No More Heroes

Årets första storspel till Wii har anlänt. Men det är inte en grönklädd pojke eller en lönnfet rörmockare det handlar om. Detta är No More Heroes.

Solen skiner starkt. Travis kör omkring med sin motorcykel och bryr sig varken om folk eller annat på vägarna. Han stannar till, plockar kokosnötter bara för att senare meja ner horder av svartklädda agenter. Redan när du börjar spelet förstår du att det här handlar om något annat än det vanliga. För i ett vardagligt spel sjunger inte doktorer om oskulder. Det är att sticka ut bland gigantiska högar av tråkiga shooters och stela spel som ser alltför mycket upp till mastodonterna inom actiongenren. Detta är tillsammans med Mario Kart Wii och Super Smash bros brawl storspelen som avslöjats. Och nu är det slutligen här. Med skyhöga förväntningar har jag suttit och njutit av blotta tanken att sätta in en looser inom mördarbranschen och ge honom ett lasersvärd. Alla förväntningarna flöt omkring i kroppen när menyn på spelet dyker upp. Och jag kan bara säga att jag är riktigt nöjd.

Storyn är något som får spelet att skina. Det är nämligen en delvis korkad historia men trots det sjukt intressant. På pappret låter det inte direkt som något som kan gå hem men Grasshopper vet hur man gör en intressant berättelse kring en korkad huvudhandling. Spelet har en sådan skön stil och berättandet är sprakande underbart, ungefär som en grässhoppa. En kille utan varken vänner eller liv kallad Travis Touchdown möter en dag en agent. Agenten råkar vara en så kallad "babe" så Travis talar med henne och får reda på att han skulle passa i lönnmördarbranschen. Efter ett köp av ett lasersvärd och ett mord på en annan lönnmördare får ha plötsligt veta att han är på topp elva på topplistan. Han blir då uppmanad av denna "babe" kallad Sylvia att försöka nå förstaplatsen. Han gör det för två saker:
1. Han vill vara nummer ett
2. Han vill ligga med Sylvia
Djup infinns dock mer och mer. Det är precis en sådan saga som Wii behöver.

Vad spelets största styrka är går dock att lista ut genom att titta på det. Här handlar det alltså om en så säregen design att inget spel på dem tre senaste åren kan kalla sig mer nyskapande när det gäller själva grafiska stilen, utom Okami då. Stilen går inte riktigt att beskriva. Det är som en kombination av animerad film, en animéserie, pixlar och lite GTA-anda på det hela. Resultatet blir ett av dem snyggaste spelen jag har spelat tackvare så snygga grejer som en rad av hippies med baseballbollar i händerna. Underbart är bara början av vad du kommer att se igenom spelet. Jag skulle till och med villa gå så långt att jag kallar detta för konst. Konst är för mig skönhet, personlighet och känsla. Designen i No More Heroes har allt det plus några till skavanker. Du kommer dock inte bara titta och det är väl där spelet faller en aning.

Sidouppdragen resulterar framförallt till ett fall av betyget. Jag vet inte vad ni tycker men själv är jag rätt så ointresserad av att klippa gräsmattor och träna på gym. Det hade varit kul om det varit valfritt men nu behöver man pengar för nya huvuduppdrag. Spelet hade vunnit mycket mer i att endast låta en tjäna pengar via sidouppdrag. Det är dock inte alltför mycket att klaga på. Det kan bli lite som ett sömnpiller men det finns åtminstonde några sidouppdrag att vinna pengar på. Förutom vardagligt skitslit får du också göra saker som att träna hos sexister, köpa tillbehör till ditt vapen, köra ner gamla tanter och sådant i den stilen. Men i en halvstor stad behöver man någonting mer än två små ben att springa omkring med. Då är det delvis bra att du har en motorcykel. Men med en bedrövlig fysik och osynliga väggar i massor kan jag inte uppskatta det särskilt mycket.

