Call of Duty: World at War, ett spel jag sett fram i mot efter allt det positiva om seriens förra andravärlds kriget spel, Call of Duty 2. Och med tanke på vilket grymt spel som kom förra året i serien, Call of Duty 4. Men nu till baka till spelet som detta ska handla om. Som sagt hade jag gaska stora förväntningar på Call of Duty: Worlt at War, eller väldigt stora. Men levde spelet upp till dom? Ja, på sett och vis. Grafiken och ljudet är bra, online läget är precis lika grymt som i det förra. Men det är något, något som inte riktigt är så perfekt som allt i det förra så kallade mästerverket. Och det måste vara miljöerna i Berlin, efter att jag har hört bäretelser av min farfar om när han och hans "Squad" närmade sig den totalt sönder bombade huvudstaden, det fans inte ett enda hus som var väl bevarat. Överallt gick det skadade, gråtande och helt sönder rivna människor. Och dom här miljöarena är någonting som jag knappas gillar. Att få ett bevis på att dom brutala beretalserna är sanna känns lite v modigt. Och jag kan inte sluta tänka på att jag roar mig i det som farfar led för.
Men nu till japan, "Dö era jävla Japan jävlar, ni har bombat hela Pearl Harbor, och sedan är ni Japaner!". Helt plötsligt känns spelet bra igen , jag får slippa min farfars mardrömmar och bara skjuta huvudet av dom självmordbelägna Japanerna som rusar mot en i full fart med Bajonetterna över huvudet i högsta höjd. Bränna ner allt i min väg med min M2 FlameThrover och skickaen och en annan mot döden. Något i det här extremt våldssamma spelet hittar jag en glädje att se kroppsdelar från fienden flyga flera meter bort från dens ägare. Men det är verkligen brutalt, brutalare än alla GTA:an. Och jag skäms nästan när mina föredrar går förbi och ser vilket blod bad jag skapar med allt från sprängämnet till min kniv. så enkelt sätt är det ett spel som förjärnar sin arton årsgräns.
Men hur är det nu med det där online läget som är så jävla outständing i det förra spelet i deras grymma serie? Ja, det är samma koncept som i alla andra Call of Dutyn och det är helt klart värt den där tian som den kommer att få längre ner i min recension. Allt är grymt med det, allt från hur det är upplagt till alla vapen och chelens. Det är helt klart outstanding enligt mig, halo där dör man alldeles för långsamt, Battelfield Bad Compay känns på något sätt lite stelt men dom är båda riktigt bra, jag tycker bara att det här är bäst.
I spelet finns det två olika Storrys, vist dom utspelar sig båda i slutet på andravärlds kriget men på varsin sida om jord klotet. I den ena är man den Amerikanska Marin soldaten Miller. Han är man under hela spelets gång på den ena sidan, Japan och som ni säkert förstått är den här delen den bästa. Här får man bränna japaner med FlameThrower och avliva självmordsbelägna Japaner som springer mot än med Bajonetten i högsta högg.
I den andra lite sämre delen är man i Berlin som Ryssen Petrenko. Men det finns en skön bana även i den här delen. Den är banan "Vendetta" där man smyger runt med sniper och skuter dom man behöver.
Grafik: 8/10, den är inte perfekt men är ändå riktigt bra.
Ljud: 9/10, Sköna realistiska skottljud, skräck in väckande skrik av Själmordsbelägna Japaner.
Online: 10/10, grymma vapen, chelenges och olika typer av matcher gör det hala variabelt.
Hållbarhet: 9/10, det är ett spel jag inte kommer att tröttna på tack vare dens grymma online.
Spelbarhet: 8/10, Knapparna sitter där dom ska och känns bara bra helt enkelt men det är som i alla andra xbox spel inte lika enkelt som på dator att skjuta där man vill.
+ Grymt och helt enkelt outsanding online läge
- Lite för brutalt med alla armar som flyger hit och dit, sedan gillar jag inte dom dystra miljöerna i Berlin