Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mirror's Edge

Skrivet av: lemon   2008-11-16

Mirror's Edge under the loop

Stockholms baserade DICE har tillsammans med EA bestämt sig för att bredda publikens vy, visa vad en "first person shooter" är kapabel till. Denna gång inspirerat utav den franska sporten "parkour", en sport där stadens geometri är plan och spelarens fysiska möjligheter utgör reglerna.
Faith, äventyrets kvinnliga huvudroll sparkar upp en dörr. Solen bländar, men det hindrar inte henne för att slänga sig ut från den skyskrapa hon står på. Några sinnesjuka akrobatiska rörelser senare och spelaren får en stunds lugn.
*Tar ett djup andetag* Det luktar avlopp! Men vart jag än tittar i denna bitvis otroligt väldesignade futuristiska storstad ser jag inte källan. Orsaken, jo att den är vitmålad med en massa röda sträck över.
Mirror's Edge är en för tidig förälskelse, demot/introt, kärlek vid första ögonkast och det förblir så även när man väl greppar spelet. Man satsar allt men så fort man inser sitt hemska val är det för sent. Detta med sorg då förhållandet hade ovanligt högt potential.
Utvecklarna har hamnat i någon form utav trotsålder där man ställer cycklar på taket avant-garde style bara för att j¤vlas. Varje misstag placeras stolt upp på en piedestal, en rödmålad sådan...

Mirror's Edge är i stort sett välgjort, det är bara det att för att vara ett spel som bygger på momentum stannas man upp allt för mycket. Visst ska det finnas hinder, det är ju det som avgör en del utav utmaningen när man desperat försöker slipa bort de där extra sekunderna, och tro mig den aspekten av spelet är sjukt beroendeframkallande.
Men saken med ett hinder är att man ska uppfatta att det är ett hinder innan man "råkar" ut för det. Telefoner, rör med en diameter på 5 cm, och en patetisk liten papplåda ska väll inte hindra mig? Så fel man kan ha... Ett annat hinder är poliser/legoknektar. Att konfrontera dessa är ganska frustrerande. Det är tänkt att dom ska vara farliga, vilket rent logisk låter som ett bra val av utveklarna då målet är att undvika dom, saken är bara den att man då och då tvingas till det. Detta med en patetisk liten "upplevelse", tryck på Y/triangel när deras vapen lyser rött et Voila! Faith utför en "one hit kill". Nej, jag imponeras inte av att det är olika animationer beroende på vilket vapen fienden har.

Är det då ett svårt spel? Nej, tvärtom, det är alldeles för lätt och för kort. Men samtidgt, trots att det tar ca fem timmar att klara igenom är det ett väldigt oslipat spel.
*Vrålar åt tv'n* Arrr! Faith vägrade att springa på väggen då den var prydd med en 4x15x30 cm panel. Hon faller nu tio våningar och kommer oundvikligen att dö. Två av dessa tabbar till och min tv drabbas utav samma öde. FRUSTRATION!
Mitt tips är att spela igenom denna fruktansvärda anti FRA propaganda till story och börja spela "Time trail", det är spelets verkliga höjdpunkt, inget trams med vakter eller stora röda kranar att vrida på, bara rakt fram action! Dock inte mycket för pengarna...

Trots min besvikelse tycker jag att det var tappert utav DICE att ge sig på denna spel ide. Jag kommer att hålla ögonen öppna för nästa del utav denna trilogi. Men idag förblir jag en sur citron.

Btw, nämnde jag att hälften utav spelet är så gott som en "rip off" utav Bungies ONI?...

Medlemsrecensioner66
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10