Unreal Tournament III

Unreal Tournament III - PC

Efter alla taktiska spel som innefattar tänkande är det skönt att Unreal Tournament finns. Visst - dina talanger behöver inte vara mer krävande än att du har ett väl fungerande avtryckarfinger, men under ytan krävs det mycket mer än så - det krävs att du har fina reflexer också.

Om du har dessa båda saker intakta kan du med stolthet glida in i en blodig turnering, där allt som räknas är att vinna. Att ha livet i behåll prioriteras senare, då det viktiga är att få skjuta fienderna med en Flak Cannon två meter från anletet.

Något som Epic på förhand snackat mycket om är att de denna gång fokuserat på en riktig kampanj med tillhörande story, något som självklart får en att spetsa öronen, då de tidigare varit snudd på värdelösa. Men precis som i fallet med de övriga delarna är UT III inte ett spel du köper enbart för kampanjen, som även här är en besvikelse. Förutom att man får titta på hutlöst läckra filmsekvenser, och låsa upp nya karaktärer att strida med i multiplayerläget, finns det inget som talar för att spela vidare.

Att bli guidad genom de olika spellägena är en bra sysselsättning i några minuter som uppvärmning, sedan kan du hoppa över kampanjen, som inte har något av en spännande story heller. Självklart är detta en stor besvikelse, men innan du börjar gråta, bör du få veta vad UT III har att erbjuda mer. Som sig bör gör det gamla "Instant Action"-läget återigen repris, och är en given vinnare för alla som bara vill ta ett femminuterspass med spelet, och krydda hur de vill.

Vill du tillsätta en gnutta extra fart i tempot, eller låta matchen gå i Slow Motion? Vill du kanske krydda med noll gravitation och hoppa tyngdlöst på banorna, eller varför inte lägga till lite humor genom att låta spelarnas huvuden växa allt större ju högre deras score stiger. Och det är här någonstans charmen med Unreal Tournament ligger - ultrasnabb action, många kryddor, fina valmöjligheter och förstås underhållning av första klass.

Unreal Tournament III är inte ett speciellt annorlunda spel från sina föregångare, men har fortfarande ändå ett par nyheter. Flera nya raser har tillkommit, där Necris är de mest utstående (samt huvudfienden i kampanjen). Dessa bestar är stora, fula, och tokarga, och rör sig värre än en ytterst skadad gorilla. Deras fordon är dock mer skrämmande ändå.

Bepansrade stridsvagnar och andra livsfarliga förflyttningsmedel utgör stommen, medan Necris även äger den majestätiska Darkwalkern, som med sina långa ben och stora metallkropp osökt för tankarna till mördarmaskinerna i Världarnas Krig, eller Striders från Half-Life 2 om man så vill. Precis som i föregående delar i serien har UT III ett smaskigt multiplayerläge att sätta tänderna i när man känner sig redo.

Matcherna är hutlöst intensiva och erbjuder ett brett utbud av spellägen, varav några nya. Warfare är ett av nytillskotten, och kan faktiskt bli ganska djupt. Två lag har en stor energibas, som de ska skydda till varje pris. Genom att ta över mindre energibaser utspridda på banan gör de till slut det andre lagets huvudbas sårbar för en attack, då kraftfältet försvinner. Striderna böljar fram och tillbaka, och det gäller att aldrig ta ut segern i förtid.

Annars trängs de obligatoriska spellägena - Deathmatch, Team Deathmatch, Capture The Flag - med andra som Duel (en mot en) och Vehicle CTF. Utbudet är som sagt fint, och kryddorna gör det hela ännu mer intressant och varierat.

Efter att Gears of War slog världen med häpnad (och fortfarande gör) på alla plan, men främst grafikmässigt, vet vi att Epic är grafikgudar, något som också märks i UT III som imponerar på samma sätt som Gears of War. Här finns ruskigt högupplösta texturer, vacker ljussättning, en hög detaljrikedom och stora miljöer.

Trots att UT III är ett grafiskt mästerverk, behöver du inte en monsterdator för att köra det, utan kan finna ett snyggt och spelbart resultat även med en lite äldre maskin. Vi ser också att onlinedelen är oerhört polerad, med i närmast helt laggfria matcher, alltid.

Förutom den nästintill värdelösa kampanjen, har jag även ett par smärre klagomål ytterligare att framföra. För det första är banorna inte särskilt många till antalet, (då det redan från start fanns över hundra i UT 2004) visst kommer det att kunna laddas ner många fler, men just nu känns det som att man har sett allt efter en kort period.

Detta märks ännu tydligare i kampanjen då samma banor (med samma spellägen) återkommer gång på gång, vilket aldrig är särskilt roligt (eller motiverande). Känslan i UT III känns inte heller lika skön som den gjorde i UT 2004, och det sistnämnda var helt enkelt roligare att spela.

Men för dig som vill ha en extremläcker skjutfest med våldsamt tempo, och som kan ignorera det faktum att kampanjen är skräp, kommer att få en riktigt kul tid med UT III. Missförstå mig rätt, jag älskar UT III, men det känns helt enkelt inte lika roligt längre att springa runt och skjuta i 70 km/h som det gjorde i 2004-års installation.

Men visst - Unreal Tournament är tillbaka, snabbare och snyggare än någonsin tidigare, men utan den där enspelarkampanjen de utlovade...
8/10