Tales of Symphonia

Igår varvade jag så Tales of Symphonia. Jag tycker alltid att det känns lite tråkigt att varva spel, man har liksom lagt ner sin själ i att klara av det och i bästa fall fastnat i spelets handling och börjat gilla karaktärerna, men den här gången kändes det helt okej. Det enda som var lite trist var att man inte fick se mer anime på slutet... Jag gillade i och för sig den nästan absurt invecklade handlingen och vissa av karaktärerna har helt klart blivit några av mina favoriter, men även om jag inte riktigt kunde få nog när jag spelade så insåg jag så fort jag varvat spelet att det hade sina brister. En äckligt moraliserande dialog och oinspirerad bandesign var båda saker som jag störde mig på under spelets gång. En sak som jag däremot inte störde mig på var så klart den vackra grafiken, cel-shading och animesekvenser fungerar oerhört väl tillsammans. Slutligen skulle jag kunna rekomendera spelet till dem som tycker om en meddragande historia med många härliga vändningar, och som bryr sig mindre om variation och frihet.