Monster Hunter Freedom

Monster Hunter Freedom, min första upplevelse med MH-serien. Och jag gillar det, jag gillar det skarpt och kan inte förstå hur dessa spel kan ha undgått mig.

Men nu ska jag inte prata om min bakgrund som spelare utan Monster Hunter Freedom, och titeln avslöjar verkligen vad spelet handlar om - nämligen att jaga monster av varierande storlek, med hjälp utav stora vapen och mängder utav hjälpmedel. När du startar spelet för första gången får du först skapa en karaktär och valmöjligheterna här är förvånansvärt stora, med fler än 20st olika ansikten/huvuden att välja på samt över dussinet frisyrer och ännu fler röster. Därefter vaknar man upp i sitt hus och där finner man en säng för att spara sina framsteg, en byrå att förvara föremål i och en tidning (ser ut som en bok dock) med lite nyttig information för varje nybörjare såsom en beskrivelse av de olika områdena där man jagar, de vapen man kan hantera och mycket annat.

Väl utanför huset står man i en liten by där du och en handfull andra bor och gatorna befolkas av såväl vanliga bybor som gatuförsäljare och marknadsstånd. Här finns det också ett Gille som erbjuder uppdrag både offline och "online" med andra (men bara i din omgivning - MHF erbjuder inte nätspel, trots ordvalet), ett svärd nerstucket i en trästump, byns hövding som också han delar ut uppdrag men mera introduktionsvänliga sådana, samt en väg som leder till en farm där du kan utöva såväl fiske som gruvarbete utan att behöva vara orolig för att bli överfallen av en grupp raptor-liknande Velicopreys eller nertrampad av en Kut-Ku som landar. Som jag förstår det är Kokoto Farm ett helt nytt område även för veteranspelare och därför känns det extra nödvändigt att jag lite snabbt går igenom detta område: till en början erbjuder farmen plantering, gruvarbete, fiske och insekter att fånga och varje aktivitet är mycket begränsad såhär i början av spelet (du kan till exempel bara fiska upp tre fiskar mellan varje uppdrag du gör). Men ju mer du köper och säljer inne i byn desto mer bidrar du till att samhället växer och därför belönas du med Kokoto-poäng. Dessa poäng investeras därefter i själva farmen och kan därmed utökas så att du får utvinna fler resurser - eller öppna upp helt nya aktiviteter (såsom det svampträd jag planterade och som nu alltså förser mig med ett par svampar mellan varje uppdrag).

Varför Kokoto Farm kan kännas väldigt befriande och vara en mycket smart feature är eftersom det inte ens går att lämna byn utan att man först accepterar ett uppdrag... Men det känns egentligen inte så klumpigt uttänkt då det finns bra många uppdrag som verkligen inte går att misslyckas med och kan avklaras på bara några sekunder. Så dessa har man alltså med största sannolikhet satt in bara för att man ska kunna lämna byn och göra precis vad man vill där ute i vildmarken.

De "riktiga" uppdragen delas (som jag tidigare nämnde) ut av byns gille och hövding. Det rekommenderas av såväl byborna som jag själv att nya spelare absolut går igenom åtminstone de första tio uppdragen som hövdingen har att erbjuda då de tjänar som en introduktion till spelet och lär en hur man svingar/avlossar sitt vapen, sätter ut fällor, kombinerar föremål och resurser för att skapa nya föremål med mera. Oavsett vem man går till finns det i alla fall fem typer av uppdrag att ta sig an: Gathering, Hunting, Capture, Event och Special och dessa delas också in i fem svårighetsgrader, vilka representeras av lika många stjärnor. Varje uppdrag har sin belöning, avgift (undantaget här är de fem första uppdragen som hövdingen erbjuder), tidsbegränsning och förstås villkor för när uppdraget räknas som avklarat samt förlorat. Uppdragen utspelar sig i fem miljöer som alla har sitt unika tema och utseende, och varje miljö/karta är uppdelat i områden - så snart som man lämnar ett område laddar spelet in nästa (tänk Fable).

En sjätte uppdragskategori finns dessutom tillgänglig när man spelar över ad-hoc: Treasure Hunting. Tillskillnad från de övriga uppdragen som välkomnar upp till fyra spelare samtidigt kan man här bara vara två personer, och belöningen är alltid kraftfulla föremål som man bara får tag på via dessa uppdrag.

När man så har accepterat ett uppdrag och gett sig utav börjar man i ett basläger som är din viloplats där det även kan gå att samla in (mycket få) resurser, lämna utav det man eventuellt har ombetts att hämta, samt plocka på sig den startutrustning som gillet eller hövdingen har efterlämnat - vanligtvis bestående utav åtminstone en karta, någonting som hjälper dig att återhämta liv samt kondition, och brynsten till den med närstridsvapen samt billig ammunition för distansvapen. För i den byrå som står inne i ditt hus ligger fem vapen att välja på, alla med sina för- och nackdelar samt strategier. Vi har det något svaga men extremt flexibla svärdet (som även kommer med sköld), det mycket starka (och gigantiska) men svårhanterliga tvåhandssvärdet, en lagom kraftfull lans med bättre räckvidd än något annat närstridsvapen, en extremt mäktig men ack så grymt långsam jättehammare, och det enda avståndsvapen som spelet erbjuder - nämligen hybrid mellan ett armborst och gevär. Man bör prova på åtminstone två av dessa innan man bestämmer sig för vilket vapen som man tänker hänge sig själv och ens pengar åt. Ett sjätte vapen (eller rättare sagt vapenkombination) existerar faktiskt, men det gäller att hitta det först: tvåsvärdsfattning med vilken man kan utföra en kombination väldigt dödliga slag.

