Svenska
MEDLEMSRECENSION

Resident Evil 4 (2004)

Jag kliver för första gången in i Resident Evils värld. Det finns inte några odöda hjärndöda. Något som RE skulle vara känt för trodde jag. Istället står jag ensam med Leon S. Kennedy vid utkanten av en by på den spanska vischan. Jag ska rädda presidentens dotter och det blir alltmer tydligt att mitt uppdrag inte kommer bli lätt.

Bönderna ser lugna ut. De lunkar runt i sin lantliga atmosfär och pratar på sitt läspande modersmål kantat av iberiska "r". Vem är så lugn? Jag har redan fått handsvett av min Wii-mote. Någon har redan försökt yxa ner mig och jag är övertygad om att det inte är sista gången någon försöker hugga ner mig med ett skarpt föremål. Jag joggar fram i den tillsynes oskyldiga miljön med min veka puffra riktad mot allt. Jag fastnar i jaktfällor och inser fort att traktens invånare svarar inför en högre makt än det vanliga ansvaret att få ihop en tillräckligt apptitstillande skörd.

Ledtrådar om en märklig mysticism och kultfasoner ligger utspridda i form av lappar som nämner en "amerikansk inkräktare". Jag känner mig träffad, då min karaktär jobbar för USA:s underrättelsetjänst.

Jag borde känna mig trygg. Jag är ju beväpnad med pang-pang-Amerikas vapen, men frågan är om min ammunition räcker. Jag menar... de är ju så många, och ibland känns det som om skotten bara kittlar dem!

Vid ett explosivt skede i spelet smälter man samman med huvudkaraktären Leon. Man andas snart i takt med att skotten kanske inte räcker för mötet med en ny hop av ilskna lantbrukare. Höjda högafflar, motorsågar och spanska svärord skrämmer verkligen skiten ur mig. Varje ask av ammunition är viktig. Se till att prata med försäljaren med cockney-dialekten och kolla igenom hans lager. Var vaksam för varenda hörn och dörr är fiender. Underskatta inte de "döda" kropparna. Att vara "död" är fullkomligt överskattat i det här spelet.

Handlingen är inte så revolutionerande. Rädda flickan och se till att gubbarna som tänker apokalyptiska tankar slås ner. Men saken är den att fienderna är mer verkliga än någon annan fiende jag stött på. De är designade för att smita ut från TV-rutan och nypa dig i nacken. Atmosfären är skapad för att bilda ett kallt vattenfall som alltid rinner ner över ditt bakhuvud. Du är alltid iakttagen. Både i spelet och hemma.

Rösterna är skarpa, nihilistiska, grymma. Spelets attityd är oförutsägbar skräck fyllt med luriga fällor, förrädiska skuggor och ångesten över att ditt handeldvapen kanske inte är laddat med tillräckligt av ammunition. Ska jag läka mina sår nu? Vad finns där bakom? Varför kan jag inte öppna dörren?! Varje gång du plockar upp ett föremål som leder dig vidare spelas några gnissliga toner, för du ska inte vara glad att du kommer vidare. Du ska inte bli glad över att du hittar mer eldkraft, för desto tyngre vapen du hittar och desto längre du travar dig fram stöter du på mer bisarra skurkar och otrevligheter.

Mänsklighet blandas med omänsklighet. Det fria slåss mot det kontrollerade. Frågan är hur lång tid DU har kvar innan DU kontrolleras av de parasiter som slingrar sig runt Resident Evil 4.

Medlemsrecensioner54
Samlat betyg: 9.5/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10