Gamereactor Sverige. Kolla in stekheta speltrailers samt uttömmande intervjuer från spelvärldens största spelevenemang. Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Viva Piñata

Viva Piñata har varit efterlängtat. Inte bara av de 360-ägare som längtat efter något mindre actionfyllt att sätta tänderna i som omväxling till konsolens i övrigt ganska traditionella utbud av speltitlar. Även Microsoft har lyft fram spelets lite mer udda företräden i ett försök att hävda 360:ns rättmätiga plats som familje-entertainer. Och när branschens modeord nummer ett - innovation - kommer på tal har Viva Piñata varit det spel man i första hand har hänvisat till.


När två piñator svärmar (parar sig) visas det med en rätt spejsad dans som skiljer sig mellan de olika arterna.

En buk full av socker
Det är inte svårt att förstå varför när man för första gången startar Rares godissimulator. Dess bjärta färger, fantasifulla karaktärsdesign och långsamma tempo står i stark kontrast till Gears of Wars smutsiga stadsmiljöer eller Need for Speeds neondoppade låtsasvärld. Någon skrev att rent grafiskt så är Viva Piñata en Pixarfilm du kan kontrollera.
Till viss del är det sant. Miljöerna, humorn och de spejsade karaktärerna skulle mycket väl kunna vara hämtade ur en barnfilm. Allt från den simpla och intuitiva kontrollen (det finns även en mer avancerad variant) till det faktum att spelet automatiskt läser in vilket språk konsolen är inställd på och anpassar presentationen därefter, bekräftar att Viva är ett spel som i första hand riktar sig till de lite yngre spelarkategorierna. Med det inte sagt att det utesluter oss övriga. Tvärtom. Här finns mycket att hämta, spelglädje såväl som samlarmani, för de äldre. Och som säljargument för spelskeptiska föräldrar är Viva Piñata oslagbart. Sött gulligt och harmlöst.

Naturens gång
Spelarens uppgift är nämligen att på en liten ö förvandla en kal plätt mark till en frodande trädgård som ska locka till sig olika Piñator. Till en början drivs man i första hand av nyfikenhet över hur olika piñator ser ut och beter sig. Efter att ha spenderat en ansenlig tid på att klippa gräs och snygga upp den landplätt man fått sig tilldelad kan man börja experimentera med olika växt- och topografikonstellationer. Något egentligt slutmål finns inte, men trädgårdsgurun Jardiniero nämns ofta och att försöka nå hans skicklighetsnivå är nog det närmaste man kan komma.
Whirmlingarna (maskliknande piñator) är inte särskilt kräsna och blir därför den första typen av invånare som befolkar ens marker. De följs oftast tätt av de fågelliknande Sparrowmints som naturligtvis tycker att maskarna ser smaskiga nog ut för att de ska ta sig en närmare titt. Denna kedja av samberoende blir snart lite av en helig graal när man försöker locka till sig en specifik typ av piñata.


Dastardo dyker upp titt som tätt och slår sönder några av dina piñator. Du lär dig snabbt att avsky honom.

Flora och fauna
Det räcker dock inte med att väcka djurens nyfikenhet, man måste få dem att vilja bli bofasta också. De olika arterna har olika krav som måste uppfyllas för att det ska bli så. Äta ett visst antal växter, eller en viss sorts djur är vanligast. Krav på att en viss yta av trädgården måste bestå av ett visst underlag eller innehålla en särskild mängd vatten är två andra.
Men om spelet enbart kretsade kring att befolka sin trädgård med piñator, få dem att föröka sig och sedan hålla dem lyckliga skulle Viva Piñata vara ett rätt trist spel. I takt med att man bygger ut sin trädgård och lockar till sig nya invånare ställs det därför allt högre krav på spelarens förmåga att mikrosköta hela ekosystemet. De frökapslar man får av Seedo (den lokala blomsternörden) måste planteras och vattnas för att de ska bära frukt eller blomma. Växter och grönsaker ska skördas och plockas så att man kan dra in lite chokladpengar. Pengar som sedan kan spenderas i den närliggande byns lanthandel på diverse produkter. Allt från lite mer avancerade frötyper, gödsel, tillbehör till piñatorna och olika byggnader går att inhandla.
När man väl fått de tillfälliga besökarna att permanent slå sig ner i trädgården är det dags att få dem att para sig. Samma kravsystem som för bosättningsdelen används här, och uppfyller man dessa belönas man med ett minispel som mer eller mindre går ut på att leda hanen genom en labyrint hela vägen till honan. Till en början är det faktiskt ganska kul, enkelheten till trots, men när den femtioelfte whirmlingen har avlats fram börjar det bli lite tröttsamt.


