N+

Jag springer!
Hoppar upp på väggen!
Kastar mig åt vänster!
Duckar för en missil!
Blir träffad av en annan missil...

Död.

Upprepa.

I N+ stiftar du bekantskap med en girig, frän ninja som tycker om att hoppa runt i diverse mer eller mindre trevliga banor. För dem oinsatta skulle man kunna säga att det här är Mirror's Edge 2D... Fast det vore sanningen med väldigt mycket modifikation, men i grunden är det två lika spel. Vi börjar med att lista likheterna:

* Trial and error till tusen. Om du inte uppskattar detta uppskattar du inte dessa spel.

* Det handlar om att hoppa, klara banor och göra det snabbt.

Sen när man går ner djupare kan det vara svårare att upptäcka likheterna - speciellt de estetiska - men det tänker jag inte jämföra.

Det här är N+ i ett nötskal. Så här ser N+ ut, det är inte mer utmärkande än så. Ganska skön, stilren grafik - men jag saknar möjligheten att måla om spelet efter sina egna önskemål. Jag skulle gärna spelat igenom hela skiten psykadeliskt färgat. Det vore drömmen.

Men vad är det då som är övermänskligt, superbra med N+? Man kan summera det med två ord.

Fysik...

(N)+

Spelkontroll.

Dessa går hand i hand och skapar den bästa kontrollen över en karaktär i ett TV-spel någonsin. Jag har full kontroll, och jag vet precis hur min lilla ninja reagerar efter knapparna och allt runt om kring. Detta är perfektion.

Men spelet har sina brister också, men för att jag älskar att dö om och om igen, och för att kontrollen känns så underbar kan jag inte göra något annat än att älska N+.

Även om jag suger på det.

Achievement unlocked: Practice makes perfect.

Die 1000 times in Single Player mode.