så vara. Jag hoppas att det här räcker. Ge mig gärna feedback i form av en kommentar där nere. Jag vill veta om jag gör något tokigt eller vad jag ska berätta mer om i mina recensioner.
-----------------------------------------------------------------------------
Spelat på: Xbox 360
Plus: Co-op fokusen, enough said.
Minus: Upprepande mindre fel som stör stämningen och Hovercraften.
Grafik: 9
Ljud: 8
Spelbarhet: 9
Hållbarhet: 8
Totalt: 8