Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mirror's Edge

Högt ovanför de ovetande invånarna, susande mellan hustaken, flygande genom luften. Möt Faith, en Runner.

Spelet handlar om Faith, en Runner. I en stad så hårt bevakad att digital kommunukation inte längre är säker springer Runners personligen med viktig information längs med hustaken där ingen annan håller hus. Så länge de inte skadar någon lämnar polisen dem i fred. En dag bryts det osagda avtalet och poliserna börjar jaga Faith. Faiths syster, en polis med få saker gemensamt med henne, blir plötsligt arresterad för ett mord hon inte begick och jakten på sanningen börjar.

Mirror's Edge handlar altså om att springa, även om det tekniskt sett är ett FPS. Faith svävar fram över hustak, hoppar mellan byggställningar och glider under ventilationstrummor.
Kontrollen fungerar perfekt och känslan av att vara Faith är stark. Efter att ha spelat spelets tidslägen några timmar kommer du sitta och vifta med benen i luften när du springer och rycka till med hela kroppen när du hoppar i spelet. Inget skämt här, inte.
Som lite omväxling hoppar du i Mirror's Edge med LB, duckar med LT, vänder dig 180 grader med RB och slåss eller sparkas med RT. Kontrollen känns lite annorlunda i början men så fort du vänjt dig kommer det kännas som det ända rätta.

Spelets grafik är helt underbar och designen som består av kritvitt blandat med starka röda, gröna, blåa eller gula färger känns helt passande. Nästan var som helst kan man stanna och bara titta på den vackra och färgstarka designen i några minuter. Det ända som är fast på skärmen är en pytteliten prick, som kan stängas av när som helst, vilket gör att spelet blir underbart vackert att ta skärmdumpar från. Bandesignen i spelet är också elegant och man besöker allt från höga hustak till djupa kloaker.
Vad gäller grafiken är det ända problemet att det ibland i hörn dyker upp vita linjer och att Faiths armar är något odetaljerade och när de inte är animerade ser rätt mycket ut som livlösa pinnar.
Men allt som allt är grafiken fantastisk.

Som sagt blir du i vissa delar av spelet jagad av eller råkar på stadens poliser. De kommer i ett flertal snygga variationer men skiljer sig nästan bara med vilka vapen de använder.
Animationerna är urläckra och när man lyckas springa upp längs med en vägg, skjuta ifrån och sparka en fiende rakt i ansiktet eller landa en perfekt skrevspark känner man sig som guld - men det räcker egentligen med att du missar första attacken för att chansen istället ska bli stor att fienden kommer ha klubbat ner dig inom sekunder. Inte lika roligt.
Att slåss fungerar dock hästlängder bättre än att skjuta. Eftersom kontrollens känslighet är till för att snabbt kunna vända runt hörn eller kasta sig mellan hustak så fungerar den rätt dåligt för att sikta på fiender som inte är direkt framför dig. Ingen av vapnen har heller särskilt mycket ammunition och kasseras efter tömning.
Att spela igenom hela spelet utan att använda vapen alls fungerar faktiskt lika bra och man behöver inte känna att man missat något, plus att man belönas med en achievement eller trofé.

Trial and error delen av spelet är utan tvekan det som orsakar mest frustration, irritation och är spelets klart svagaste punkt.
Nästan liknande ett gammalt NES spel dör du både här och där innan du lärt dig kontrollerna helt och i spelets svårare akrobatiska delar dör du också gång på gång på gång.
Många strider i spelet är extremt frustrerande och i ett fåtal kommer du nästan garanterat dö cirka 20 gånger medans du prövar dig frammåt och jobbar fram en strategi.
Hela spelet rakt igenom innehåller väldigt mycket trial and error och du kan vänta dig att dö några hundra gånger första gången.

Spelet har även Speed Run och Time Trial lägen sannerligen briljerar. I Speed Runs ska du så snabbt så möjligt spela igenom kapitlen du redan klarat med fiender och hela köret och i Time Trials får du fritt springa runt på delar av banorna du redan klarat och ska ta dig så snabbt så möjligt mellan olika punkter.
Time Trials lägen är nog det som skulle kunna beskrivas som spelets starkaste punkt och både visar bandesignen sanna genialitet och är väldigt beroendeframkallande.
Själv spenderade jag över tre timmar och cirka 250 försök på att klå ett världsrekord. Jag lyckades dessvärre inte eftersom jag klantade mig precis i slutet, men det var fantastiskt roligt.

I allmänhet är Mirror's Edge ett väldigt bra spel som hade all potential i världen, men tappar tyvärr en hel del på de stora mängderna trial and error och halvslarviga strider.
Spelet är inte heller särskilt långt, utan ligger bara på 5-7 timmar för erfarna spelare. Time Trials läget lägger till en hel del i spelet och att få tre stjärnor på alla 23 banor kommer ta lång tid, men kan tyvärr ändå inte höga spelets betyg till en 9.
Istället blir det en stark åtta och en klar rekommendation.

Medlemsrecensioner63
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10