Red Dead Revolver

Tänk vad en taskig barndom kan göra.

Vilda västern har inte varit en alltför het miljö för spelutvecklare när de bestämt sig för var spelen ska utspela sig. Men som Red Dead Revolver visar är den väl lämpad att göra spel på.

I unga år fick Red se på när hela hans familj skoningslöst sköts ihjäl av ett gäng banditer, som var efter familjens nyinförskaffade rikedom. Red lyckas med nöd och näppe undkomma samma öde genom att gömma sig efter att ha skjutit av armen på ledaren. Men pistolen som Red använde var glödhet efter att ha legat i elden och dess mönster, en skorpion, brändes in i hans handflata för all framtid. Nu, när Red vuxit upp, vandrar han genom dammfyllda städer och jagar brottslingar som prisjägare i jakt på hans familjs banemän. Snart når han staden Brimstone där de har mer än nog av trubbel och då sheriffen där ber om hans hjäp sätter Red igång att röja upp; naturligtvis efter löfte om en redig belöning. Det är i staden Brimstone, och dess omgivning, som större delen av spelet utspelas. Mellan varje uppdrag så återvänder man till Brimstone och kan gå omkring och prata med en handfull personer och uppsöka halvdussinet olika affärer. Nu kan man tyvärr oftast inte köpa något användbart i dessa affärer utan de flesta saker man köper låser upp en informationssida som man kan läsa. Ibland kan man dock köpa sig ett nytt gevär eller uppgradering till sin vapensamling. Tyvärr är det också nästan olidligt trist att gå omkring i stan och det känns som om de borde skippat den delen helt och bara haft mellansekvenser mellan varje uppdrag.

Man skulle kunna tro att vapenutbudet i ett Cowboyspel skulle vara relativt begränsat men det finns över dussinet olika pistoler och gevär att välja mellan. Dock så är variationen inte så värst stor mellan dem utan skiljer sig mest i den skada de gör, räckvidd och tid för omladdning. Det finns tre olika sorters vapen och man kan bara bära med sig ett gevär, en pistol och ett kastvapen när man startar varje uppdrag, men kan dessutom plocka på sig de vapen som fienderna bär.
När man väl valt vad man ska utrusta sig med är man redo för nästa uppdrag. Man styr sin karaktär i tredjepersonsvy och när man drar sitt vapen så styr man sin figur som man brukar göra i förstapersonsskjutare med ett sikte i mitten på skärmen. Med vapnet i hand är det i stort sett bara att panga på allt som rör sig och se till att man har vapnet fulladdat innan man springer ut från sitt temporära skydd. Man bör också hålla koll på ammunitionsförrådet så att man inte helt står utan patroner i en het eldstrid. Uppdragen är väldigt varienrande i både utförande och underhållingsvärde. Man får utföra spektakulära pistoldueller, skydda rusande tåg från banditer, ha barslagsmål, ha livliga eldstrider i städer och på kyrkogårdar, uppe bland bergen och på rancher. Dessutom får man ibland spela andra figurer än vår huvudfigur Red i vissa uppdrag, vilket gör att spelet sällan blir varken enformigt eller tråkigt, även om ett fåtal av uppdragen faktiskt är trista. Alla figurer har även sin egna speciella förmåga. Reds förmåga är att han kan gå in i "Dead Eye"-läge, vilket saktar ner tiden och Red kan sikta i lugn och ro och markera sina träffar på fienden. När han sedan går ur läget så skjuter Red där man markerat, vilket ofta har en förödande verkan på fienden.

På den negativa sidan kan man lägga till kontrollen, vilken aldrig fungerar felfritt när det kommer till förstapersonskjutare på konsoler. Ibland är det svårt att hinna vända sig tillräckligt kvickt och sikta innan man fått några skott i sig; speciellt uppenbart blir det i barslagsmålet där det är många fiender väldigt nära. Uppdragen är också ofta väldigt korta också och kan ta så lite som fem minuter att klara och sedan får man vänta ett litet tag medan spelet laddar. Det är inget man irriterar sig på men det hade varit trevligt med lite längre och mer komplicerade uppdrag mellan varven, även om sådana finns till en viss del.

Både grafik och ljud gör att den där speciella västernkänslan infinner sig. Allt är smutsigt och oglamoröst och till och med vår hjälte består till större delen av en blandning av brunt och har mer likheter med en sliten sadelväska än en människa. Tyvärr har de tagit i lite för mycket på att göra så att grafiken i spelet ska se ut som en gammal västernfilm med tillhörande bildbrus. Den ibland är olidligt suddig och man måste gnugga sig både en och två gånger i ögonen för att se att det inte är dem det är fel på. Tyvärr gör suddigheten att det blir mindre kul att spela då man ofta anstränger ögonen alltför mycket och det ibland blir svårt att se fienden och detaljer. Musiken är dock tidstypisk och höjer stämningen en hel del. Ljudeffekterna och rösterna är likaså väldigt mastiga och välgjorda.

Som oftast så sparar inte Rockstar på krutet och våldet är ofta väldigt påtagligt. I vissa scener visas folk i slow motion när de blir ihjälskjutna med blodet skvättande. Hjälten Red är heller inte något helgon utan skjuter gärna kallblodigt ihjäl hjälplösa fiender som den brutale hämnare han är. Inte ens Clint Eastwoods västernkaraktärer var lika skoningslösa mot sina fiender som Red är och det är inte utan rätt att spelet fått en hög åldersgräns.

Alla som törstat efter ett bra cowboyspel kan med gott samvete införskaffa Red Dead Revolver. Det är det bästa västernspelet som hittills dykt upp i det här årtusendet. Ni andra som inte är så förtjusta i vilda västern eller Clint Eastwoods tuffa västernhjältar kan med lika gott samvete köpa något annat.

Grafik: 7
Ljud: 8
Spelbarhet: 8
Hållbarhet: 6

Plus
Fyrspelarläge på delad skärm, härlig västernkänsla.

Minus
Suddig grafik, seg kontroll ibland.