Flower

Det brukar vara lätt att skriva en spelrecension. Eller, lättare än i detta fallet. För Flower har inte det ett spel vanligtvis har. Det har inget tydligt utsatt mål, ingen beskrivning, ingen hjälte, ingen regelrätt meny, ingen HUD.

Men det har känsla. Så in i bomben.

Som ett ensamt blomblad börjar jag min resa över ett stort fält. Jag dyker ner och hör hur bladet sveper sig genom det gröna gräset. Jag når en annan blomma på fältet, och får en ny förljeslagare, ett nytt blomblad hänger med på resan. Efter bara några minuter så är det en lång kedja som flyger över fältet.
Det är härligt, häftigt och underbart vackert.

För att komma till en bana i Flower så får man välja en av ett antal blommor som står på en fönsterkam i en lägenhet. Utanför fönstret till lägenheten kan man skymta en tråkig, mulen och grå stad. Var och en av blommorna har varsin bana, som alla har olika färgsättning och utseende. I takt med att du avancerar i spelet, så blomstrar blommorna vid fönstret, och staden utanför förändras rejält. Mot slutet är man både glad och upprymd. Jag lovar dig.

Man styr sitt blomblad med hjälp av Sixaxis rörelse sensor. Om man håller inne annan valfri knapp så kommer vinden, och bladet får fart. Bladen virvlar sig snyggt genom luften och det hela fungerar fantastiskt bra. Det är det bästa och smidigaste användandet av Sixaxis jag hittils stött på.

Jag skulle inte riktigt kalla Flower för ett spel, eftersom det knappt innehåller de ingredienser du normalt finner i spel. Detta är en upplevelse, ett stycke spelbar konst, som tyvärr tar slut på tok för fort.