Final Fantasy: Crystal Chronicles - Ring of Fates

Final Fantasy:Crystal Chronicles-Rings of Fates är ännu ett i raddan av Square-Enix-rollspel som jag gått och suktat efter.
Lite i onödan visade det sig,tyvärr.

Ring of Fates handlar om tvillingarna Yuri och Chelinka som äger mystiska magiska förmågor och som tidigt i spelet blir föräldralösa.De ger sig då ut för att tillsammans med sina mentorer Yuken Alhanalem,Liltien Meeth samt Selkien Gnash få hämnd på gärningsmannen och för att ta reda på vad som håller på att hända med de magiska kristaller som har en så central plats i människors vardag.
De olika karaktärerna får väldigt ojämn mängd tid i rampljuset och utvecklingen av desamma är för det mesta åtsidolagd.
Varken storyn eller musiken är särskilt minnesvärd och det tidigare innefattar det vanliga trasslet med slumrande superkrafter,korrupta makthavare och kristaller.

Ring of Fates är likt sin föregångare ett actionrollspel med tunga influenser av hack´n slash och nu även lite pussellösande.
Rollspelselementen är dock i allra tunnaste laget.
Man tjänar erfarenhetspoäng,biffar upp de få stats man har och lär sig med jämna mellanrum olika förmågor som blockeringar,
kontringar och uppladdningsbara kraftattacker men de är allihopa alldeles för klumpiga att utföra så jag bryr mig inte alls om att använda dem.
Annars rensar man igenom dungeons,bultar monster och uppgraderar sin utrustning tillsammans med sina följeslagare som till antalet sträcker sig från en till tre beroende på hur långt man kommit i äventyret som känns oroväckande kort.Drygt tjugo timmar tog det att dra igenom det och ändå tog jag mig tid att levla och samla loot.

I strid kan man förutom hugga mot fiender även kasta dem,hoppa och använda magi.Det är betydligt simplare än det låter.De okontollerade lagmedlemmarna styrs av en AI som för det mesta verkar vara frånvarande.De drar ner bildhastigheten mer än de gör nytta och det räcker med att jag hoppar upp på en avsats eller över en avgrund för att de helt ska tappa bort sig.Lyckligtvis finns en knapp som automatiskt sammankallar gruppen.
När det vankas slagsmål står de för det mesta bara där och försöker avgöra om en eldsprutande ödleman eller ett vandrande skelett är ett hot och slår sedan lite lojt på denne.Mot flygande fiender gör de inte någonting.

Ett av spelets få behållningar kommer från dess budget.Det märks att Square-Enix har haft lite ambitioner.
Ring of Fates klämmer riktigt tjusig 3D-grafik ur DS:en och här förekommer även röstskådespeleri,förrenderade mellansekvenser och multiplayer (som jag dock inte testat ingående).
Ett annat plus är spelets syntesisfunktion.Från fällda monster får spelaren alla möjliga sorters råmaterial som i utbyte mot stora kvantiteter gil kan förvandlas till vapen och rustningar.Genom denna något tillkrånglade process kan man få tillgång till utrustning vida överlägsna den som finns att köpa i affären.