Mass Effect
En episk rymdsåpa med inte så episka proportioner.
Jag kan inte annat än känna mig lite besviken över Mass Effect. Det är inte ett dåligt spel, men det är inte heller det spel som det kunde, eller nej, bör ha varit. Det finns flera aspekter med ME som stör mig, där den främsta är spelet storlek, eller brist på det.
I mitt huvud så bör spelvärlden, som nu utspelar sig i rymden, där man med sitt fordon färdas mellan galaxer vara ganska så stort. Och när man först spelar spelet och besöker galaxkartan så blir man överväldigad, hur ska man ha tid att spela ett sådant spel med alla dessa världar? Så kände jag när jag startade up ME första gången.
Man kommer snabbt in i storyn om hur mänskligheten försöker ta sin plats bland beslutsfattarna i ett galaktiskt råd. Då den människan är den nyaste medlemmen i denna samling så måste hon bevisa att hon har förtjänat sin plats och är mogen för uppgiften.
Som vanligt i spel sammanhang så är det spelaren som får representera människan bästa och sämsta sida. Dina handlingar får en direkt inverkan på hur människorna kommer att accepteras som fullvärdiga medlemmar i rådet. Att det ens funderas på om människan ska få ta sin plats i rådet är något som många andra inte riktigt kan acceptera, då människornas avancemang vad gäller deras roll och betydelse har gått alldeles för fort för vissa.
Storyn är till viss del (ovanligt) förutsägbar, men jag fan den riktigt spännande, särskilt mot slutet. Stridssystemet är helt ok, det fungerar som ett vanligt 3e persons fps, som man dock kan pausa när man vill och då också ge order åt sina kamrater. Vapnen saknar det där lilla extra för att verkligen verka "grymma", men det beror nog främst på ljudet, för effekterna av vapnen är varierande nog då man kan frysa, krossa, pulverisera, bränna (osv) sina motståndare.
Grafiken är riktigt snygg, musiken känns lite retro sci-fi, men är väldigt passande, och samma sak känns det med designen av allt från de andra varelserna, utrustningen och de olika platserna man besöker. Det finns dock några minde problem med grafiken, för det första så går inte spelet helt rent, det hackar och har sig en del, särskilt vid större strider. Sen kan man lätt råka ut för en bugg där texturerna inte har hunnit laddats färdigt när du kommer till ett nytt område eller en filmsekvens skall spelas (de är alla gjorde i spelets motor).
Det är ett mindre irritationsmoment man kan leva med, men själv känner jag att de kunde ha haft längre laddningstider mellan olika scener för att hinna ladda allt i minnet. Laddningstiderna är för övrigt helt ok.
Dialogsystemet, som från början verkade intressant (att man likt Indigo Prophecy hade tid på sig att svara) visade sig inte vara något särskilt då ens karaktär inte alls sade det man trodde han/hon skulle säga (den texten som du väljer som svar är inte det som karaktären kommer att säga ordagrant) och vad än värre är så upptäcker man att när man spelar om spelet och väljer ett annat alternativ (renegade/paragon är något i still med gott/ont sätt att svara) än man valde sist, så säger karaktären precis samma sak men får en annan reaktion av sin samtalspartner. Om det bara var lathet, ont om utrymme eller en miss från Bioware vet jag inte, men även det är ett smärre irritationsmoment.
Och då kommer vi egentligen till det "stora" problemet med Mass Effect, dess läng/storlek. Nu vill jag inte säga för mycket om storyn (som jag annars gillade), men ganska snart i spelet får man veta om ett hot mot freden i din del av galaxen, så då skickas du ut på en jakt efter en väldigt farlig motståndare.
När jag då spelade spelet första gången tog jag den uppgiften på största allvar, då jag trodde att det var bråttom att få tag på denna brottsling, det låter ju onekligen så på alla som du träffar på och som berättat om uppdraget. Så fastän jag hade flera galaxer till mitt förfogande så var mina resor ganska begränsade till "huvudbasen", mitt skepp samt de olika planeterna som förde mig närmare mitt mål.
De få sidouppdrag som jag hade fått under tiden (eller precis innan min jakt började) han jag inte göra färdigt, men tänkte att det hinner jag säkert med senare. Detsamma gäller nog besöken till de andra planeterna, så snabbt jag letat upp ondingen så hinner jag med allt.
