Call of Duty: World at War

Eldsprutan sprutar, folk skriker, DIE!! DIE!! DIE!! Det är plågandets skrik. Det är skrik som äter upp en innefrån, som sitter kvar i själen, som bara kommer från folk som har kämpat sig igenom en av världens läskigaste tidsperiod.

En japan skriker. 20 japaner skriker. Det som låter som hundrafemtiotusen man är bara 50. Bajonetten går direkt genom hjärtat. Hjärtat på en nazist... Haha!! Det förtjänar den jäveln. För, och ni har hört det förut, att andra världskriget var hemskt, riktigt jäkla hemskt...

Jag skulle kunna sitta här och skriva en recension om andra världskriget, på något vänster, men det har jag ingen lust med, så därför tänker jag hoppa rätt in i spelrecensionen i stället.
Det här är Call of duty 4 - WWII Edition. Nej, förlåt, jag menade Call of Duty World at War.

För det är så det är. Det känns liksom som expansion, som om det är Call of Duty 4 i ett annat tema. Allt är nästan likadant, men det finns ändå mycket som är förbättrat. Som till exempel att man kan använda fordon, och så klart det nya zombie-läget. För att inte tala om alla nya vapen och perks. Men den största skillnaden är ju så klart storyn.

I storyn så spelar man som en ryss och en amerikan, på samma sätt som man spelar som en amerikansk och en brittisk i Call of Duty 4. Det hela börja ganska dåligt, med ointressanta sekvenser och konstiga japaner på en stilla havs ö men ändå en oerhört snyggt gjord bana, som även är en av mina favoritbanor i multiplayer-läget. Tillbaka till storyn. Vi (mina kompanjoner i både det ryska och amerikanska lägret som kan spelas av personer både cooperativt över xbox live och splitscreen) dödar, dödar och dödar, både nazister och japaner. Men det är ju det som är kul ju, det är ju det som är Call of Duty. Intensiv action hela tiden, och det här är, utan tvekan, det bästa andra världskrigspelet i serien, överhuvudtaget för den delen.
Med multiplayer-läget och storyn blir det bästa av de bästa av de bästa, när det gäller detta krig. Och som många andra, så har jag också tröttnat på andra-världskrigsspel. Och det här blir nog det sista, om man får hoppas, för är det inte det, då kommer jag nog inte att finnas i butiken för att köpa, och det är nog en del som håller med om...

Multiplayer-läget påminner extremt mycket om Call of Duty 4, och det är, som jag har nämnt så många gånger förut, inte många skillnader. Förutom det jag redan nämnt så har man på treyarch ändrat namnen på många av perksen. Det är inte så stor skillnad, men fortfarande en del. Den som brukades kallas RPG kallas till exempel för bazooka. Sen finns det massor av liknande ändringar som jag verkligen inte hinner rada upp;)

Det så kallade Nazi-Zombie läget är också riktigt kul, och påminner hemskt mycket om Gears of War 2 egna lilla (inte så litet BTW) spelläge Horde. Men den största skillnaden mellan dessa är att i Nazi-Zombies så finns det ingen max-level, det kommer bara mer och mer hela tiden. Zombiesarna är dock alldeles för sega och alldeles för få i början för att det ska vara kul hela vägen, och det brukar ta till Round 5 tills det börjar hetta till, för då har zombiesarna helt plötsligt vräkt i sig massa steroider (lite långsökt, jag vet) som gör att de blir jättesnabba och slår väldigt hårt, vilket påminner en del om Left 4 Dead.

Sammanfattning:
Ett jättebra spel som förtjänar ett högt betyg, men om jag skulle tvinga välja mellan 4:an och 5:an så skulle jag dock välja 4:an. Anledning: Nutid i stället för andra världskrig.

Plus: Älskvärt multiplayer-läge, roligt zombie-läge.
Minus: Andra världskrig.