Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Bioshock

Skrivet av: NuYu   2008-12-07

Hon sitter där framför dig, hennes späda kropp som en ynklig obetydlighet, gråtandes över den stora rykande hög av metall och bränt kött intill henne. Du rycker tag i henne, sliter hennes humör från det ena till det andra hållet; förvandlar gråten till ilskna och nekande armrörelser. Hon försöker vifta bort dig, och du tvekar inför den unga flicka du håller i dina händer. Du vet vad som väntar; kilometer efter kilometer av psykiskt instabila individer, mer moster än människa. Kvinnan på balkongen ovanför talar om frälsning; en räddning från det som plågar dessa små. Väntar du på den belöning som kanske aldrig kommer; följer du ditt samvete i detta dårhus, eller skärper du taget om hennes smala armar, och tar makten för dig själv?

Det osar sent femtiotal, art deco, krig och död i den stad du vandrar igenom; en förlorad själ på det öppna havet. Någonting har gått käpprätt åt helvete, det förstår du redan nu, men än ligger svaren dolda bland det som fortfarande är kvar av undervattenstaden Rapture, en utopi, som likt alla utopier rasat samman.

Det är vackert, ödsligt och detaljrikt. Röster kommer från alla håll, människor som tagit ett steg ifrån sin egen mänsklighet; förändrats och störtat in i sig själva. Blodet målar texter över väggarna, vattnet hotar ivrigt och ilsket på att ta tillbaka det som tillhör den. Du står mittibland allt detta, fortfarande någorlunda behärskad. Fast hur länge till, då plasmiderna fyller din kropp med makt; krafter du inte trodde fanns. Du kontrollerar eld, elektricitet och hela de omgivningar som omvälver dig, då du med bara tanken flyttar de nyligen dödade kropparna genom luften, slänger de på dina fiender; slår de till marken. Din kropp förändras, och detsamma gör du.

I bakgrunden hör du tunga och ekande toner klinga; pianon och fioler fyller de ödsliga rummen där endast sinnesjuka män och kvinnor vandrar i cirklar. De bär masker som bara förtydligar deras egen sinnesrubbning, men alla liknar varandra och skillnaderna mellan fienderna blir på sina håll inte stor. Ändå klagar du inte, för allt omkring dig drar uppmärksamheten till sig, får dig att stanna upp och beundra; fantisera över det som än gång varit. Emellanåt hör du tunga steg då en Big Daddy klampar förbi, och du ryser inför denna enorma metallbeklädda best.

Kontrollen över den man som är du är felfri; du skjuter och skickar eldklot om vartannat, utan en massa krångel. Kartorna visar dig tydligt vart du ska, men på sina ställen kan det bli lite plottrigt.

Du uppgraderar dina vapen, bygger ammunition och plasmider för att fortsätta utveckla dig själv till det yttersta. Alla tillägg på vapnen visar sig tydligt, och du njuter av den underbara design som även dessa blivit tilldelade.

Det är inte mycket som fattas i denna sinnessjuka värld, du kan (om du vill) helt undvika att dö också. De Vita Chambers som står utplacerade på sina håll väcker snabbt upp dig då dödens käftar blir allt för närgångna, och endast på enstaka ställen måste du tillämpa principen: gör om, gör rätt. Önskar du mera utmaning kan du ju alltid ta bort de, så varför klaga. Och vem har sagt att dö är ett måste, i en värld där människan själv skapar sina lagar?

Uppe på en hylla ligger ett litet band och väntar på ingen, där en av de invånare som tidigare varit vid sina sinnens fulla bruk, lämnat kvar en del av sin historia i form av makalösa röstmeddelanden. Sakta men säkert börjar Rapture formas framför dig; du förstår dess historia - dess syfte, men samtidigt förstår du ingenting. Are you a man, or a slave? frågar rösten från ingenstans. Någonting tvingar dig till att fortsätta. Är det dina minnen, den familj du har där ute, eller något annat? Sanningen dryper om blod, kryper fram över golvet och i de skuggor du inte ser.

Ju längre du kommer desto mer fascinerande blir du av dina krafter, och den värld som skapat de, men slutet känns alltför abrupt. Kanske kunde händelserna inte skett på annat sätt, men snart bryr du dig ej längre. A man chooses, a slave obeys.

Plus:
Vacker grafik, underbar design, stämningsfull och vacker musik, grymt bra vapen, fantastiskt intressanta krafter, hacking-systemet och alla uppgraderingar, snudd på perfekt spelkontroll, adrenalinfyllt exceptionellt röstskådespeleri, extremt spännande och välberättad story, de fåtal scener som finns är häpnadsväckande.

Minus:
Något billig avslutning, smått enformig fiendedesign, stundtals svårtydd karta.


94 %

Medlemsrecensioner88
Samlat betyg: 9.2/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10