Castlevania: Dawn of Sorrow

Ja, vart skajag egentligen börja?
Ni som vill hänga mig, gör det nu, ni som vill fortsätta läsa denna recension gör det.

Jag har aldrig tidigare spelat något Castlevania spel. (Okej, jag testade något till Nintendo 64 i ungefär 30minuter)
Men när jag läste recensionen här på gamereactor så blev jag fruktansvärt sugen på detta spel. Snygg grafik, spännande story och bla bla bla.

Jag köpte det.
Spelade det.
Klarade det.
Spelade lite multiplayer.

Vafan är det här?
Okej, grafiken var snygg, men storyn. Vad tusan? Det är ju som att läsa en barnbok om vampyrer och troll.

Visst ljudet är ingenting man kan klaga på heller.

Och hållbarheten? Ja, tycker du om att döda zombies och andra monster till förbannelse för att sedan hoppas på att monstert droppar just det du vill ha, så får detta spel ett högt värde i hållbarhet.

Om inte... ja... då är du trött på det efter en 5 timmar.

Som jag.

Är detta ett skämt ?

Grafik: 8
Spelbarhet: 7
Ljud: 7
Hållbarhet: 6