Med rätt handlag har du snart en prunkande trädgård fylld av spännande piñator.

Fabriksbeställd underhållning
En viss känsla av stress infinner sig när trädgården vuxit till sådan storlek att populationen kräver ett ganska nogsamt pysslande för att de ska trivas. Något som kan avhjälpas genom att hyra in medhjälpare som kan ta hand om vattning av växter och insamling av frukt och andra odlingsbara växter som ska säljas på marknaden. Spelaren kan då fokusera på planeringen av trädgården och på att uppfylla Piñatafabrikens önskningar.
Piñatafabriken slår för första gången upp portarna ett par timmar in i spelet. Det är då ens gröna fingrar verkligen ställs på prov. Därifrån kommer beställningar på piñator som ska användas på barnkalas världen över. Brutalt och hänsynslöst skall de bankas på tills deras färgglada kroppar spyr ut godsaker till ungarnas stora förtjusning. Det är dock något man aldrig behöver bevittna då hela beställningsprocessen består i att tjoffa ner de önskade piñatorna i en låda och skeppa iväg dem inom den angivna tidsgränsen.
Du behöver heller aldrig frukta för dina skyddslingars liv då de efter uträttat förvärv återförs till trädgården precis lika hela och rena som när de lämnade den. Som tack för ett väl genomfört uppdrag passar Piñatafabriken på att uppgradera den innan de återlämnas. Ju högre nivå (level) kreaturen har dessto högre rankas din trädgård, så det kan vara en god idé att med jämna mellanrum skicka iväg ett par lådor piñator.
Allt är dock inte helt igenom översötat och snuttigt. Det finns också ett par elaka djursorter som inget hellre vill än sätta käppar i hjulen för spelaren. Ilskna fladdermöss och sura sniglar måste med jämna mellanrum jagas bort med spaden (som för övrigt är spelets universalverktyg, och en central del i hur man interagerar med sin trädgård). Lägg därtil uslingen Dastardo som gärna fläker upp sjuka piñator som ännu inte kommit under bydoktorns vård med ett par välriktade hugg, och listan på fiender torde vara komplett.

Ingen systemsäljare
Viva Piñata är inte den "killer-app" Microsoft och Rare hade hoppats på. Det är ett fantastiskt vackert spel med en estetik som aldrig blir barnslig, som en korsbefruktning mellan ett The Sims Light och Harvest Moon, med småputtrigt tempo och genomsyrad av en feel good-känsla som gör det till en ren fröjd att spela. Det bör tilltala såväl barn som lite äldre spelare som är sugna på något utöver motorsågsbataljer och däckskrik. Live-möjligheterna används rätt smidigt genom ett slags brev- och paketsystem där spelare kan skicka presenter till varandra. Manualen nämner också att det ska gå att spela två spelare i samma trädgård via Live. Trots idogt letande hittades dock inget sådant alternativ under testspelandet.
Spelet är generöst och ställer sällan högre krav än vad spelaren är villig att leva upp till. Mikroskötseln kan bli en aning frustrerande ibland, särskilt om några piñata-arter har svårt att komma överens. Viva Piñata kan lätt avfärdas som en sötsliskig trädgårdssimulator, men det är att göra det för enkelt för sig. Det är ett spel som i mångt och mycket bryr sig om spelaren och mer än gärna leder denne i handen genom vissa partier. Och det kan ibland vara precis vad man behöver.

Medlemsrecensioner13
Samlat betyg: 8/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10