Dreamfall: The Longest Journey

Ett spel utan strider? Går det?

Okej, i ärlighetens namn finns det strider i Dreamfall: Longest Journey. Två eller tre strider, kanske. Korta.
Uppväxt som man är med spel där striderna ligger i centrum (rörmokaren Mario hoppar faktiskt ihjäl ett stort antal ondsinta fiender) känns det ovant och till en början konstigt att sätta sig till rätta med ett spel som förväntar sig mer av ens hjärna än av ens avtryckarfinger.

Dreamfall: The Longest Journey är uppföljaren till det norska peka-och-klicka-äventyret "The Longest Journey" från 1999. Dreamfall spelas till skillnad från sin uppföljare ur ett tredjepersons-perspektiv vilket fungerar utmärkt förutom när det vid ett par tillfällen blir riktigt marigt att markera de objekt man vill interagera med.

När spelet börjar möter vi en av dess tre huvudfigurer, tjugoåriga Zoë Castillo som bor i Casablanca. Hennes liv är normalt och hon vet ingenting om magi eller andra världar. En serie märkliga händelser tvingar dock snart in henne i en märklig intrig med många frågor och mindre svar. Och konstigare blir det.

Det handlar om människor och deras öden. Man känner avtryckerfingret klia i cirka 2 minuter, sedan är man uppslukad av spelvärlden. Ju längre man spelar desto närmare kommer man de tre karaktärerna Zoë, April och Kian. Man lär känna dem, man kämpar med dem, man lider med dem. Ibland finns chansen att själv välja hur man vill fortskrida, även om storyn är linjär och inte ändras särskilt mycket av ens eget agerande.
Storyn blandas med smarta pussel och logiskt tänkande. Ofta krävs det att man både utforskar lite extra och sedan tänker så det knakar för att man ska komma förbi ett hinder.

Dialogerna är många och djupa, röstskådespeleriet på topp, världen så storslagen att den tar andan ur en. Dreamfall är en saga med lika delar fantasy, sci-fi och verklighet. Det ska dock nämnas att storyn ibland blir lite väl förvirrande och vid spelets slut hänger mer än en lös tråd och dinglar, vilket gör att en uppföljare känns oundviklig.

Gott
Storslagen, kreativ story
Strålande karaktärer
God livslängd
Utmanande

Ont
Något osmidig kontroll
Stundtals förvirrande

Grafiskt: Grafiken i sig är inte mer än standardmässig, men designen är så unik och så vacker att den lyfter den visuella upplevelsen med flera snäpp. 8/10

Ljud: Ljudet i Dreamfall är diskret. Bakgrundsljuden passar alltid in i omgivningarna och är så där lagom avvägda för att inte helt ta över upplevelsen. Rösterna är klockrena, och effekterna stabila. 8/10

Spelbarhet: Kontrollschemat har sina brister, men oftast flyter allt på smidigt och de flesta pusslen är balanserade. Dialoger, utforskande och objekthanterande går med all önskvärd smidighet. 8/10

Totalt omdöme: Ett äventyr för alla som känner att de vill göra något annat än slåss. Dreamfall: The Longest Journey är en upplevelse man inte går oberörd ifrån. 9/10