Svenska
MEDLEMSRECENSION

Gears of War

Mänskligheten har kolonialiserat en exo-planet vid namn Sera. Tyvärr visade det sig att planetens urbefolkning var en väldigt fientlig ras kallad Locust, som startade krig. Under kriget vägrade Marcus Fenix lyda order för att rädda sin far, vilket ledde till att Fenix åkte i fängelse. Människorna flyttar till en halvö med hård berggrund i hopp om att Locusterna inte ska ta sig upp från underjorden. De hade fel, och nu måste kriget avslutas.

Gears of war liknar inget actionspel jag har spelat. Inget annat spel heller för den delen. I de flesta skjutspel tål man nästan hur mycket som helst medan fienderna faller som dominobrickor bara man petar på dem. Epic har gjort precis tvärt om. På Hardcore-läget tål Locusterna ett halvt magasin i huvudet medan man själv tål ungefär fem skott. Därför är det tur att spelkontrollen är optimerad för att man som spelare ska ducka bakom skydd, springa mot skydd och rulla in bakom skydd.

Resten av kontrollen är också jättebra. Efter bara några minuter med Marcus Fenix skjuter man runt hörn och gör active reloads (en sorts minispel som gör att det går snabbare att ladda om) som om det var något man gjort sedan man var två år.

En bit in i spelet stöter man på sin första boss. Van att slå på knapparna tills tummarna behöver plåster? Tänk om. Bossarna i GoW är gjorda som pussel (nej, inte Alfons Åberg-pusslena man lade när man var liten) och det gäller att utnyttja både omgivningarna och fiendernas svaga punkter. I en av de maffigaste striderna någonsin hoppar en gigantisk spindel med typ femhundra ögon ned och försöker krossa marken medan femtioelva köttätande grodor, även kända som Wretches, anfaller bakifrån.

Men det första man ser av ett nytt spel är ju grafiken, och även här imponerar Gears of war. Faktum är att det är det snyggaste spelet jag spelat. Okej, jag har inte spelat Crysis, men min dator skulle ändå inte klara av det så GoW skulle fortfarande vinna det grafiska.

Ljudet då? Allt har en egen volymjusterare. Inte unikt, men nog så praktiskt. När en trettio meter hög Locust med ett tjugo meter långt raketgevär klampar in på borggården låter det väldigt realistiskt, och när en Wretch skriker låter det verkligen som att allt glas inom tio meters avstånd ska spricka till små, små glasbitar... Som man självklart vill kasta på Locusterna.

Allt detta positiva, men ändå inte toppbetyg. Detta på grund av att inte ens Epic kunde göra ett spel utan en av alla dessa urtrista knapphamrar-bossar. Let´s face it, ingen gillar att tömma sjuttionio magasin i en fiende bara för att denne fiende har ett namn. Ett fult namn dessutom. Egentligen är hela han ful. Det fula namnet är Raam (uttalas "Rhaahmmh". Typ) och han ser ut som en överkörd gris med morgonrock.

Gears of war är ett väldigt bra spel med fantastisk grafik och underhållande spelsätt, som tyvärr avslutas med en usel boss-strid, bara för att kunna visa den bästa filmsekvensen i spelhistorien. Ett lika självklart köp för en action-fanatiker (som jag) som ni därute som håller er till bilspel och Viva Pinata. Förvänta er dock något annorlunda.

Medlemsrecensioner127
Samlat betyg: 9.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10