Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mirror's Edge

Titta, jag flyger!

Okej, jag flyger inte. Jag hoppar bara, men jag hoppar faktiskt både långt och smidigt. Från en lyftkran.

Mirror's Edge, svenska Digital Illusions senaste release, är något så sällsynt som ett spel som vågar vara nyskapande i dagens klimat. Plattformshoppande i förstapersonsvy och utan fokus på skjutvapen? Väldigt intressant. Chansen att lägga grunden för en helt ny sub-genre känns påtaglig.

Spelet handlar om en namnlös stad som styrs av något slags administration som spenderat det senaste decenniet med att göra staden stor och framgångsrik. Av någon anledning har de också valt att göra den vit. Väldigt vit. Spelaren ikläder sig rollen som Faith Connors, en ung kvinna vars yrke är att hoppa mellan tidigare nämnda vita byggnader för att leverera paket till folk som inte vill att administrationen ska granska deras försändelser.

Det känns som ett riktigt läckert upplägg med många möjligheter, och just där gör Mirror's Edge sitt första platta fall. Filmsekvenserna mellan uppdragen är fullkomligt supervackert animerade i anime-stil och röstskådespelarna gör sitt jobb... Men storyn är under all kritik, ett rörigt hopkok av klyschor och förvirring som varken förklarar eller motiverar. Karaktärer dyker upp och försvinner igen lika kvickt, dialogen är dåligt skriven och man fattar aldrig tycke för någon eller något. Under spelets gång känns det aldrig som att man vet var man står eller vart man är på väg. Med de fina filmsekvenserna och spelets grundidé i åtanke känns detta som ett fruktansvärt slöseri av potential.

Men en grisig story kan förlåtas om spelglädjen finns där. Och det gör den. Ibland. Man springer, hoppar och klättrar genom staden och stundvis infinner sig den sanna parkour-känslan som höjer pulsen och ger glädjerus när man på ren instinkt kastar sig mellan två avsatser. Dock händer det ofta, alldeles för ofta, att man missbedömer ett hopp med en decimeter, eller att man inte riktigt lyckas springa på väggen, och sen störtar man tjugo våningar till en våldsam död. Inte kul. Inte kul alls, och efter att man misslyckats några gånger med något (oftast ganska simpelt) moment känner man att man hellre stänger av spelet och hoppar lite mellan husen i Assassin's Creed istället.

Mirror's Edge hjälper på traven genom att göra vissa objekt knallröda för att visa att just de objekten kan användas för lite parkour. Det systemet fungerar bättre och känns mindre påträngande än jag trodde det skulle göra. Dock påminner det mig också om att spelet är väldigt linjärt och att jag sällan får göra egna val. Lite frihet hade verkligen inte skadat.

Stridssystemet är intressant. Skjutvapnen är klumpiga och måste knyckas från de poliser som försöker stoppa Faith. Oftast funkar det bättre att springa sin kos, eller ge sig in i handgemäng med en polisman i taget. Det bör nämnas att närstriderna funkar väldigt bra och att det känns hysteriskt coolt och roligt att lyckas avväpna och spöa ned fienderna en i taget. När man lyckas, vill säga. Striderna i Mirror's Edge är inte gjorda för att vara lätta, även om fienderna ibland beter sig helt ologiskt och antingen ställer sig helt öppet eller springer fram för att klubba till Faith med vapenkolven.

Gott
Nyskapande och fräscht
Bra musik
Häftiga närstrider
Ett antal riktigt väldesignade parkour-moment
Snygga filmsekvenser

Ont
Usel story
Ett stort antal dåligt designade moment
Lite för linjärt
Konstig fiende-AI
Staden känns obefolkad
Väldigt kort

Grafiskt: Mirror's Edge är en storslagen visuell upplevelse. Som för att protestera mot denna generations genomgående bruna och gråa grafik stoltserar Mirror's Edge med vitt, grönt, blått, gult och rött. En frisk fläkt i spelindustrin. 9/10

Ljud Ljudbilden är god med väl avvägda bakgrundsljud och effekter, och fin musik. Rösterna är okej, men dialogen dum. 8/10

Spelbarhet: Närstriderna fungerar bra. Parkouren fungerar stabilt. Men ändå känns spelbarheten bristande. Trots coola moves och mycket fart finns allt för många brister, det ständiga fallandet leder till trial-and-error, det är linjärt och Mirror's Edge är inte så roligt att spela som det kunde ha varit. 5/10

Totalt omdöme: Det är viktigt att komma ihåg att ett spel inte är bra bara för att det är nyskapande. Mirror's Edge är skapligt och kan mycket väl bli en ledstjärna för en ny sorts spel, men är tyvärr ganska blekt i sig själv. 6/10

Medlemsrecensioner64
Samlat betyg: 8.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10