Ratchet & Clank: Size Matters

PSP var först med spelet, men nu har det även släppts till dess storebror, PS2.

Ja, Ratchet & Clank: Size Matters har även släppts till Sonys populäraste konsol. Fick faktiskt reda på det bara för ett par veckor sedan, men det hade släppts redan 26 mars. Antar att inte så många trodde på spelet, då hela grejen med att flytta ett spel från PSP till PS2 kan vara lite svårt. När inte då så många trodde på det kanske det inte fick så mycket reklam. Något nytt med Size Matters är då att inte längre fantastiska Insomniac har utvecklat det, utan High Impact Games. Insomniac har ju då utvecklat de tidigare Ratchet & Clank-spelen, och gjort ett fantastiskt jobb.

Det hela börjar med att Ratchet och Clank tar semester från allt heroiskt. Som förutspått ligger de där tillsammans och solar på en strand. Clank sitter lite osäkert på solstolen och håller utkik för trubbel. Ratchet säger åt honom att lugna sig. Precis då skräms han till av en blixt. Framför honom står en oskyldig, liten varelse med en kamera. Hon vill ha ett par kort på Ratchet och Clank till sin skol-uppsats om hjältar, för hon känner igen de från tidningen. Ratchet ger henne ett stort leende, han har absolut inget mot att bli publicerad som hjälte ännu en gång. Varelsen presenterar sig efter ett tag som Luna. Hon frågar även Ratchet och Clank om de kan följa med henne. I bakgrunden får man även se vår gamle kompis Kapten Quark stå och tjuvlyssna på de, men de ser honom inte.

Duon bestämmer sig för att hänga med Luna, vart de nu ska.Direkt efter att man börjar springa efter Luna kastas man in i spelet mot små krabbliknande fiender. Ett slag med wrenchen. Ungefär. Efter att ha följt henne ett tag, plockat på sig ett par gadgets, något vapen och en armor kommer man till första bossen. Boss vet jag inte om det är riktigt rätt ord för att beskriva Mungo.

Ja, bossarna har nämligen namn. Mungo är en stor lila och hårig... Sak. Väldigt lätt är han (hon), man besegrar honom på fem minuter. Något jag gillar med Ratchet & Clank-spelen är att det är så lätt att undvika fiendernas skott/slag. Det är bara att hoppa omkring som en galning och springa i sidled. Så länge du håller in R2-knappen och rör dig i sidled, samtidigt som du pepprar på med ett vapen så är du i stort sätt säkrad en seger. Något som är bra i spelet är att du har gravity-bootsen på dig oavsett vilken armor du använder. För du byter stövlar så fort du får ett par nya, men alla stövlar har tydligen inbyggd gravity.

Några nya saker med spelet är t.ex. att det inte längre är Ratchet som springer omkring i en arena och flår fiender. Nu har istället Clank en egen arena. I den får du krocka mot andra robotar (kan liknas lite vid Robot Wars), köra en slags sport där du kastar gadget-bots i ett mål och även styra gadget-bots genom en liten 2D-labyrint för att föra de in i ett mål. Förutom arenan så kan även Clank transformera sig till Jätte-Clank. "Inget nytt", tänker du säkert nu - men då misstar du dig.

Nu styr du Clank genom rymden, som du tidigare kört ditt skepp för att skjuta ner andra små och stora skepp och till slut spreja sönder bossen. Clank har som tidigare en "pepprar-automat" och en "missil-launcher". Ett tips från mig är att spara alla missiler till bossen, du lär behöva de. Ännu en ny sak är, ja, jag vet inte vad jag ska kalla det. Det är väldigt liknande till Hover-board, men inte riktigt. Du racear för att vinna pengar och ett okänt pris. Det okända priset, som du vinner i första racet är krympstrålen. Krympstrålen är ju det som påverkar titeln till spelet (det gör även Jätte-Clank). De enda gångerna Ratchet krymper ner sig är när han ska åka någon slags intergalaktisk taxi, på en planet som han skulle kunna mosa med sina fötter och när han ska grinda genom lås. Då använder du, som vanligt, dina grind-boots.

De verkar också vara inbyggda på alla dina olika boots. Du grindar precis som vanligt, med det är en sak (en av de saker jag då stör mig på mest i spelet). När du hoppar från en grind-bar (?) till en annan så gör Ratchet ingen sido-flip! Jag menar det hör ju till. Han gör bara ett vanligt hopp, fast lite åt sidan såklart.

Enligt mitt tycke är spelet lite väl kort, då jag spelade igenom det på 9 h. Då satt jag även fast på sista bossen, Otto Förstöraren, i ett par timmar. Detta var inte för att jag var dålig, utanför att jag var tvungen att fixa bolts (denna galaxens valuta), för att ha råd med skott till alla vapen.

Men förutom ett par småsaker som jag nämnt nu innan var faktiskt spelet bra. Enligt mig kunde de ha gjort det mycket bättre, om de lagt ner mer tid på det. Jag får väl helt enkelt hoppas på att de släpper fler Ratchet & Clank-spel till PS2:an, så att inte PS3 har tagit över helt. Har för övrigt alla de andra spelen i serien, till och med besvikelsen Ratchet: Gladiator. Ska bara tacka för ännu ett bra Ratchet & Clank-spel, och sitta hoppfull och vänta på ett nytt!