Half-Life 2

Uppföljaren till valves half-life som mot togs med jubel och älskades av dom flesta.
Men innan jag börjar med recensionen måste jag säga en sak.
Jag har aldrig fattat, kommer aldrig fattat och vill aldrig fatta varför alla får stånd så fort detta spelet nämns.
Den ända gången jag har haft rätt kul med hl2 är när jag och några polare kört mod som obsidan conflict eller synergy.

Annars har det bara varit ett okej äventyr och jag har aldrig fått wow känslan alla pratar om.
Men jag erkänner dock att spelet har lett till många grymma mod så som garrysmod, age of chivalry och oc m.m.

Den mystiska Gman håller ett tal i början och det första jag gör är att leta efter en skip knapp.
Mest för att jag inte är intresserad av att höra han tala om att jag ska "lukta på askorna" och för att jag snabbt vill veta vad som är så häftigt med spelet.
Jag anländer snart till city 17:s tågstation och jag går vidare och ser fler slitna lokaler.
Än så länge är allt jag känner för är att gäspa.

Tillslut träffar jag en gammal vänt "barney" som sågs i blueshift och nu tänker jag nu börjar äventyret.
Men det gör det inte han slänger ut mig när några combines kommer.
Jag landar på en låda och ser inga teckan på skador och jag fortsätter.

En bit in i spelet inser jag en sak.
Allt det går ut på är att ta sig från ett ställe till ett annat och det börjar kännas enformigt.
En grej jag gillar med half life är dock gravity gunen den är väldigt effektiv men då jag inte gillar varken storyn eller alla karaktärerna i det så hjälper den inte särskilt mycket.

Föresten nu när jag nämnde karaktärerna så måste jag säga en sak om alyx...
Hon är rätt äcklig...
Hon är småkåt på en gubbe som är cirka 50 år och Gordon själv är mystisk.
Han gick från normal scientist till rambo på några sekunder.
Jag orkar inte jobba mer på denna recension
så jag säger så här: mods= skit bra, spelet=:(