Att attackera med sitt valda vapen är enkelt. Att bemästra det är däremot väldigt svårt. Det första man undrar när ett närstridsvapen svingas är garanterat varför i hela friden utvecklarna inte har lagt till något typ av låsningssystem, så att man slapp positionera både kameran och sig själv så exakt... Men övning ger ju färdighet och så snart som man har koll på kontrollerna förlåter man dem för sitt val av att sätta realism och timing först. Vapnet drar du med triangel och sätter undan med fyrkant. Väl draget utför du med ett närstridsvapen olika typer av slag/attacker via knapparna triangel, cirkel och cirkel samt triangel samtidigt. Vad som sker beror också på vilket vapen du har dragit. Därefter gäller det att tajma attackerna (och sikta rätt) så att de kommer snabbt efter varandra och på så vis skapar dödliga kombinationer av slag för flera träffar på raken. Det går visserligen också att bara trycka febrilt på knapparna för att utföra dessa kombinationer, men man lär sig snabbt exakt när man ska trycka och på vad (vilket ju känns betydligt skonsammare mot konsolen) för att skapa ett skaderikt kombo. Och ju mer du använder ditt närstridsvapen desto slöare blir det, vilket leder till en minskad attackstyrka (avståndsvapen är ju istället begränsade till sin ammunition och att behöva ladda om med jämna mellanrum). Bladets skarphet har fyra nivåer vilka presenteras i olika färger när man undersöker det genom menyn (rött, orange, gult och grönt), medan en kniv-ikon i skärmens övre vänstra hörn (under mätaren som visar hälsa och kondition) aktivt håller dig underrättad om ditt vapens skarphet när du springer runt och jagar. Uppe på grön nivå får ditt vapen en skademodifikation på 1,125, gult är 1,0, orange 0,75 och rött ödesdigra 0,5... Så det gäller att hålla bladet vasst med hjälp utav exempelvis en brynsten!

Och när du nu väl har dräpt ditt första "monster" kommer du att vilja gå fram till liket och skära lite i det - genom att ställa sig bredvid kroppen och trycka på cirkel. Kort därefter har du nu skurit loss en bit rått kött, en klo, lite hud eller någonting annat nyttigt. För detta är verkligen hela poängen med att jaga - för att få tag på resurser från såväl spelets kreatur som natur (högar med ben, bikupor, plantor med mera). Klor används till både uppgradering av vapen och för att skapa ammunition, hud eller fjäll kan användas för att skapa rustning och örter i kombination med blåa svampar skapar läkande drycker, bara för att skrapa lite på ytan. Det är bara synd att det inte finns några recept att ta del utav i spelet, utan allting blandas på måfå... Tacksamt nog gäller det bara alkemi och inte vapen samt skydd, utan där går det hos handelsmännen att se exakt vad som måste samlas in.

Monster Hunter Freedom har också ett mycket intressant system för att utveckla färdigheter: allt skydd i spelet höjer en viss färdighet med ett visst antal poäng, så vad man gör är att kombinera (och alltså utrusta sig med) rustningsdelar som höjer samma färdighet - för att uppnå minst 10 poäng. Väl gjort så aktiveras färdigheten och låter dig till exempel bära fler föremål eller ökar din motståndskraft för eldattacker med mera.

Visuellt är spelet mycket imponerande, vilket man blir varsel om så snart som man ger sig utav på ett uppdrag. Miljöerna är mycket vackra och detaljerade, och spelets kreatur både ser bra ut och såväl rör sig som agerar övertygande (att börja slakta en Aptonoth kan mycket väl orsaka panik bland resten av horden och få dem att fly i panik). Jag har inte haft några som helst problem med att grafiken skulle sega ner spelet heller - vare sig om det är en grupp på sju Velocipreys som attackerar mig eller en stor Kut-Ku så flyter allting på perfekt.

Men det finns en sak som verkligen segar ner MHF och det är laddningstiderna. Dessa kommer inte bara väldigt ofta då områdena är så små, utan varar också väldigt länge när man ska ut på uppdrag, är färdig med det samt startar spelet. Vanligtvis får man i dessa situationer vänta i omkring 20 sekunder på att spelet ska ladda färdigt, men väl ute i naturen går det på acceptabla 5-10 sekunder att ladda ett nytt område.

På det hela taget har min upplevelse med Monster Hunter Freedom varit mycket positiv. Det är ett mycket roligt och väldigt beroendeframkallande action-RPG och absolut en av de bättre titlarna som PSP har att erbjuda idag, för att inte tala om i sin genre. Både visuellt tilltalande och med ett klart godkänt ljud, särskilt just de omgivande ljudeffekterna i naturen men också den lugnande celtiska musiken, även om man inte får höra speciellt mycket av den... Tråkigt är det dock att man har utelämnat nätspelandet (men ad-hoc är förstås oerhört underhållande!) och hur mycket spelet måste ladda, plus några smärre irritationsmoment som tillsammans med de grövre problemen tyvärr drar ner betyget från 8 till 7... Men jag kan fortfarande rekommendera spelet och är man ett MH-fan ska man självklart ha Monster Hunter Freedom! Nya spelare kan tycka att spelet är lite väl svårt eller tar för mycket tid att komma in i, men bara man tar sig förbi den där första och (kanske andra) tröga timmen så finner man ett väldigt underhållande spel som garanterat kommer att skänka dig hundratals roliga speltimmar, med tanke på att spelet sägs erbjuda uppåt 200 uppdrag!