Dem osynliga väggarna är något jag vill kritisera hårt. Jag har alltid irriterat mig på dem men år 2008 är det inte acceptabelt med sådana spärrar i miljön. Bandesgnen är förresten väldigt linjär. Ingenting som gör mig när jag ibland kan uppskatta sådant. Här har Grasshopper lyckats hyfsat. Jag är ingen frihetsmänniska men det här är ta mig tusan för tydligt. Du kan bara gå en väg och ibland en till väg för att hitta smått och gott inuti kistor. Jag blev aningen besviken på det men det är inget stort problem när du är för upptagen med att klyva finklädda män i två halvor. Jag skulle också uppskatta mer effekter. Visst är det coolt med gigantiska yxor och granater men jag hade uppskattat mer eld, mer rök och mer krut. Att man endast faller av motorcykeln utan skada när man kört in i ett betonghus i 200 kilometer i timmen kan få en att bli besviken. Varför inte spränga skiten i klassisk ationstil? Nåja spelet har kvaliteter som får en att glömma bort allt sådant.

Vad som är viktigast i spelet är såklart att fightingsystemet fungerar bra. För om ett spel inte underhåller i dess huvudkoncept har man misslyckats. Men det har inte hänt här. Tryck på A för att dra din kära Beam Katana och svinga den i olika håll, tryck på Z för Lock On och på B när du vill knocka en och annan. Det enkla höjs dock när du ska dela ut novastöten. Det kan vara att skilja toron från benen eller att ta ner dem som en wrestlingmästare. Det fungerar jäkligt bra när du endast behöver följa anvisningarna på skärmen. När du har särat tillräckligt många kroppar sker dock en förvandling som ger dig en specialförmåga för en viss tid. Det kan vara Slow-Mo eller en tillfällig kraft som gör att ditt svärd dödar på ett slag. Häftigt som tusan. När du har fightat för mycket får du dock ladda upp svärdet genom att skaka det upp och ner. Att man också kan ändra höjd på svärdet fullföljer det jag kräver för en slashfysik tillräckligt bra för att räcka spelet igenom.

Sen är det dem helt underbara bosstriderna. Lönnmördarna har alla olika personligheter och styrkor. Den ena har ett ben och den andra sitter och dricker vin. Lägg till svincoola vapen, en störtskön attityd och en gnutta personlighet och u har fått dem bästa bossarna på väldigt länge. Dialogerna som sker under dem tillfällena får en dock att fastna vid skärmen som en magnet. Manuset är extremt genomarbetat och innehåller mer charm än du kan tro. Tänk dig den häftigaste hjälten från någon film. Tänk dig då ett samtal som byggs på citat. Det är just det som det här handlar om. Otroligt häftigt om du frågar mig. Så skippa för guds skull inte mellansekvenserna!

Den fula grafiken måste jag också tyvärr nämna. Liksom Zelda Twilight Princess, Zack & Wiki och Umbrella Chronicles med flera är grafiken bedrövligt ful. Jag är inte den som brukar klaga på detta men ju mer jag har spelat så har jag insett att grafiken påverkar stort när designen är i klass. Man vill liksom ha konstverk i hög bildupplösning. Tyvärr är så inte frågan när spelet ser ut att komma från dem första åren i Gamecubes livstid. Nu är dock skillnaden att spelet har kommit år 2008 och HD-kvalitet snart är krav på nutidens spel. Man blir faktiskt besviken på att Grasshopper helt har struntat att jobba med det grafiska. En stor minus där.

Men hur det låter är aningen godare resultat. Även om musiken är lite enformig så levererar ljudet stort. Röstskådespeleriet är helt underbart och alla händelser, svingar och slag du går igenom kommer med något coolt ljud. Mycket trevligt. Inte varför jag gillar spelet men ändå riktigt, riktigt trevligt.

No More Heroes är spelet som strävar efter att skilja sig från mängden. Trots att blodet är borta och att grafiken härstammar från stenåldern har du ett spel att köpa. Det är en fest av människoslakt som varar länge nog för att hålla törsten ifrån Mario Kart Wii och dessutom ett galleri av gyllene pistoler och kolhögar. Folk vill vara negativa för att dem inte uppskattade Killer 7 men jag kan inget annat än att hylla spelet och nämna det till det så här långt bästa Wiispelet 2008. Santa Destroy har fått sitt klimax i historien och lasersvärd kommer förutom Star Wars alltid kopplas ihop med en viss hjälte i ett visst spel. Travis Touchdown, Dr Peace och allt annat Santa Destroy innebär, ni är bäst!

Grafik:5
Design:10
Spelbarhet:9
Hållbarhet:8
Variation:7
Story:9
Ljud:8
Musik:7
Kontroll:10
Utmaning:9

+ Ett konstverk, härlig ljussabelaction, cool story, underbara karaktärer, superba bosstrider, underbar kontroll

- Ful grafik, tråkiga jobb, stel musik