Star Wars: The Force Unleashed

Spelad version: Wii

Hur känns det att vara Darth Vaders lärjunge? Jag har svaret.

Jag går ut från mitt skepp, manteln släpas mot marken och jag hör tunga andetag. Jag står med Darth Vader mitt i ett krig på Wookieplaneten Kashyyyk. Mitt jobb där är att döda en gömd Jedi. Under striden med Jedin märker dock Darth Vader att han har en ung son med en otrolig kraft. Han tar med sig den lilla pojken och gör honom till sin lärling för att gå emot kejsaren själv.

Star Wars: The Force Unleashed utspelar sig i mellan film tre och fyra, på jakten efter överlevande Jedi's. Man tar på sig rollen som Darth Vaders hemliga lärling The Apprentice/Starkiller. Han har fått många klagomål av andra läsare för att vara en tråkig skinhead utan någon personlighet. Jag håller dock inte med. Jag tycker han passar in mycket bra i Star Wars-trilogin, och efter att ha spelet som han kan jag inte tänka mig någon annat utseende som hade passat bättre.

Stroyn är bäst i spelet. Man åker runt på en hel del olika ställen och träffar på igenkända ansikten och även några man aldrig sett innan, trots att Wii-versionen av spelet har tagit bort lite besök och karaktärer, vilket är mycket tråkigt. Men som Star Wars fantast är det underbart att få fylla i de tomma luckorna i Star Wars historia.

Synds nog så håller inte allt samma kvalité som storyn. Själva spelbarheten är en ganska stor besvikelse.

När jag först såg Force Unleashed tyckte jag det så otroligt bra och grymt ut. Att kunna slänga iväg fiender flera meter med kraften och ha den stora makten såg fantastiskt ut, och visst är det grymt. Till Wii kontrollerar man kraften med Nunchucken. För att utföra en Force Puch svingar man fram Nunchucken och för att lyfta upp fiender håller man in Z. Sen är det bara att släppa Z-knappen och kasta iväg fienden dit du vill.

När man har tillgång till denna kraften blir det ofta att man inte har någon större lust till att vifta sönder armen för att slåss med sitt lasersvärd. Jag är dock en sån person som hellre vill i när kamp med det gamla hederliga svärdet. Och ger det känslan som det länge talats om? Har man total kontroll över lasersvärdet med Wii remoten? Svaret är nej! Visst reagerar remoten bättre på ens rörelser i detta än i Lego Star Wars. Men det blir mest att man viftar som en galning då den inte gör som man vill hela tiden.

Nu tillbaka till problemet med spelbarheten. Lucasarts har gjort det alldeles för enformigt. Man slåss emot en massa fiender, sen blir det en boss. På nästa bana blir det fiender, sen en boss, och så fortsätter det igenom hela spelet. Även ban-designen är alldeles för enformig. Alla ställen på banorna ser ut och är utvecklade nästan precis likadant, så risken att du kommer vilse på någon bana finns inte. Men risken att du tröttnar på spelet är stor på grund av denna enformiga spelbarhet.

Något som utökar spelbarheten lite i Wii-versionen är dock Duel Mode. Ett exklusivt spelläge till Wii eftersom att det inte är lika stort som till Playstation 3 och Xbox 360, och lite på grund av Wii's kontroll tror jag.

Duel Mode är ett multiplayerläge där du får strida som många olika Star Wars-karaktärer som du vinner igenom spelets gång. För att ge er ett exempel på vad detta spelläge liknar kan man säga Soul Calibur. Du och en vän väljer en karaktär och ger in er i e två ronders strid. Något stort minus angående det spelläget är att man ändas kan spela det med en vän. Man har alltså inte chansen att spela själv och möta datorn som i Star Wars III: Revenge of the Sith-spelet.

+ Storyn, The Apprentice, bra ljud
- För enformigt, Ändas multiplayer i Duel Mode

Grafik: 7/10
Spelbarhet: 6/10
Ljud: 8/10
Hållbarhet: 6/10

Totalt: 6/10

Ett bra Star Wars-spel som förstörs av enformighet