Castlevania: Portrait of Ruin

ett bra castlevania till ye olde DS. den här gången spelar man dock som två personer! visst låter det konstigt men det funger faktiskt förvånansvärt bra.

storyn är ganska mycket densamma som i dom andra spelen: Dracula kommer tillbaka och någon belmont eller möjligen någon släkt till dom
måste besegra honom med den urgamla piskan vampire killer. den här gången är det ju däremot som sagt två stycken som man är: jonathan morris (son till john morris som är huvudperson i bloodlines) och charlotte aulin. jonathan är mer som en vanlig karaktär medans charlotte mer fokuserar på magier och att slåss med... böcker... den här gången däremot så ska dom inte (från början) döda Dracula utan en vampyr konstnär (en vampyr som målar tavlor alltså) som heter Brauner. på deras resa upp till Brauner möter dom också Eric Lecardes spöke (han var den andra huvudpersonen i bloodlines) och hans döttrar som har blivit vampyrerade (eller vad man nu ska säga..) och försöker döda jonathan och charlotte.. kan dom överleva?!

recension

kontrollerna är faktiskt jätte irriterande från början med som tur är så kan man ändra dom ochmen om du inte märker dom så gör det inte så mycket för man vänjer sej vid dom efter ett tag. om du däremot är rätt seg på att lära dej kontrollerna på spel så är det här nog inte ett spel som du ska köpa...

grafiken är väl ungefär som i dawn of sorrow fast den känns ändå liksom lite stelare. fienderna ser snyggare ut däremot fast huvudpersonerna gör definitivt inte det. nog finns det många snygga detaljer i det här spelet också men dom är inte likamånga och definitivt lika snygga.

musiken är bättre än i dawn of sorrow men jag kan ändå inte riktigt säga att den är helt fantastisk eftersom att nästan inga av dom här nya castlevania spelen har haft särskilt bra musik.. tyvärr.

bosstriderna är lättare än i dawn of sorrow och ibland lite väl lätta. dom flesta strider ödslar bara tid från spelet men vissa måste man faktiskt undvika ibland så att man inte dör.. så är det alltså inte mot dom tidiga bossarna. Dracula är tyvärr lite för lätt men han tar sin tid på sej att dö iallafall.

själva spelet är väldigt bra och är väldigt likt dawn of sorrow fast man inte har soul systemet. däremot så har man en mycket större karta att utforska eftersom att alla tavlor har en egen. på detta sätt kan man ju få 1000% i spelet. det räcker också längre än dawn of sorrow men det är tråkigare att spela det efter att man klarat ut det även fast man kan få 5 hemliga karaktärer att spela som. i övrigt så är det här spelet sämre än dawn of sorrow som ju faktiskt är ett av dom bästa castlevania spelen. vi får hoppas att order of ecclesia (som också släpps till DS) påminner mer om dawn of sorrow.

betyg:

kontroller: 7/10
grafik: 7/10
musik: 7/10
bosstrider: 8/10
hållbarhet: 8/10
spelbarhet:9/10

slutgiltigt betyg: 8