Svenska
MEDLEMSRECENSION

Gears of War

Gears of War - Xbox 360

Luften är tjock, och rök bolmar upp från vartenda gathörn. Husen står i spillror och otäcka grymtanden hörs. Marcus Fenix är här för att rensa upp ogräs.
Världen är förstörd, och de sista (tämligen klena) resterna av människorasen slår ihop för att ta sig an ogräs, eller ja - Locusts om man så vill; en ras som vill baka bullar med oss människor, och som lever under jorden.

De är starka, stora och grymtande, och vill inte falla till marken efter ett skott inte. Tur dock att Marcus Fenix och hans mannar har mer ammunition än så, och att de inte tvekar att använda den.
Locust-rasen lever ju som sagt under jorden, och kan när de vill dyka upp ur hål i marken när de känner sig lämpade. Vart som helst kan de dyka upp, något som gör att det inte lönar sig att bygga upp någon försvarslinje, när de då kan klättra upp bakom ur sina hål.

Marcus Fenix, en fånge, dömd till förräderi, blir räddad av en gammal kompanjon, och tillsammans får de i uppdrag att plantera en bomb nere i fiendernas näste, något som är svårare än de först tror.
In och ut, snabbt och enkelt, dock så utvecklar sig hela situationen mer komplicerad än så, och de vävs in i en lång kamp på liv och död.

På vägen möter de rester av andra divisioner och två andra elitsoldater vid namn Baird och Cole slår följe med dem. Kriget har skadat världen fruktansvärt och de till synes oslagbara Locusts tar över mer och mer.
Gears of War handlar om action. Det handlar om överdrivet karaktärsgalleri, svulstiga strider och underbar grafik.

Gears of War handlar om att trycka bakom skydd, för att sedan skjuta några skott och dyka ner i skyddet igen. Att tillämpa våldsamma rusningar rakt in i Locusts fula trynen går inte, utan att ständigt ligga bakom något objekt är ett måste.
Till skillnad från Epics Unreal Tournament-spel kan Gears of War ses som UT-spelens raka motsats. Det sedvanliga förstapersonperspektivet är ersatt av en tredjepersonsvinkel och all den extremintensiva action som alltid förekommer i Unreal Tournament är helt borta i Gears som straffar spelaren med en hård död om man tillämpar samma taktik som i UT-spelen.

Gears of War är också ett storybaserat spel till skillnad från Unreal Tournament, och vi följer som sagt Marcus Fenix i hans hårda kamp mot Locust, med uppdrag att plantera en bomb nere i rasens tillhåll.
Redan från start märker man att Gears of War är en upplevelse olik alla andra spel.

Idén med Locusts är både spännande och intressant, och allt eftersom handlingen fortskrider, sker det en del vändningar som även tillför variation i spelandet, vilket är trevligt. Miljöerna i Gears är mestadels mörka, bruna och proppade med sönderbombade hus. Men grådasket blir aldrig fult, hur man än vrider och vänder på det.

För rent grafiskt finns det inget spel än idag till konsol som lyckats smiska Gears of War på fingrarna när det kommer till grafik. Läskigt läcker ljussättning, högupplösta texturer vart än man tittar och en detaljrikedom utöver det vanliga. Epic har överträffat sig själva med Gears som smiskar allt i sin väg, även efter snart två år nu...

Kontrollen är också briljant, och cover-funktionen lyser, och är en väldigt stor del av spelet. Lär dig använda den, eller dö. Även om jag för min del föredrar skyddssystemet i Vegas, är det i Gears grymt det också.
Med tredjepersonsvinkeln är det lätt att styra sin karaktär att rulla, slänga sig mellan skydd, och sikta. A-knappen används till många manövrar, och Marcus både rushar, tar skydd och rullar med denna knapp. Ibland leder det till lite jobbiga situationer och problem när Marcus exempelvis hoppar mellan ett skydd istället för att rulla, men på det hela taget fungerar detta smärtfritt.

Förutom den rakt igenom grymma solokampanjen (som tyvärr är alldeles för kort) finns det även möjlighet att spela igenom den med en kompis, antingen över delad skärm lokalt, eller via Live.
Om man så önskar kan man möta en helt okänd person att samarbeta med på Live också, och Epic har verkligen satsat på att göra samarbetsläget så underhållande som det bara kan bli.

Om du spelar kampanjen själv, men har fastnat på ett ställe är det bara att bjuda in en kompis, och denne hoppar in och tar kontrollen över Dominic Santiago, Marcus trogne kompanjon. Helt utan laddningstider eller andra irritationsmoment hoppar din vän in och ni kan börja spela omedelbart. Epic har helt klart satt en ny ribba i och med detta, något som är roligt att se, såklart.

Utöver det finnas det även ett vanligt multiplayerläge, som dock inte alls är särskilt vanligt...
Två team med fyra spelare max i varje lag (åtta spelare totalt) möter upp för att mosa varandra till slarvsylta i diverse spellägen.
Det låga antalet spelare kan tyckas tråkigt, men matcherna blir ändå så pass intensiva, då banorna oftast är små, och gjorda för det låga antalet. Ronderna är korta, intensiva och blodet skvätter upp överallt. Locust mot människor, intimt och våldsamt.

Det går snabbt, och det gäller att ständigt slänga sig mellan skydd, vara beredd med hagelbrakaren och ha ett stadigt sikte mot fiendernas huvuden. Att dö är lätt, att döda är svårare, åtminstone till en början, då multiplayerläget är svårt att bemästra för en oerfaren spelare.
Efter ett tag faller man dock in i dess charm, och lär sig att förnedra sina motståndare med diverse avslutande attacker (huvudstampet, någon?). Det låga antalet spelare tillsammans med det originella upplägget faller mig inte helt i smaken, även om jag har kul.

Sammantaget är Gears of War ett av de bästa spelen till konsolen, och bjuder på en fantastisk spelupplevelse rakt igenom.
Om du väljer att förenas med Marcus Fenix kommer dina pengar att vara bra investerade, varesig du suktar efter en bra solokampanj eller stenhård multiplayer.

Underbar grafik, grym kontroll, välgjort ljud och en stor skopa skoj är alla fint inpackade i skivan. Missa inte Gears of War, för trots några små missar, och ibland repetitivt upplägg råder jag dig att inhandla detta fort.
9/10

Medlemsrecensioner127
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10