Svenska
MEDLEMSRECENSION

Command & Conquer 3: Kane's Wrath

Expansioner, expansioner och åter expansioner. Varje utgåva av Command & Conquer har förärats med en expansion och de har alla varit av klart varierande kvalité. Kane's Wrath kan lugnt påstås vara den mest ambitiösa i spelseriens historia så det är med delade känslor spelet installeras på min hårddisk. Två nya undergrupper till varje redan existerande sida med unika enheter, en kampanj där vi får följa Kane från fall till seger och vidare, samt ett helt nytt spelläge. Min nyfikenhet är stor, men så är också skepticismen.

När jag väl kör igång spelet är det kampanjen jag testar först. Inte för att kampanjen på något sätt känns viktigast utan för att en stor del av charmen med Command & Conquer-spelen är de justa och ambitiösa mellansekvenserna med halvtaffligt skådespel. Jag blir inte heller besviken då Joe Kucan som Kane är precis lika narcissistisk självgod och genomond som vanligt. Dessutom är det handlingsmässigt intressant att få spela hela berättelsen om Kanes fall, återuppståndelse och allt det som hände bakom kulisserna under det tredje Tiberiumkriget som fullversionen utspelar sig under. Kampanjkartorna är väldigt väldesignande och precis lagom utmanande. De flesta av dem når faktiskt upp i samma klass som de bästa från fullversionen, något som gör Kane's Wrath-kampanjen till en väldigt gemytlig bekantskap.

Men kärnan i ett realtidsstrategispel är och förblir flerspelardelen och frågan var förstås hur pass stor förändring expansionen medför på originalet. För trots att Command & Conquer 3 är ett högkvalitativt producerat spel med ett klart givande onlineläge så är det fortfarande rätt konservativt i upplägget. När man måste hävda sig mot konkurrenter som Supreme Commander, Company of Heroes och framför allt förra årets bästa spel enligt mig, World in Conflict, måste det däremot till förändring för att spelet inte bara ska bli en parentes i sammanhanget.

På den här punkten både överraskar Kane's Wrath samtidigt som det gör en besviken. Upplägget i spelet och den grundläggande balansen är fortfarande densamma som i originalet så det har inte hänt någonting direkt revolutionerande med det vanliga spelläget, vare sig taktiskt eller spelmekaniskt. Med två nya falanger för varje sida ökar spelet från tre möjliga unika sidor till nio i en handvändning. Visst att grundenheterna i varje falang är desamma men nya strukturer och trupper till alla nio sidorna gör att vi får en otroligt större bredd på spelupplevelsen. Varje strid känns på det här sättet mer unik vilket ökar spelets livslängd och de taktiska valen ordentligt.


Så finns förstås där också det nya spelläget, Global Erövring, som faktiskt erbjuder en helt ny spelupplevelse i Command & Conquer-sammanhang. Det här spelläget utspelar sig nämligen i huvudsak på en strategisk karta, där det handlar om att bygga baser och erövra städer och där bara själva striderna utspelar sig på taktiska kartor. Men det är små kartor och snabba intensiva strider mestadels. Personligen fann jag det riktigt förnöjande och utmanande, men samtidigt tror jag inte att det är ett spelläge som kommer att tilltala de mest hängivna fansen. Men Electronic Arts ska faktiskt ha en eloge för att försöka sig på någonting nytt och innovativt.

Det jag sammanfattningsvis kan säga om Kane's Wrath är att det är en gedigen expansion som levererar precis det den lovar och gör det väl. Älskar man Command & Conquer lär det knappast finnas några skäl till att inte köpa den här uppgraderingen då det gör det till ett snäppet bättre spel. Men samtidigt är det en typisk expansion och det förändrar inte det faktum att Command & Conquer är och förblir Command & Conquer. Vilket är på både gott och ont

Samlat betyg: 7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10