Medan jag spelar börjar jag alltmer ana vart spelet är på väg, och att detta brådskande uppdrag förmodligen inte kommer allt leda mig till annat än till slutet, men det utan att jag har fått se en bråkdel av vad spelet har att erbjuda.
Innan jag riktigt vet ordet av det så har jag klarat spelet, och då endast gjort huvuduppdraget, en 3-4 sidouppdrag i "huvudbassen" samt mina vänners sidouppdrag. Vips så var spelet slut. Jag hade flera galaxer till mitt förfogande men jag var knappt på 10 planeter alltsammans. Visserligen slapp jag använda fordonet som man har i spelet (den är lite smådryg att köra, men man lär sig), men jag måste ha missat en massa, tänkte jag och började genast spela om spelet.
Man fick fortsätta med sin karaktär och det gjorde jag. Denna gång, istället för att skynda, så skulle jag uppleva allt som fanns att erbjuda i denna ofantliga värld. Efter att ha gjort alla uppdrag i "huvudbassen" så härjade jag fritt i rymden. Döm då av min förvåning när "härja fritt i rymden" egentligen bara betydde att markera i galaxkartan vart skeppet skall åka till, och sedan "analysera" planeten (man får fram en faktaruta och ibland kan man automatisk skanna planeten efter föremål). Jag kunde allstå inte ens få landa på de olika planeterna, det begränsades till kanske 1-2 planeter i en galax. Resten kan man alltså bara läsa lite om.
När man väll landar så är man begränsad till ett litet område på planetens yta, och har man inget sidouppdrag så finns det sällan något annat att göra än att försöka hitta mineraler. Det är det enda man gör, från en planet till en annan, och inte finns det särskilt många planeter som man kan landa på.
När jag åter igen spelar igenom spelet så märker jag också hur lätt spelet är. Första spel omgången var jag tvungen att sänka svårighetsgraden en gång då jag inte kunde klara en boss, men nu kunde jag bara köra med Rambo stilen och plöja igenom allt. Visserligen fick jag behålla alla vapen och all stat från förra omgången, men som med så många andra (alla?) rollspel så har fienderna alltid liknande nivå som du själv, inte nog med det, jag hade inte heller den bästa utrustningen som fanns i spelet!! (fick den först senare).
Så efter att ha gått igenom spelet två gånger så kände jag mig fortfarande missnöjd. Kanske till och med mer missnöjd än första gången, för då trodde jag åtminstone att jag bara hade missat en massa innehåll för att jag fick för mig att jag var pressad vad gällde tiden.
Nu han jag uppleva och leta upp i princip allt, och då såg jag vad spelet också hade att erbjuda, i princip inget alls. Några enformiga uppdrag där man går in i samma slags byggnader för att döda/rädda någon. Det man gjorde på en planet gjorde man på alla andra. Visst var de få ställen som hade med huvuduppdraget att göra vackra och det fanns en del spännande saker att se, men det var också allt.
Expansionen som släpptes en tid senare är inte heller något att hänga i julgrannen, den är i princip helt värdelös. Det är ett extra ställe som man besöker för att göra ett sidouppdrag, som allt som allt tar mindre än 2 timmar att spela klart.
En sak jag inte han nämna tidigare, och som jag trodde skulle fixas till "expansionen" de släppte är den gräsliga inventariesystemet. Den människan som kom på iden om att bara stapla allt i en kolumn utan att ge spelaren någon egentlig översikt borde smiska till sig själv. Eller åtminstone sätta sig ner och göra fler planeter som man kan besöka och faktiskt göra något på!
Men hursomhälst så är Mass Effect ett spel som jag rekommenderar till de gamers som:
*Vill ha ett sci-fi action rollspel, särskilt om du är förtjust i lite mer retro-sci-fi design
*Gillar bra berättelser (kanske inte världens bästa, men lite småspännande)
*Vill ge Bioware lite mer pengar så att de kan släppa expansioner så att de befolkar de andra planeterna!
Jag kan dock inte rekommendera Mass Effect till gamers som:
*Vill ha ett tempofyllt actionspel
*Inte är mycket för det här med dialoger
*Bara kan spela rollspel där huvudkaraktären är en anorektiker med fysiskt omöjlig frilla, en liten androgyn emo som känner skuld för att han/hon inte är lika ball som ondingen . Man är baddass rakigenom! (det är ju ändå ett amerikanskt rpg)