Svenska
MEDLEMSRECENSION

Halo 3

Skrivet av: Leorio   2008-04-21

Mästerverk eller misslyckande? Meningarna går isär om den sista delen i Bungies Halo trilogi. Leorio har modigt färdats dit åtta miljoner spelare varit före honom för att ta reda på sanningen.

The story so far: The Flood är hungriga, The Covenants religiösa ledare är galna, Jorden är översvärmad, Cortana är ute på vift, Master Chief är beslutsam och The Arbiter är förbannad. Halo 3 kan börja.

Master Chief faller till Jorden, förefaller var död, men tar sig något osäkert upp på fötter. En något underlig - men ska det visa sig - rätt passande inledning för det här spelet.
Första banan är en härlig färd genom en djungel. Intensiva strider avlöser varandra, och när Sergeant Johnson kidnappas som en annan Peach är det riktigt roligt. Det är samma vapen och samma fiender som vanligt, men Halo 3 utspelar sig trots allt strax efter tvåan så konstigt vore annat. Kontrollen sitter bättre än någonsin och grafiken är snygg. När striderna tar över och kampen att överleva är allt som fyller mitt sinne bleknar alla klagomål. För tillfället, ska det visa sig.
Väl ute ur djungeln tar vi oss till motståndsrörelsens bas, som genast attackeras av covenanterna. Här börjar missnöjet åter göra sig påmint, för att dyka upp allt för ofta och störa genom spelets gång.

Låt oss ta Halo 3s problem i stora drag:

Storyn är... Ja, vilken story? Den första halvan av spelet har ingen story att tala om. Allt man gör är att vandra mot den inte alltför mystiska saken man redan fått en bra titt på i trailern. Mot slutet av spelet ploppar proppen äntligen ur ketchupflaskan och allt händer på en gång, men hur mycket storyförvecklingar de än försöker med händer egentligen inget som man inte redan kunnat lista ut på förhand.

Spelets upplägg är väldigt likt de tidigare spelen. Lite strider inomhus, lite utomhus, lite färd med fordon, och The Flood dyker upp precis när man förväntar sig det. Det är inga problem så länge man strider mot massor av coventanter i trånga utrymmen - då är Halo 3 helt gudomligt - men på mer öppna utrymmen får man tid att inse hur föråldrat Halo 3 faktiskt är.

Bara en sån sak att man fortfarande inte kan ge order till soldaterna; något man borde kunnat redan i det andra spelet. Nog för att Master Chief är en tystlåten jävel, men han borde väl kunna ropa "se upp" åtminstone när han ser sina medsoldater likt lämlar springa rakt in i döden. Halo 3 känns bitvis som Halo 2 - The Lost Chapters eller Halo 1.5, och ibland är det så spartanskt (he he) att det snarast påminner om en prototyp till en prequel.

Halo 2s äventyr var inte lika fantastiskt som originalet, men stack ut med sin dual-wielding, långa fördjupande filmsekvenser och omväxlande The Arbiter spelande. Istället för att pumpa ut 3:an ändå mer har man gått åt andra hållet, och Halo 3 kan i stort ses som ett försök till en remake på originalet.

Att storyn tagit skada av denna försiktighet är väl en sak, men även det spelmässiga sjunker vid ett flertal tillfällen under den nivå man kan förvänta sig av varumärket Halo. När jag plötsligt står öga med öga med en "giant enemy crab" och Sergeant Johnson skriker något i mitt öra något om att jag ska "hit the weakpoint for massive damage" är det inte utan jag undrar om det är The Simpson Game jag hamnat i.

Mina från början vulkanartade förväntningar var rätt långa efter Halo 3s delvis kyliga mottagande (det vill säga att det inte vann Game Of The Year i alla tidningar), och jag kan inte säga att spelat lyckats övertyga mig. Halo 3 känns helt enkelt mindre intressant, mindre engagerande än sina föregångare, så väl spelmässigt som känslomässigt; det kan ingen högupplöst grafik i världen ändra på. Cortanas frånvaro är bara ett av spelets inslag som leder till en missriktad känsla av tomhet. I små glimtar - ett slags blandning av minnen och nödrop - dyker världsrymdens coolaste AI upp inför ens ögon. Det ska naturligtvis vara stämningsfullt och ge ett djup till spelet, men känns oftast påklistrat och får mig bara att längta efter att spela de gamla spelen istället. Och utan Cortana att munhuggas med inser jag förvånat hur trist Master Chief egentligen är på egen hand.

Jag hade kanske inte förväntat mig Resident Evil 4 förnyelse, men lite mer än diverse utrusningslull-lull som känns som de förvirrat sig från onlineläget - och som man inte behöver använda då spelet (läs: Heroic) är alldeles för lätt - hade jag gärna tagit emot.

Halo 3 innehåller även en del buggar och missar som jag inte förväntat mig av ett välpolerat storspel som det här. Tillexempel: vid ett tillfälle i början av spelet är jag och The Arbiter omringande av krypskyttar. Vad gör min blåglänsande vän? Han greppar ett plasmasvärd och springer runt som ett fån och blir dödad gång på gång. Här skulle det behövas en "tell-the-Arbiter-he-is-en-idiot knapp", men lösningen blir att springa fram och sno svärdet från honom och ge honom ett gevär som han inser vad fan vi ska göra.

Om storyläget är en besvikelse är online en annan upplevelse. Massor av spellägen och mängder av spelare garanterar en lång tids underhållning. Gång efter gång blir jag förnedrad av bättre spelare och ändå längtar jag tillbaka efter mer; det säger väl allt.

Lägg till möjligheten att dona om bland banorna, att filma och dela med sig av sina upptåg och spela co-op över nätet och Halo 3 känns allt mindre som ett spel och allt mer som grunden till ett mainstream verktyg, ett slags FPS-motsvarighet till Word eller Photoshop. Jag gissar att "Halo 4" kommer att bli en ren online-upplevelse, ja, Halo 3 är på sätt och vis redan det.

Nu när trilogin är över vill jag avsluta denna recension med att tacka Bungie för ett mästerverk, en fantastisk uppföljare, och en avslutning som lyckas med konststycket att både vara ett bra actionspel och en stor besvikelse.

Fördelar:
Klockren kontroll, härligt online-läge, mycket att pyssla med, fyraspelar co-op

Nackdelar:
Tunn story, ointressant kampanj, föråldrade uppdrag

Medlemsrecensioner176
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10