(Recensionen remixad och repostad, för att jag vill ha kritik. Vilket inte fanns när jag postade den först)
Åh, dessa aliens skall alltid förstöra allt. Enemy Territory: Quake Wars utspelar sig innan Quake 4, då vi människor precis har mött de grymma varelserna som vill dra av oss kroppsdelar och ersätta med stål. Jordens globala försvarsstyrka har fått i uppdrag att hindra stroggerna att ta över jorden, till vilket pris som helst. Alltså, ett perfekt upplägg till ett multiplayerspel fullproppat med "run 'n gun" action.
Spelets krig utspelar sig mellan Stroggerna, och GDF (Earth's Global Defence Force).
Båda armeérna har sin egna unika arsenal med vapen och utrustning, och svagheter och styrker. Till exempel kan stroggernas sjukvårdare tilldela både hälsa och ammunnition samtidigt, fast tar längre tid på sig att återuppliva fallna kamrater än GDF. I Enemy Territory: Quake Wars är teamwork viktigt för att kunna vinna en runda, men som i många multiplayerspel, existerar det knappt. Då Splash Damage har gjort Objective-systemet så pass avancerat, men ändå lättanvänt, är teamwork någonting som man kommer stöta på ofta ute i servrarna. Med ett enkelt knapptryck har du dina tillgängliga uppdrag på skärmen, med ett knapptryck till har du valfritt uppdrag markerat på skärmen.
Jag spelade en runda på kartan Volcano som GDF, och försvarade en dator som stroggerna skulle hacka. För att kunna göra det var stroggerna tvungna att spränga väggarna, men ack så fel jag hade. Då en infriltrator (stroggernas Covert-Ops motsvarighet) teleporterade sig upp till mig, och dödade mig, och klädde ut sig till mig kunde han med lätthet hacka kontrtollerna, då en annan person sprängde. Andra steget på banan, var att spränga en generator. Då stroggernas Aggressor (Fet kille med massiva gevär och sprängmedel) hade planterat några bomber, fick mitt team lov att rensa stället och desarmera, medans andra personer minerade gångarna. Alltså, teamworket drivs av att vara frag-galen och att få så många kills som möjligt, alternativt Experience points, vilket är mycket ovanligt.
Ett ranksystem tillkommer också, vilket är rätt så likt det från Battlefield 2, men istället för poäng, så blir man befodrad för varje achievement man låser upp, som man låter upp genom att samla ett visst antal XP och slutföra ett visst antal uppdrag, som att hacka kontroller, eller att spränga en generator. Under en campaign (tre banor i följd) kan man låsa upp nya saker, såsom granatkastare, mer health, mer granater, ammunition, och annat godis. Unlocksen behåller man inte permanent, så det finns alltig något att vilja ta tag i. I patch 1.2 tillkom också röst-kommunikation i spelet, vilket används flitigt av andra personer.
Banorna är mycket underhållande, och är, tja, underhållande! Som jag har sagt, "Bara att ställa in sökinställningarna efter önskat krig". Hårdvaran är rolig, och ljudet är också jättebra. När man spelar, så är inte omgångarna lika varandra, utan med allt artilleri man kan kalla från rymden, radarn man kan montera, Stora-Bil-Kanonen som man kan köra, allt undercover-arbete i fältet kan utföras, sköter man sina kort rätt så behöver ingen spelomgång vara lik den andra.
Fast, solen har sina fläckar. Spelets fysik är aningen underlig. Dödar man en person i en trappa så ligger man plant, svävande lik förekommer ofta. Spelet tar ett tag att komma in i, som tyvärr avskräcker många. Men ger man detta superba spel några timmar så sitter allt och man är redo för att panga.
Kan man stå ut med att de första två timmarna är sämst, konstig fysik, underbara kartor, bilar som man kan skjuta däcken av, roliga timmar så är detta något. Man kör en timma eller två tills man börjar gilla det, ända tills man älskar det.
Recensionen tog för lång tid... Måste tillbaka till slagfältet. Dags att assimilera...