Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mirror's Edge

Skrivet av: JizZy   2008-12-19

Jag klättrar över ett stängsel, hoppar mellan hustaken på två skyskrapor och glider under ett tjockt rör. Pulsen är skyhög och jag hör hur dörrar slås upp bakom mig. Jag hör poliserna vråla men jag vänder mig inte ens om. Jag fortsätter bara att springa.

Det är här Mirror's Edge är som bäst. När man kommer in i det där enastående flytet och man bara springer och springer med kulor vinande runt huvudet. I början kändes det motvilligt att fly från vakterna eftersom jag under hela min virtuella uppväxt har fått lära mig att slåss. När jag då får höra att det är bättre att fly än fäkta blir jag lite ställd. Men när jag vande mig kändes det naturligt. Riktigt jävla naturligt. Det går dock att stanna och slåss om man föredrar det, men jag väljer att springa för mänskligheten, bort från de fascistiska poliserna. Själva springandet fungerar då som ett statement: "Jag tänker inte sänka mig till er nivå - hur mycket ni än försöker".

Mirror's Edge är ett linjärt spel. Frihet i all ära men här känns det väldigt rätt. Vägen som man ska ta präglas av saker färgade röda av sitt så kallade "runner vision". Någonting som fungerar ypperligt även om det i början kan kännas underligt att spelet berättar åt vilket håll man ska. Men när man inser att det hjälper spelaren att komma in i flytet blir man väldigt tacksam för att det existerar. I början är de röda objekten flertaliga men desto längre man kommer i spelet desto mindre objekt blir färgade röda, ett sätt att höja svårighetsgraden. Visst fungerar det, dock leder det till att flytet blir avbrutet oftare. Det är lite synd för då förloras den där känslan av att man springer och att ingen kan stoppa en.

I Mirror's Edge antar man rollen som Faith, en så kallad "runner". En budbärare som använder sig av parkour för att leverera sina meddelanden i en framtid där statens övervakning över folket har uppnått oanade höjder. Faith och de andra som är runners blir till symboler för de rättigheter mänskligheten en gång hade - deras utseende är långt ifrån lika sterilt som världen de lever i. De är det sista existerande beviset på att mänskligheten en gång var mänsklig. Polisen brukar vanligtvis lämna runners ifred, men i spelets början ändras detta - man börjar se propaganda mot runners lite här och var. Det är kul att läsa texter i hissarna som säger: "The new threat to children: RUNNING". Hela stämningen i spelet känns underbart samhällskritisk och aktuell. Det är dessutom ett svensktutvecklat spel och det går inte att låta bli att undra om utvecklarna har en del åsikter kring FRA-lagen och liknande "säkerhetsåtgärder".

Miljöerna är enastående. Trots att jag vet att staden helt enkelt har blivit "avmänskligad" älskar jag den. Jag älskar hur miljöerna är så perfekta. De har alltid ett genomgående färgtema och alla spår av mänskliga felsteg är som bortblåsta. Och även om en del av mig smälter ihop till en trave mos och önskar att den riktiga världen var lika ren och fin så står jag på Faiths sida. Mänskliga rättigheter går först. När grafiken smälter samman med den underbara musiken skapas en otrolig atmosfär. Hela min kropp längtar tillbaka dit varje sekund som jag inte är där.

På skärmen ser man även förvånansvärt mycket av Faiths kropp. Ett väldigt smart grepp som utvecklarna har använt sig av. Det förstärker känslan av att man verkligen rör sig. Det känns underbart att leverera en hoppspark och se hela rörelsen ur första persons perspektiv. Ett väldigt nyskapande grepp som tar bort den där känslan av att man är en flygande låda med tillhörande armar och vapen.

Mirror's Edge består av nio kapitel. Dessa kapitel är dock lite väl korta - många kapitel är under timmen långa. Hållbarheten räddas dock av speed runs och dylikt som man kan roa sig med efter spelet är avklarat. Kanske inte någonting som tilltalar alla, men för en achievmentjagare som jag kommer Mirror's Edge att hålla ett bra tag.

MINUS:

* Inte konstant flyt
* Lite väl kort

TOTALBETYG:
9

Spelglädje uppnådd genom: Atmosfär, Kontroll

PETITESSER:

* Grafiken är egentligen inte supersnygg. Detta är dock någonting som man sällan märker, för miljöerna är trots allt otroligt vackra (inte bara när man svischar förbi utan även om tar sig tid nog att stanna och beundra dem). Dock måste man ibland stanna och trycka på knappar. När man då står tio cm från väggen ser man att texturerna inte är så jätte snygga.
* Dödssekvensen som visas när man dör av våld känns föråldrad. Det här med att karaktären faller stelt åt sidan känns obekvämt i ett spel med så vackra animationer. Det hade varit otroligt mycket läckrare att se karaktärens kropp falla ihop i sann trasdocksanda fast ur första persons vy.
* Jag hade velat veta mer om själva runnerkulturen och önskar att handlingen handlat mer om Faiths arbete och vilka det är som faktiskt skickar meddelanden till varandra. Jag vill veta vad som faktiskt levereras i de där väskorna.
* Slagsmålen är svåra. Det krävs snabba reaktioner och det blir ofta trubbel när det är flera fiender. Även om detta gör striderna väldigt intensiva leder det till att man dör lite för ofta.

Medlemsrecensioner63
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10