Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Age of Conan: Unchained

Gudrun, Gudrun, din sjuhelvetesbest. Nu vrider du dig väl till vansinne - Conan har anlänt.

Age of Conan är, rent konceptuellt, annorlunda än t.ex World of Warcraft i den mån att världen är råare, blodigare, svettigare och mer våldsam. Nämnde jag att det är blodigare? Ja, en tämligen precis beskrivning på Howards arv till världen, och Funcom har lyckats återskapa Cimmeria, Aquilonia och Stygia tämligen väl. Jag har, tro det eller ej, läst en del Conan i mitt liv. Kanske för att på något sätt få drömma mig bort till ett liv och en värld där män är män, och inte möss. Där män rakar sig med långsvärdet utan raklödder, räddar storbystade kvinnor från feta hövdingars våta fingrar för att sedan, utan större omsorg, ta för sig utav det som bjuds av detta delikata och kurviga kvinnofolk. Där männen måste fläta brösthåret för att hålla det i schack. Så jag kan ju börja med att säga - att om du letar efter ett spel som är socialt korrrekt, som följer samhällets normer och struntprat så kan du lika gärna sluta läsa och fortsätta spela Cooking Mama eller någonting annat asexuellt och mesigt. För Age of Conan är alla spinkiga pojkars dröm. För vem vill inte vara som Conan? Eller kanske till och med vara Conans ligg, för mer än så blir du aldrig. Tro mig.

Du är en tämligen värdelös människa, slav eller glädjeflicka på ett slavskepp från Stygia, ingen bryr sig, bara du utför dina sysslor. Men vips så bryter en storm ut och dina slavdrivande herrar dör en ytterst plågsam död, men bekvämt nog så fylls inte dina lungor med saltvatten, det är inte din kropp som sjunker till djupen för att ruttna. Du sköljs iland, som i en dröm, på en söderhavsö med lockande omgivningar, vackra kvinnor och infödingsfilurer som behöver piskas. En gubbbmorian nalkas. Han berättar en del om hemligheter, framtiden och det förflutna, ointressant i det stora hela. Nu till det roliga, människostrimlandet och kvinnotämjningen!

Spelet börjar med en, mer eller mindre, tjugo levlar lång inlärningsdel. Men räds ej, det är antagligen den roligaste inlärningsdelen du någonsin har spelat - glöm allt vad tutorial betyder, allt du har lärt dig och ställ dig frågan; har du räddat vackra glädjeflickor och fått smaka på belöningen, piskat slavdrivare in i döden, störtat och avrättat den lokala borgmästaren eller utlöst ett vulkanutbrott under någon annan tutorial? Nej jag trodde inte det. Inlärningsdelen består i själva verket inte utav någon egentlig direkt inlärning, det är snarare en tid då man bl.a hinner lära och vänja sig vid det nya stridssystemet. Det handlar inte längre om att klicka och vänta som i ett annat relativt populärt onlinerollspel, nej nu består striderna istället av tre huvudknappar i kombination med klickkombon med musen. Alltså, lite mer avancerat för att göra saker och ting lite mer levande, och göra dig lite mer engagerad. Funcoms alternativa stridssystem fungerar alldeles utmärkt och gör spelet lite mer varierat. Alltså ingenting för dig, eller hur? Jag känner redan hur du skakar av rädsla; det är för svårt för dig din småsinta slyngel! Men du gör mer än att bara ta livet av dina motståndare, du förudmjukar och vanhelgar ju deras döda kroppar också, du vet, allt det vanliga. Då och då lyckas du utföra vissa handlingar, det vill säga "fatalities" där bl.a vissa kroppsdelar avlägsnas från slumpmässiga motståndare. Inlärningsdelen består även utav en alldeles mästerlig röstdialog (som tyvärr bara består utav text efter level tjugo). Tiden i Tortage är uppdelad i två delar, en- och flerspelarläget. I enspelarläget så spelar du på huvuduppdraget som för dig vidare i spelet. I flerspelarläget så tränar du upp dig för kommande faror.

Efter inlärningsdelen så reser du vidare för att vidareutveckla dina rackartyg i de egna hemtrakterna. Min egen kraftkarl reser till Cimmeria, Conans hemland. Ni vet det där snöiga, kalla och kala landet där varenda liten skräpby är fullproppad med steroidstora muskelmän med två meter långa svärd och hammare stora som en medelstor tjur. Här och i Tortage, inlärningsdelen, så är det ingen brist på uppdrag. Snarare tvärtom, det finns en hel drös med dem, de flesta är intressanta och underhållande att utföra. Även om standarduppdrag som att stycka tolvtusentvåhundratvå fiendevargar existerar så har det blivit lite mer variation sedan Azeroth sjönk. Tur är väl det.

Rent grafiskt så finns det inget onlinerollspel som kan konkurrera med Age of Conan. Jag hade, som den simpla knegaren jag är, turen att få spela det på de högsta inställningarna, och visst är det ett spel där man hejdar sin skoningslösa mördarmaskin av hat och blod för att stilla titta på den vackra naturen. Landet där man börjar sin resa är djungelaktigt, men det finns mer. Regnskogar, barr- och lövskogar, grässtäpper, bergsområden och öknar och rymdplaneter, viss ironi existerar i meningen, var vet jag inte. Det finns någonting för alla, men den mörka och lite äldre, mer mogna stilen håller i sig i dem alla. Det är ingen tvekan om det, det är ett spel för den mer erfarna spelaren. Man ser ofta i chattesessioner hur trötta alla är på nybörjarskitsnack, idioti och ganking, är vi inte alla det? Samtidigt är det ju rätt så intressant att se samma personer springa runt och döda de som är flera tjog levlar lägre, för att sedan stå i ens uppdragsområde i fyra timmar och håna en. Men det är okej, för medan honmonstret Tessa står och tror att jag verkligen ska försöka avsluta mitt uppdrag så är jag i själva verket här, i den riktiga världen (vad det nu betyder), och har sex med det grammatiska genuset femininum. Men så är det, man blir gankad - ofta. Det har varit ett irritationsmoment och problem för mig. Självklart inte när jag själv utdelar nådastöten på mitt intet anande offer, men det är ju en helt annan sak.

Eftersom spelet inte har varit ute längre än några månader så är det ju svårt att ge ett helt objektivt och rättvist betyg. Men jag är inte här för att vara rättvis, jag är här för att vara ett subjektivt as. Men som vissa av de mer klarsynta redan har förstått, andra inte, så har jag inte har gjort någonting alls. Jag har inte gett er en recensionen, bara en hemläxa i barbarism och en gnutta sexism, allt för allas bästa. Så istället för att jag ska slösa tid på att skriva texter åt er så kan ni väl ränna iväg till närmaste spelbutik och inhandla en del utav livet i Howards mörka, våldsamma och amorösa värld där varje uppdrag kan leda till en smärtfull död lika mycket som det kan leda en till ett kloster med kättjefulla nunnor trånande efter lite äkta man. Det är bara en vanlig dag på jobbet, inget mer.

Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10