Fracture

Den globala uppvärmningen är ett faktum. Vi människor släpper ut för mycket föroreningar, och polerna riskerar till och med att smälta. Och det precis vad som har hänt i Fracture, Lucasarts senaste actionrökare som utspelar sig i ett Amerika som har delats på mitten av smältvattnet från nordpolen. På den atlantiska sidan slåss Atlantic Alliance, teknikfreaks som gillar att deformera marken, och på stilla havs-sidan krigar Republic of Pacifia, som alla fick MVG i biologi i skolan och därför sysslar med genmodifiering. Huvudpersonen Jet Brody är en väldigt tråkig person som är soldat för Atlantalliansen. Han ser likadan ut som alla andra huvudpersoner i actionspel och låter likadant. När spelet börjar sitter Brody på någon sorts stridsflygplan och pratar med sin general. Han informerar Brody om HUD:en och sen hoppar Jet ner på marken. Här tar spelaren kontrollen över honom och träningsbanan börjar. Nu får man lära sig lite grundläggande terrängdeformation och spelmekanik.

Just terrängdeformationen var väl det mest hypade kring Fracture, och det förtjänar det verkligen. Visst, det är kul att skjuta fiender, men det är mycket roligare att höja marken under dem så att de flyger iväg och slår ihjäl sig när de träffar någon otrevlig sten. Det kan verka som att mark-ändrar-funktionen bara är en gimmick, men det blir helt nödvändigt att när man plötsligt blir omringad av 20 fiendesoldater kunna bygga lite skydd runt sig. Dessutom används den i pussel, som också är roliga. Bossarna, som nästan är det viktigaste i actionspel, är också bra, särskilt för att vara utvecklade av västerlänningar. Designen är fantastisk, både banorna och karaktärerna. Utomhusmiljöerna är inspirerade av Halo 3 och inomhusmiljöerna av Half-life 2, alltså det bästa från två världar, som man brukar säga. Tekniskt är Fracture också fantastiskt bra. Fysiken är välgjord och grafiken är så knivskarp att man nästan skär sig på den.

Dock tycker jag att det är lite för kort. Storyn avslutas väldigt abrupt, som om Day 1 Studios fick slut på tid innan de han skriva färdigt handlingen. Achievmentsen är kanske lite tråkiga också, men det drabbar ju bara 360-spelarna.

Fracture är ett riktigt bra spel. Inte en fantastisk upplevelse som aldrig kommer glömmas, men riktigt, riktigt bra. Rolig spelmekanik, bra bossar, grym design och fantastisk grafik väger upp den lite dumma storyn och trista achievmentsen, och tillsammans bildar de ett spel som inte bör missas av någon actionfanatiker.