Spore

Det var en regnig höstdag när jag installerade Spore med i princip inga särskilda förväntningar.

Inledningen känns som tagen från ett bra flashspel eller en fulare version flow. Inte direkt imponerande alltså, men sen händer något. Jag får designa min bakterie! Det kan låta mindre imponerande för en som inte testat, men det är så fruktansvärt kul så det inte finns ord.

Sen utvecklas min bakterie och blir ett landdjur, nu är skapande-möjligheterna oändliga! Jag kan göra min varelse exakt hur jag vill det finns inga begränsningar! Hur många spel får vi uppleva det i?

Så fortsätte det och jag får min egen stam med min så kallade "anti-art" på planeten"antiz", stammen utvecklas till en civilisation och till slut besöker vi rymden.

Under hela spelets gång får jag skapa, skapa och åter skapa. Från stadshus till rymdskepp och min egen nationalsång. Det är lika roligt varje gång och jag kan sitta i timmar och bara skapa och möjligheterna är oändliga.

Egentligen är inte dem olika spellägena särskilt avancerade, men dem är tillräkligt underhållande för att få mig att fortsätta spela.

När jag till slut väljer att sätta betyg på detta spel så vill jag veta att jag ser till helheten i spelet. Varje delmoment i spelet har gjorts bättre av andra spel förutom just skapelse-delen. Men spelet lyckas verkligen med vad som är meningen; att spela en art från begynelsen till ja jag vet inte vad jag ska kalla det.

När jag till slut efter tio-tals timmar spelande med Spore inser jag att spelet har ändrat min syn på skapande i spel, jag har egentligen aldrig riktigt gillat att designa och skapa i spel. Till exempel har jag aldrig gillat att skapa i karaktärer i rollspel, men Spore förändrar helt min bild av kreativitet och gör det till något enkelt roligt och att sen spelet innehåller sina brister spelar inte för mig någon roll för spelet är en underbar (r)evolution från bröjan till slut.

Grafik: 7
Spelbarhet: 9
Ljud: 8
Hållbarhet: 10